Miljötankar
Det ligger i tiden att säga att var och en får dra sitt strå till stacken när det gäller miljön och klimatet.
Jag tänker på miljön och intar bara livsmedel som är närproducerat, extremt närproducerat. Hittills har jag i stort sett bara levt på Eriksberg (öl). Småbedövad, hjärnan i bomull, eftersträvansvärt kan tyckas, men jag vet inte, tycker det blev påfrestande och enahanda och kanske inte så bra för kroppen i längden.
Nu har helt plötsligt utbudet på närproducerat fördubblats för mig. Det har kommit en ost med namnet Sannegården. Så nu kan jag kombinera ölen med ost. Härliga tider! Strålande tider! Tänk vad frisk min kropp skall bli. Eriksberg och Sannegården!
-Dixi, Eriksberg och Sannegården måste ju inte bara ligga där du bor. Namnen finns ju på fler platser i riket.
-Man måste tro. Jag tror att ölen och osten produceras inom kilometern från mig. Tron räddar miljön.
Nej
Lyssnade på Nyhetsmorgon på radions P1. Förstod snabbt att det var morgonen efter finalen NFL.
Nej, jag är inte intresserad av amerikansk korgboll. Inte heller av NFL. Jag kommer aldrig sitta uppe en natt för att se Super Bowl. Baseball kan jag ingenting om. Intresserar mig inte det minsta. Alla hjärtans dag och Halloween kan ni stoppa upp där bak.
Nej! Jag erkänner aldrig USA:s rätt att styra hela världen. Hur mycket ni än tjatar. Mitt huvud kan ni inte tjata hål i. Jag är alldeles för tjockskallig för det.
Nej! Nej! Nej!
Bild, larspekka.wordpress.com
Sosseriet
Väljarna i det danska valet gav sitt stöd till en röd-grön koalition ledd av Socialdemokraternas Mette Frederiksen. Hon med sitt ”arbetarparti” valde emellertid att samregera med två borgerliga partier, Venstre och Moderaterne. Nu leder hon som statsminister en regering tillsammans med Uffes pojk och Luxus- Løkke, två riktiga sosseätare.
Bland det första den nya regeringen väljer att göra är att försöka genomföra en borttagning av den danska helgdagen ”Den stora bönedagen”. Helgdagen, från början en kyrklig högtid, i dagens sekulariserade samhälle mer en ledig dag i den vackraste vårtid för vila och rekreation, för slitna arbetare, men även den speciella konfirmationsdagen.
Att arbetarrörelsen protesterar och vill ha en folkomröstning i frågan tycks det socialdemokratiska partiet inte bry sig om. Regeringens motiv för att tvinga ut det arbetande folket till ännu en arbetsdag är att öka statens inkomster. Dessa inkomster skall sedan användas till att bygga ut den danska krigsmakten. Smaka på den!
I dessa tider när fackföreningarna ofta ignoreras, tycks kyrkans åsikter väga tyngre igen. Biskopen i Köpenhamn protesterar och talar om det absurda i att avskaffa en kristen högtidsdag för att upprusta militären. Han hänvisar till bibelns ord om att omvandla svärden till plogar för jordbruket.
Fy satan vad jag är trött på dagens sosseri!
Jag får be biskopen om ursäkt för mitt ordval. Men ibland måste man tala klarspråk.
Kulturskymning
Jag lyssnade på Nyhetsmorgon i radions P1 och fick höra hur Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar fick frågan, under rubriken ”verket som värker,” om vilket kulturellt verk som hade påverkat henne mest och som satt djupast spår i henne. Svaret blev: Seinfeld! En amerikansk humorserie i den lättare genren i TV skulle alltså ha denna betydelse för vänsterns partiledare.
I min tankevärld skulle hon ha kunnat svara: ”Min barndom”, av Maksim Gorkij (1868 – 1936), eller dragit fram Vittorio De Sicas (1901 – 1974) neorealistiska film ”Cykeltjuven”, eller kanske om man vill hålla sig på det lite modernare spåret, ”Yarden”, av Kristian Lundberg (1966 – 2022). Men vad vet jag? Jag är ju bara en otidsenlig gammal gnällgubbe, vars uppväxt på 1970-talet gav mig helt andra förväntningar på våra politiska ledare. Jag är säker på att dåtidens ledare för arbetarrörelsen, Olof Palme (1927 – 1986) och CH Hermansson (1917 – 2016) hade givit helt andra svar på ”verket som värker”.
