Ola Magnell (1946 - 2020)

 

Det blir så ensamt och tungt här på jorden när alla som har gjort vägen lite lättare att gå lämnar oss en efter en, tänkte jag när jag fick höra den tråkiga nyheten om Ola Magnells bortgång.

 

Jag har levt med Ola Magnells musik och texter sedan han slog igenom på sjuttiotalet. Magnell skrev bra låtar, men framförallt var han en genial textförfattare. När jag sitter och skriver detta hör jag Ola Magnell med låten ”Sång för de svikna”, spelas på stereon; det krävs ett geni för att lotsa en ”fågellåt” iland. Fågellåt? Ja, texter med fåglar som bärande element. Magnells låt inleds med: ”Det sitter en fågel och sjunger i parken intill”. Inte ens Wiehe och Afzelius kunde ju få fågeln att lyfta. Jag har fortfarande inte hämtat mig från deras återföreningsskiva som kom i slutet av 1980-talet, med titlar som ”Mitt hjärtas fågel” och ”Som en duva”. Men Magnell han kan han; bara att rimma ”prekär” och ”kär”; underbart!  I samma klass som Lalla Hansson med ”gatan” och ”stratan”. Tuppeskinn igen!

 

Vila i frid Ola.

 

 

 
 
 

Bild, Ola Magnell, wikipedia.org

 

 

 

Jag avslutar med texten till en av Magnells bästa låtar som utgavs 1973.

 

 

Påtalåten

 

Du har känslan men inte rätta viljan

att sitta ner och hitta på en visa så fin

Hästen sätter av i sken över tiljan

Bonden studsar upp i sin nya slåttermaskin

Kul, kul, inte sant, men inget intressant

kommer från din skvatt galna höstack är det sagt

Men fastän stupet är brant så klarar du galant

språnget över detta jättelika schakt

och nätters lätta takt

 

Men din mamma hon tycker att du slarvar

när du sätter dej och gnolar på en töntig melodi

Gubben far går på åkern och harvar

Han har en rågrak och mustig terminologi

Men jag jag tycker för min del

att det inte är stort fel

i att vara lite vilsen i vår nya sköna värld

Många liv står på spel och vill du va hel

får du sluta kuta runt och snacka strunt

och hålla tunt om vad du lärt

 

Bror står i jorden och påtar

Han tittar upp mot skyn, det ser ut att bli blött

Lillebror lyssnar på låtar

Regn duggar lätt och du tänker förstrött

Så sent som i fjol stod en tupp där och gol

Det fanns blå viol och kor

och vackra ängder där du bor

Det lyste en sol och du kunde bli mol

tyst av en schysst illusion

om att du tror att du blir stor

 

Men nu står maskiner och schaktar

Blommande äng har blivit avgas och betong

Är det så märkligt om man faktiskt föraktar

alla korrumpéer med sin pappersjargong

Jag blir snart desperat av att leva i en stat

uppbyggd av profit och bostadssegregation

Ingen smart demokrat blir så flat och moderat

som i vår gistna kristna

västerländska dollarcivilisation

 

Men hellre än att äga millioner

gick du i din barndoms hage bland snår

och kände valldoft och lockande toner

från rapphöns, fasaner och bräkande får

Men ditt rastlösa flås och din storstadsneuros

din magnecyl, ditt gräs och din gamla alkohol

håller på att ta kål på din vilja av stål

Men även om du vrålar

har du inga stålar kvar att nå ditt mål

 

 

 


Sorg och smärta

 

 

Do not go gentle into that good night

 

Do not go gentle into that good night,

Old age should burn and rave at close of day;

Rage, rage against the dying of the light.

.

.

.

 

 

Ovanstående är första strofen ur Dylan Thomas (1914 – 1953) dikt ”Do not go gentle into that good night”. Dikten skrevs 1947. Läs gärna hela dikten, det är den absolut värd.

 

 

 

 

 

 


Academia blev droppen

 

… De sista åren arbetade jag på en friskola för första gången i mitt liv. Här var till exempel Öppet Hus som en festmottagning med röda mattan; drink mingel och nåt smått att tugga på.

