April och tystnad

 

Våren ligger öde.

Det sammetsmörka diket

krälar vid min sida

utan spegelbilder.

 

Det enda som lyser

är gula blommor.

 

Jag bärs i min skugga

som en fiol

i sin svarta låda.

 

Det enda jag vill säga

glimmar utom räckhåll

som silvret

hos pantlånaren.

 

 

 

Tomas Tranströmer (1931-2015)

 

 

 

 

Diktaren är död, hans ord lever för alltid. Att läsa hans dikter är som att fiska på ytan av en gammal övergiven vattenfylld gruva. Ytan är känd och överblickbar, det mörka djupet är oändligt.

 

 

 

bild, wikipedia.org

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0