Jag har annars inte hört någon reaktion på detta radioinslag, men vad kan man vänta sig i denna tid. Barn som styrs av barn, som i sin tur styrs av makten i USA. Världsordningen är garanterad för en lång tid framöver.
Jag kan aldrig glömma att Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch blev avslöjad i media som en illitterat figur. Samtidigt som hon kräver att våra invandrare snabbt skall bli experter på vad hon kallar svensk kultur och på vår svenska kulturhistoria, kunde hon själv inte ens svara på vilka svenska berömda författare som har skrivit: ”Giftas”, ”Gösta Berlings saga” och ”Gentlemen”. Skam!
Jag är en främling i denna tid, denna tid är en främling i mig.
En enkel människas tankar
I en avhandling, benämnd ”vitbok”, av idéhistorikern Tony Gustavsson, har författaren kommit fram till att Sverigedemokraterna, SD, bildades av fascister.
Jag har själv inga högre akademiska meriter, men för mig är resultatet knappast överraskande; vilka skulle bilda ett parti som SD om inte fascister?
Nu väntar jag bara på nästa banbrytande avhandling: Är Påven katolik? Svaret är självklart för mig, men vetenskapen tar tydligen inget för givet!
Undrar om pissmyror blir irriterade om man läger ut sin filt för en fika i naturen på deras bo? Är det undersökt tro?
Språket som verktyg i jordbruksnäringen
Ur LRF:s medieträning (?):
När det går bra då kallar vi oss entreprenörer och företagsledare. Då är vi bästa kompisar med Wallenberg och de andra storkapitalisterna. Kavaj, skjorta och blanka skor. Vi sitter på kontoret och tittar ut på gårdens maskinpark.
När konjunkturen är normal och det går ihop i kassaboken då är vi lantbrukare.
När det är svåra tider och det går dåligt då är vi bönder igen. LRF-kepsen på huvudet, stövlar på fötterna, snus under läppen och skit under naglarna. Vi står på ängen och kliar en kossa i pannan. Då rinner snart jordbruksbidragen från det svenska folket återigen ner i våra fickor. Ingen kan motstå en svensk bonde.
Så skall den språkliga slipstenen dras.
Ack, om jag vore bankrånare
Kan man bli bankrånare idag? Finns det överhuvudtaget bankrånare nu för tiden?
Det var bättre förr. Då fanns det riktiga bankrånare. På sätt och vis respekterar jag rånare som Clyde Barrow (1909 – 1934), John Dillinger (1903 – 1934) och vår svenske Clark Olofsson. De gjorde något olagligt och fick ta konsekvenserna av det. Det är väl lättare att förstå att ”vanligt folk” rånar banken än att det är som idag: banken rånar vanligt folk, helt ostraffat. Vi tar tacksamt och menlöst emot när bankdirektörer och kapitalägare först rånar oss och sedan pissar på oss.
Var är min ljusa hatt, min mörka kostym, min vita skjorta och de blankputsade skorna. Är min Ford V8 och min ”machine gun” genomgångna? Det var väl så han närmade sig bankerna, Warren Beatty som Clyde Barrow i Arthur Penns (1922 – 2010) film ”Bonnie and Clyde”, när han tog sig an arbetet med att lätta bankernas pengabörda?
Det är märkligt att så fort jag har med min bank att göra kommer alltid dessa sjuka, eller skall man säga friska tankar. För övrigt anser jag att bankväsendet skall socialiseras!
Bild, ginza.se
”Vad är ett bankrån mot att grunda en bank”.
Mackie Kniven ur Tolvskillingsoperan (1928), Bertolt Brecht (1898-1956)
Varning för grovt språk
Dixi Stadelmann är ursinnig denna dag då han borde känna en viss tillfredsställelse efter att Sverige har fått sin första kvinnliga statsminister. Men en nyliberal extremist ställde till det.
Nu får det fanimej var slut på sossarnas krypande för nyliberalen och Thatcher-älskaren Annie Lööf. Hon och hennes Centerparti har i stort sett fått allt de önskar av högerpolitik av dagens Socialdemokrater. Och tacken för detta blev att hon vägrar att stödja den socialdemokratiska regeringens budget. Fy fan!