 

En rektor tog emot likt en värdinna på en fest med lösögonfransar, lösnaglar, läderbrallor och guldskor, pratandes med kunderna på ett ljust och glättigt sätt, som man vanligtvis kan tänkas höra av försäljare i makeupaffärer.

 

Det var något helt annat än jag varit med om innan. Logotyper, snygga hemsidor, trycksaker, merchandise och aktivitet på sociala medier. Twitter, of course, #barapåvårskola. Var jag på ett tivoli eller ett gymnasium?

 

… Att man som lärare prioriterade bort det allra viktigaste i sitt uppdrag – att utbilda framtidens demokratiskt sinnade medborgare, till förmån för varumärket, var för mig en värdegrundskollision av existensiell natur. Det var själva kärnan i mitt uppdrag som var satt på undantag.

 

Att kundnöjdhet och skyddet av varumärket trumfade demokratin var för mig så djupt ovärdigt som pedagog så att jag inte stod ut längre och sa upp mig. Inte bara från Academia utan också som anställd lärare i rådande system.

 

 

 

Texten och rubriken ovan kommer från Dalademokratens ledarsida (2020-01-15). Skribenten är Peter Rousu, lärare, musiker, kompositör och ledamot i Rättviks kommunfullmäktige för Socialdemokraterna. Texten här är i förkortad version.

 

 

 
 

 

Privatiseringarna och avregleringarna fortgår. Är det sjukvården som är nästa stora mål? Inte kan väl borgerligheten tolerera att vården fördelas efter behov och inte efter tjockleken på plånboken. En arbetare med cancer går före en direktör med tennisarmbåge, det låter ju som rena socialismen! Och så kan vi väl inte ha det?

 

 
 

 


Jag läser Ulf Lundell igen

 

Efter att ha läst Ulf Lundells ”Vardagar” var det bara att ta sig an fortsättningen i ”Vardagar 2”.

 

I detta samtal med Uffe vill jag befinna mig för evigt. Men det är väl slut nu? Inte kan det komma en Vardagar 3? Tusentals sidor: Tala med mig Uffe! Lämna mig inte ensam i detta skitbruna samhälle. En sak vet vi i alla fall båda två: Det är bara med hjälp av den svartaste svarta humor man orkar en dag till.

 

Det Uffe skriver om Sara Skyttedal är högoktanigt bränsle för själen!

 

 

Sara Skyttedal, hon är fan som en

ond Pippi Långstrump

Det är nåt fel på damen

80% av all public service ska bort

det ska istället tas om hand av

kommersen

Vad fan är det med dom här idioterna?

Detta larviga högmod på slak lina

Högerns små rebeller

Fan vad Svart-Pippi längtar efter att få stå och

halsa champ i riksdagen

Fan vad många små högerrebeller trivs som fan nu

när katterna är så slöa, vilsegångna

 

 

bild, ginza.se

 

 

 
 
 

 

Texten nedan skrev jag efter att ha läst ”Vardagar”.

 

 

Jag läser Ulf Lundell, jag läser Ulf Lundell. Har du läst honom nån gång?

 

När jag växte upp, i mina tidiga tonår, var Uffe min ”hemliga” storebror. Jag lyssnade på hans skivor, jag läste hans böcker. Han visade vad jag som arbetarklassgrabb kunde göra. Nu var jag ju inte riktigt så begåvad som ”brorsan”, men han var ändå en förebild. Tills han blev religiös och spelade in sitt kristna album. ”Hej då, Uffe”, sa jag. Och vi skiljdes åt för en lång tid.

 

Tiderna förändrades. Borgarna vann striden. Alltfler av mina kära gamla proggare visade sig vara borgarungar som hade låtsats och lekt arbetare under några år. Då kom Uffe tillbaka. Religiositeten hade han lämnat bakom sig. Nu var han fly förbannad och stormade som en tygellös orkan mot det borgerliga tjyvsamhälle vi hade fått. Han var inte min storebror längre, han var bara min broder. Han sa det jag sa, han kände vad jag kände: ”Det har gått åt helvete”! ”Ni har förstört landet”! ”Baggbölingar”!

