Sanningen skall fram

 

Minns hur det var…

 

 

Jag får väl erkänna att veckans nyhet att den borgerliga regeringen har beslutat att flytta över tusen miljoner kronor från biståndet till finansen och Anders Borg har gjort mig riktigt uppbragt. Uppbragt? Ja, det är väl en eufemism, i själva verket blev jag skitförbannad: Nä nu jävlar, nu ringer jag upp finansminister Anders Borg!

 

Sagt och gjort; men finansministern ville inte kännas vid något ansvar. Han var visserligen nöjd med beslutet, men han var inte inblandad, sa han. Beslutet hade tagits av de borgerliga partiledarna. Min upprördhet kunde han över huvud taget inte förstå. Själv tyckte han att det här med bistånd till utvecklingsländerna är överskattat: ”Dom kan väl kamma till sig, äta lite fiskleverolja, börja på gym och skaffa ett jobb som alla andra”.

 

Statsminister Reinfeldt ansåg sig också vara oskyldig. Han hade minsann semester, läste och lyssnade på musik och slappnade av i största allmänhet. Jaså, du läser Lars Gustafsson och lyssnar på opera. Högern har ju alltid hållit sig med hovpoeter och finkultur, tänkte jag, men som om Fredrik kunde läsa mina tankar kom svaret direkt: ”Jag läser Camilla Läckberg och lyssnar på Magnus Uggla”. Jaha du, tänkte jag.

 

Även Rottingmajoren var oskyldig visade det sig. Han satt i trädgården på landet och polerade rottingen som hade flisat sig under året. Nu skulle den bli som ny. ”Ett satans jobb att hålla arbetarungarna borta från kunskap och bildning”, sa han.

 

Mård Olofssons glansdagar är tydligen över och hon lät lite övergiven ensam där i badtunnan på gården. ”Jag badar med bävern här i badtunnan”, sa hon glatt, innan jag slängde på luren, skräckslagen som jag blev när hon ville skicka ett mms med sin ”ivriga bäver”. Uj, uj, det har gått utför med centertanten, tänkte jag. Det måste vara Göran Hägglund som är den skyldige funderade jag sedan vidare.

 

Och mycket riktigt, det var Göran Hägglund som hade tagit beslutet, nu när de andra hade semester. Han var mycket nöjd med detta beslut. Biståndet låg honom som kristen mycket nära hjärtat. Beslutet hade gått fort att fatta. Hans ”beslutsstöd” var närmast osvikligt och låg där på skrivbordet i tjänsterummet. ”Jag bara öppnar Boken på måfå och läser Den Högstes meddelande till mig. Skriften sade mig: ”Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har”. Matteus 13:12”, sa Göran. ”Det konstiga är att jag alltid får samma svar på mina frågor, oavsett om det gäller biståndet, skattefrågor, socialförsäkringen eller sjukförsäkringen”, fortsatte Göran och lät nästan lite galet fnittrig. Du har väl tejpat boksidorna så att den bara kan öppna sig på ett sätt, tänkte jag, men sa inget.

 

Ja, så gick det till när beslutet fattades i vår regering om att ta tillbaka pengarna som skulle gå till världens fattigaste. Dixi Stadelmanns blogg behövs om sanningen skall fram! Trot om ni vill.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0