Den latenta vreden
Om vi äger våra armar och ben,
om vi äger våra hjärtan och hjärnor,
varför äger vi då inte det vi producerar?
Det är en fråga värd att ställa,
men som aldrig ställs.
Istället har de lurat oss.
Vi skall vara tacksamma
för att de ger oss arbete!
Jag må leva som som en småborgare på dagen,
men på natten i drömmen
blir jag revolutionär.
Det kunde vara tvärt om.
I natt
lånar jag ord av diktaren:
nu får det vara nog med prat;
ordet är ert kamrater mausergevär.
- Dixi, nu får du sluta å revolutionera en stund. Ditt lindblomsté kallnar ju på balkongen. Snart äter fåglarna upp din madeleinekaka.
- Ja, ja, jag kommer.
Kommentarer
Trackback