 

Ulf Lundell skriver om sitt liv, sitt samhälle, sin värld i sin bok ”Vardagar”. Och han gör det på ett sätt som gör att jag inte kan sluta läsa. Aldrig har väl sexhundra sidor tagit slut så fort. När jag säger och skriver samma saker, så är det bara: ”sinnessjukt gubbgnäll”. När Ulf Lundell skriver i sin bok ”Vardagar” är det stor konst. ”Det är bra Uffe”! ”På dom bara”!

 

Det enda jag vänder mig emot i boken är hans konventionella syn på historien och utrikespolitiken. Men det är kanske inte så konstigt när han söker sin näring i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen och Aftonbladet. Det är så det ser ut i dagens Sverige, det finns väldigt få motbilder mot den borgerliga opinionsbildningen.

 

Nedan följer ett avsnitt ur boken ”Vardagar”.

 

 

Klippte iallafall gräset

Mörsade ner löven

 

Sen:

Såg alla intron jag kunde hitta på

You Tube

av Stones Midnight Rambler

Hur, jag säjer

HUR

trodde Hitler att han skulle kunna

inta Stor-Britannien?

Det introriffet av Keith Richards

skulle ha sänkt dom som engelsmännen

sänkte spanjorernas

överlägsna flotta under Elisabeth I

 

När K drar igång det där

sjunger det ta mej fan

i en hel ö-nation

Det är det kukigaste riffet någonsin

 

När K R dör

slutar jag med allt tänkande om rock

När han dör och Dylan dör

då blir det för mej

TOMT

Ödsligt

på Jorden

 

Men:

musiken finns ju kvar

 

 

bild, adlibris.com

 
 
 
 
 
 
 
 

Nu är det nog

 

”Man river ner det som återstår av Arbetsförmedlingen bara för att Martin Ådahl fick feeling på ett Timbro-seminarium.”

 

 

Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt riktade hård kritik under en presskonferens mot januariavtalet och Centerpartiets planer på att privatisera Arbetsförmedlingen.

 

 

Dixi Stadelmann säger så här till Martin Ådahl: Ta med dig dina gelikar och gå ut i landet med hacka och spade och bygg upp vad ni har skövlat. Våga inte komma in igen förrän allt är som förut. Ni är ju värre än Attilas Hunner, förbannade baggbölingar!

 


Där älven möter västerhavet

 

 

En riktigt God Jul önskar jag alla mina läsare i år igen!

 

 

 

 

 

 

- Hm, hur tänker han nu Dixi? En gammal båt som en julhälsning?

 

- Studera flaggan lite närmare! Där kan man se unionsmärket i den svenska flaggan. Unionsmärket, som togs bort 1905 när Sverige och Norge gick skilda vägar, kallas sillsallaten, eller sillsalladen om man så vill. Sillsalladen hör väl fortfarande till ett riktigt julbord?

 

- Du är lite lurig du, Dixi.

 

- God Jul med sillsallad och allt!

 


Jannes lag

 

Att motståndarna i Rumänien ställde upp med mytiska fotbollsnamn som Hagi och Puskas i laguppställningen tog Jannes killar ingen notis om. Det hade kanske inte ens hjälpt om det så hade varit Gheorghe Hagi och Ferenc Puskas (1927-2006). Ja, jag vet att Ferenc Puskas var ungrare. Det var ändå bara gult och blått på planen, både bokstavligt och bildligt. Ni som såg matchen förstår vad jag menar. Svenskarna vann med två mot noll och är nu klara för EM i sommar!

 

Förr om åren har jag inte gillat att se det svenska fotbollslandslaget spela. Jag har velat för mycket. Önskat ett för vackert spel och för många segrar. Det har varit svårt för laget att leva upp till mina förväntningar, med min besvikelse som följd. Med dagens svenska fotbollslandslag, i Jannes regi, är det tvärt om. De presterar alltid bättre än vad jag förväntar mig. Att läsa laguppställningen ger inte så höga förväntningar. Spelarmaterialet är långt ifrån världsklass, men i Jannes Lag presterar killarna på en fantastisk nivå. Det är bara att tacka och ta emot för mig i publiken.

