Efter valet

 

Efter valrörelsen låg språket kvar

som ett ut-tuggat tugg-gummi

slängt i rännstenen.

 

I två veckor vägrade jag tala.

Jag kunde inte förmå mig att

ta ord i min mun.

 

Tills du ställde ultimatum.

 

”Konjak”

kom då över mina läppar.

 

Det var det enda ord jag kom på

i hastigheten

som jag inte trodde hade använts

av gycklarna på välviljans marknad.

 

Du hämtade ett glas och en flaska.

 

När den brännande vätskan

hade runnit ner i min strupe

kändes språket renare igen.

 

Och jag sa:

”tack”.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0