 

Håll nu bara för Guds skull Zlatan borta från laget, så tror jag att det blir en underbar fotbollssommar som nalkas!

 

 

  

Bild Janne Andersson, svt.se

 
 
 

 

 

Om Zlatan kommer tillbaka till landslaget nu när EM väntar? Inte en Janne!

 

Jannes lag är hård, men rättvis: En för alla, alla för en.

 


Om demokratin

 

När det gäller demokratin i Sverige så tvingades denna fram av arbetarrörelsen och liberalerna. Motståndarna, som med näbbar och klor länge bekämpade demokratin, var högern. Det var högerkrafterna som var emot allmän och lika rösträtt. Det var högerkrafterna som sköt demonstrerande arbetare till döds i Ådalen.

 

Vad är då demokrati? Det finns inte någon i evighet given form för demokratin. Folkets vilja att styra sig själv kan kanaliseras på olika sätt. I det antika Grekland var det bara fria män som fick vara med och styra. Kvinnor och slavar stod utanför. Det moderna västerlandets form av demokrati grundar sig på att representanter väljs till ett parlament i fria val genom allmän och lika rösträtt. Politisk demokrati kombinerad med mänskliga rättigheter är västerlandets ”recept” för demokrati. Notera då att det inte är alla av FN:s fastlagda mänskliga rättigheter som är eftersträvansvärda hos oss, en artikel säger tex ”alla har rätt till arbete, till skälig lön för detta och till fackliga rättigheter”.

 

Vänsterns syn på demokrati (om man generaliserar) är att politisk demokrati och mänskliga rättigheter inte räcker för att kanalisera folkets vilja att styra sig själv. För att denna vilja inte skall förvanskas måste även ekonomisk demokrati finnas. Olof Palme brukade säga att demokratin inte fick göra halt vid fabriksgrindarna. Till detta kommer att i ett samhälle utan social rättvisa kommer inte hela folkets vilja att genomsyra landets styrelse. Som så många exempel visar blir det då en liten ekonomisk och politisk elit som i praktiken styr.

 

I dessa tider då imperiemakten USA säger sig vilja sprida demokrati skall man notera att det bara handlar om en form av demokrati som kan godkännas av USA. USA har många gånger visat att man är villig att krossa de former av demokrati som man inte godkänner. Ett exempel på detta är kuppen i Chile 1973.

 

 

 

Om Sveriges regering kan fördöma en nation som:

 

använder dödsstraff inom rättskipningen,

använder utomrättsliga avrättningar/mord mot dem som betraktas som nationens fiender,

ser oskyldiga offer som något nödvändigt i kampen mot nationens fiender,

använder tortyr,

låser in människor utan formella anklagelser och utan rättegång,

startar folkrättsvidriga angreppskrig,

störtar misshagliga länders regeringar,

motarbetar klimatsatsningar

övervakar och spionerar på allt och alla?

 

Självklart!

 

Självklart?

 

Ja, om det inte handlar om USA. För då är vi tysta, så tysta, i bästa fall. I sämsta fall är vi till och med medbrottslingar.

 

 

 

Nedan följer Dixi Stadelmanns demokrati-tabell. Det är bara att välja nation och sedan fylla i tabellen för att undersöka hur demokratisk nationen är. Hur man definierar de olika demokratifaktorerna kommer att avgöra resultatet. Vilket politiskt ställningstagande man har gjort avgör vilka demokratifaktorer man anser vara relevanta och detta ställningstagande avgör även hur man definierar faktorernas innehåll. För mig som är demokratisk socialist är den här tabellens innehåll relevant. Och egentligen är det väl så att det är bara den demokratiska socialismen som kan ge vad jag definierar som fullvärdig demokrati?

 

 

Demokratifaktorer

Ja/Nej

 

Politisk Demokrati

 

 

Ekonomisk Demokrati

 

 

Mänskliga Rättigheter

 

 

Social Rättvisa

 

 

 

 

 

 

Bild, kartbutiken.se

 

 

 

Eat the rich

 

”Den egoistiska parasiten till undersköterska som uttalar sig borde skämmas”.

 

 

Citatet ovan kommer från den före detta moderata topp-politikern Gunnar Axen, som numera är styrelseordförande i bolaget Allra, ni vet skandalbolaget som tillsammans med flera andra bolag har lurat premiepensionssparare på stora pengar.

 

Regeringen tog ju bort värnskatten och ett antal riktigt högavlönade tjänade miljarder. Debatten kring detta har inte varit nådig och en femtiofemårig undersköterska med tjugofemtusen i månadslön tyckte att det var fel att avskaffa värnskatten och att skatteuttaget i vårt land borde ske efter bärkraft. Axen blev vansinnigt arg på Twitter och resultatet blev citatet ovan.

 

Inom parentes så undrar jag om det är någon utanför överklassen som tycker att resultatet av avregleringarna och privatiseringarna i vårt land har givit positivt utslag? NEJ! Säger jag, vi har ju för sjutton släppt in en profitjakt i vård, skola, omsorg och i pensionssystemet som till och med leder till hänsynslös brottslighet. Den organiserade brottsligheten mjölkar pengar ur vår välfärd!

 

Gunnar Axens citat visar hur monumental och aggressiv överklassens arrogans har blivit. Den historielösa överklassen har tydligen ingen koll alls på historien. Jag kan hjälpa till med att friska upp minnnet på dem: Spartacus slavuppror, Franska revolutionen (tjoff, tjoff), Pariskommunen, Ryska revolutionen…. Visserligen verkar den trög i all sin dumarrogans, den martinivaggade överklassen, men jag tror den fattar vart jag vill komma.

 

Vår form av demokrati fick vi för att bolsjevikerna skrämde skiten ur er. Ni var så rädda för oss att ni inte kunde sova på nätterna. Den respekten tycks ni nu ha tappat helt. Jag säger bara: Sluta spotta på oss, annars kommer vi och tar er.

 

Det var upplysningsfilosofen Jean-Jacques Rousseau som skrev: om folket inte har något att äta så kommer man att äta de rika. Och tycker man att Rousseau är en för gammal stöt att läsa kan man gå till populärkulturen och lyssna på ”Eat the rich” med Motörhead eller om man kanske föredrar Aerosmith.

 

 

Bild, Jean-Jacques Rousseau (1712-1778), wikipedia.org

 

 

 
 
 

 

- Dixi, uj, uj, uj vad trött du blev av att rasa och äta de rika. Lyssna på mig: Nu sätter du dig i läsfåtöljen med Proust. Lite lindblomsté och en madeleinekaka lugnar sinnet och lindrar vreden.

  


En tidsresa

 

 

 
 
 

En bild på en pastoral idyll belägen vid inloppet till Göteborgs hamn, bara meter ifrån moderniteter som raffinaderier, betongbroar och industrihamnar. Känns som en plats som har gått opåverkad genom historien. Kanske en hållplats till en annan tid? Här kan man stå och titta ut över älvens utlopp i västerhavet och känna historiens vingslag.

 

Oops, på plats sommaren 1719; är det Tordenskiold med sin flotta som seglar in för att härja?

 

- Hallå din gamle sjöbuse, sjörövare och pirat! Lämna den svenska västkusten i fred. Ta du dina fregatter och förpassa dig tillbaka till Danmark eller Norge!

 

Tordenskiold ser mycket förargad ut där på fregattens däck. En sådan fräckhet han möts av. Han ropar tillbaka:

 

- Jag är varken sjöbuse, sjörövare eller pirat, inte ens kapare, och gammal är jag inte heller. Jag är en ung norsk amiral i den danska kungens tjänst. En riktig sjöhjälte är jag! Pallra dig iväg, du svensk, annars får du ett kanonskott där bak. Och du, tro inte att bara för att vi delar namn att du kan vara hur fräck som helst utan att bli bestraffad.

 

Bäst att smyga sig iväg härifrån tänker jag. Och inte nämner jag något om att Amiralen bör akta sig för kortspel om pengar i svenskt sällskap. Sådant leder bara till dueller och olycka för den unge danske sjöhjälten.

 

 

 
 

Bild, Peter Tordenskiold (1690 – 1720), wikipedia.org.

 

 

Bock i örtagård igen

 

Man skulle ju kunna tro att man skulle möta en massa snesminkade kvinnor och slarvrakade män. Men inte alls så. Moderater målar inga speglar svarta. De kan alltid se sig själva i ögonen på morgonen. Fan vet om de inte är stolta också när de gör det. Inte ens att ta pengar från Sveriges bistånd till världens fattigaste människor och sedan använda dessa resurser till skattesänkningar åt sig själva får dem att skämmas. Skam!

 

Högern och biståndet är en sorglig historia. Ni minns väl dåvarande högerledaren Gösta Bohmans uttalande om folk i sydligare länder: ”De kan ju bo i plåtskjul och äta bananer”. Bock i örtagård, att sätta bocken som trädgårdsmästare, eller kanske låta vargen vakta lammen. Det är bara att välja vilket uttryck ni tycker passar bäst. Högern och biståndet är en motsägelse i sig själv. Den egna plånboken är ju deras käraste ägodel. Förlåt mig, här var jag nästan lite för altruistisk, jag menar givetvis, den egna plånboken är deras käraste kroppsdel.

 

Den moderata biståndsministern i den borgerliga Alliansregeringen, Gunilla Carlsson, fick lämna den stormskadade biståndsskutan. Som om inte den totalhavererade arbetsmiljön för medarbetarna vore nog, så hade Carlssons lön betalats direkt ur biståndet. Smaka på den: de fattigaste människorna i världen skulle betala hennes lön (cirka 120000/månad). Det är nog bara i högerpartiet som sådant känns normalt.

 

Det är väl bara att hoppas att Moderaternas aktuella förslag om att Sverige skall frångå enprocentsmålet när det gäller biståndet till fattiga länder förkastas av riksdagen. För så mycket anständighet finns det väl kvar i dagens Sverige?

 


The comeback kid

 

Att ha sin blogg hos Blogg.se är inte som att köra en Merca på motorväg i solsken. Det är snarare som att skumpa fram på en gammal luggsliten trebent åsna längs en medeltida hålstig i regn. Donkey, donkey, donkey. Skump, skump, skump. Tålamod, tålamod, tålamod. Mitt ryggslut: aj, aj, aj.

 

Men nu är jag återigen tillbaka efter teknikproblem.

 

The comeback kid is back!

 


Paradiset i gullregnens månad

 

Då var det återigen dags att gratulera ”Den hemliga fotografen” på födelsedagen. Hurra, hurra, hurra, hurra!

 

Det jordiska Paradiset i gullregnens månad kan väl passa bra.

 

 

 

 
 
 

 

Tyvärr blev det inga syrener, men parkrododendron går väl nästan lika bra, eller vad säger du Hjalmar?

 


Utsikten

 

Ibland tvingas Dixi Stadelmann i något ärende att lämna Hisingen och ta bron över till Staden. Vid ett sådant tillfälle hade han den hemliga fotografen med sig. När ärendet var avklarat och de var på väg tillbaka till Hisingen passade de på att beundra utsikten från Mathuggskyrkan och samtidigt ta några foton.

 

 

 
 

Och över alltihop vakar Sjömanshustrun. Ja, kanske inte över alltihop, men visst ser det ut som hon tittar ut över Sannegårdshamnen. Det är väl därför man sover så tryggt om natten i Sannegården.

 

”Kvinna vid havet”, som vanligtvis kallas ”Sjömanshustrun” , av Ivar Johnsson (1885 – 1970) från början av nittonhundratrettiotalet står på toppen av ”Sjömanstornet” vid Sjöfartsmuseet. Till minne av svenska sjömän som omkom under första världskriget.

 
 
 
 
 

 

Och här har vi själva Masthuggskyrkan, invigd nittonhundrafjorton.

 

Kyrkan i nationalromantisk stil ritades av arkitekt Sigfrid Ericson (1879 – 1958).

 

 

 

 
 
 
Utsikten västerut med Älvsborgsbron (invigd 1966)
och Västerhavet i bakgrunden.
 
 
 
 
 
 

Och i huset nedanför berget bor det en fransos som med sin hyperkänsliga hörsel och med sina franska nerver plågas oerhört av turisternas eviga kameraklickande. Aldrig får han vara ifred i sin svarta basker där han sitter i fönstret med en Pastis och sina Gauloises. Sitt missnöje signalerar han med ett meddelande på kåkens tak: ”MERDE”!

 

 

 

 

 

- Dixi, från Hisingen till Masthuggskyrkan, det kallar du en riktig resa!

- Jag är utmattad ännu. Luftombyte tröttar.

 


Skam!

 

Det fanns en tid då jag var stolt över Olof Palme, då jag var stolt över socialdemokratin, då jag var stolt över att vara svensk.

 

Stolt är jag inte längre. Jag skäms och känner skam. Sverige har blivit ett blåbrunt litet skitland där man sparkar nedåt och slickar uppåt. Från att ha varit en sanningssägande nation i den internationella politiken under Palmes tid böjer vi oss numera med glädje inför Supermakten och tar helt skamlöst order av en nation vars president beter sig som en tioåring med storhetsvansinne.

 

USA ger oss order om att vi inte ska skriva under FN-konventionen om förbud mot kärnvapen. Vi böjer oss och sviker utan att skämmas våra vackra traditioner av internationellt arbete mot kärnvapen. Fy fan!

 

 

 

bild, larspekka.wordpress.com

 

 

 
 
 

 

 

Nedanstående text som jag har skrivit tidigare anknyter till ämnet.

 

 

 

Jag gjorde min militärtjänstgöring 1981-1982. Där tvingades vi genomlida en föreläsning som kallades ”försvarsupplysning”. En liten fet salivsprutande kapten upphetsad till explosionsgränsen tog heder och ära av arbetarrörelsens fredsarbete. Alva Myrdal (1902-1986), Inga Thorsson (1915-1994) och Maj Britt Theorin avfärdade han som hysteriska sossefruntimmer. Jag behöver väl inte påminna om att Alva Myrdal fick Nobels fredpris 1982. Egentligen borde man ju blivit förbannad, men militären var en sådan anakronism på den tiden att det var svårt att ta dem på allvar. Själv tänkte jag att det kanske var värt att betala fyrtio miljarder per år bara för att ha dem ”inlåsta” med sitt terapiarbete på regementena, så slapp vi ha dem lösa ute i samhället.

 

Idag är det helt annorlunda. Han, den lille fete salivsprutande kaptenen, tillhör den etablerade mittfåran i dagens samhälle. Myrdal, Thorsson och Theorin ses väl faktiskt närmast som ”hysteriska socialdemokratiska fruntimmer”. Det är meningen att vi nu skall skämmas för vår historia av alliansfrihet, neutralitet, fredsarbete och kärnvapenmotstånd.

 

Idag med en socialdemokratisk regering tränar vi för krig mot moskoviten tillsammans med amerikanska truppstyrkor på svensk mark! Jag kokar och skriker hysteriskt: Yankees go home! I spit on your imperialistic cheeseburger.

 

Mina hjältar är och förblir: Alva Myrdal, Inga Thorsson och Maj Britt Theorin. Den lille fete kaptenen och hans gelikar vill jag bara sätta en clownnäsa på och samtidigt ge dem var sin tyrolerhatt.  Bara därför att …

 

 

 

Bild, bilderblogg.se

 

 

 
 
 

 

- Dixi, ge dom inte en tyrolerhatt. Då börjar dom genast fantisera om politiska möten i ölkällare i Munchen.

 

- Tänkte inte på det.

 

 
 

RSS 2.0