Det är hög tid för vår nya kvinnliga statsminister Magdalena Andersson att ändra partiets politik med en välbehövlig vänstersväng inför valet till hösten. Den breda arbetarklassen representeras av två partier i Riksdagen: Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Dessa skall samarbeta för att få väljarnas förtroende till att bilda regering. Vill sedan Miljöpartiet vara med i regeringen så får de det. Visar det sig ändå att en sådan regering inte har tillräckligt väljarstöd är det bara att gå i radikal opposition och låta den blåbruna sörjan regera sig sönder och samman. Basta!
bild, larspekka.wordpress.com
Strålande tider
Jag sitter i mitt arbetsrum och väntar på att bli uppringd från vårdcentralen. Jag behöver förnya ett recept. Jag har ungefär en kvart att fördriva. Känner mig lite rastlös, ingen idé att göra något nyttigt. Istället förirrar jag mig ut på nätet och råkar hamna hos Hemnet. Hittar, lite nyfiken, en av de dyraste lägenheterna i Göteborg just då. Den ligger vid Linnégatan. Slötittar, tills jag råkar få se en bild på fastighetens hiss. Jag läser med stigande förundran:
Bild, alvhem.com
Ni står framför en antikvitet. Denna hiss är från år 1900, då huset byggdes. Hissen renoverades år 2008 med nytt maskineri och inredning. Monogrammet som är ingraverat på glas med fasade kanter är original och kan utläsas Ernst Kruger. Han var arkitekt och första ägare till fastigheten fram till 1920, då Fastighetsföreningen Linnea bildades som andelsförening. Hjälp oss att skydda denna skönhet!
Det är därför inte tillåtet med transport vid in- och utflyttning eller transport av andra tunga varor, som vitvaror, byggmaterial och motsvarande. Skaffa bärare, som använder trapporna. Tack för att ni hjälper till att bevara denna bit historia. Det finns högst tio liknande hissar kvar i Göteborg. Bostadsrättsföreningen Linnea.”
Är vi tillbaka i år 1900 igen, när huset byggdes? När maskiner var mer värda att vårda än människor? Arbetare, bärare finns det gott om, slit på dem istället för den fina hissen, tänker jag tjurigt. Ett riktigt stort, tungt och gediget vinkylskåp till det nyrenoverade köket, uppburet på ryggen via trapporna, det är fint det se; mjukar upp styvnackade bärarryggar. Så skall den tas: arbetarklassen. Spara hissen och låt dem släpa på, allt för en billig penning.
Strålande tider, härliga tider, som i Thor Modéens (1898 – 1950) monolog. Pigan i pigkammaren och kulierna släpandes i trappan. Strålande tider, härliga tider, klassamhället är tillbaka 2021. Borgarna har lyckats.
Varför ringer dom inte från vårdcentralen? Jag behöver verkligen något mot min magsurhet, känner jag nu.
Heder åt pessimisterna
Lokalradion i Göteborg låg i bakhåll när jag rakade mig framför badrumsspegeln och när jag minst anade det tvingades jag hjälplös lyssna på programledaren och en så kallad skrattkonsult som marknadsförde något som benämndes typ ”skrattyoga”. Helt plötsligt satt två vuxna kvinnor och låtsasskrattade, högt, gällt och totalt glädjelöst, i radion. Surrealistiskt. Så fort jag kunde, efter en hysteriskt snabb rakning, bytte jag till P1 på radion.
Jag är så trött på alla högljudda optimistkonsulter som tjänar pengar på idiotier. Fy satan för deras hallonsaft och deras förljugna drömmar om personliga framgångar. Var och en sin egen lyckas smed. Nej, mina kämpar är de lågmälda pessimisterna som dagligen tvingas tömma förlorarnas bittra kalk i botten och som ändå spottar i nävarna för att ta sig an en ny dag och en ny kamp under devisen: Det är aldrig så dåligt, att det inte kan bli sämre! Kämpa!
Dånald styr och ställer i hela världen
Jag satt vid frukostbordet i kräftätartider och hörde min sambo kommentera morgontidningens kräfttest: ”Årets bästa kräftor är från Kina”. Omedelbart tänkte jag: Är Donald Trump underrättad? I så fall väntar vi väl bara på ett amerikanskt förbud mot import av kinesiska kräftor.
Dånald Damp i Washington bannlyser de kinesiska skaldjuren och omedelbart därpå kommer ett uppföljande svenskt nyhetsreportage om faran med kinesiska kräftor. Visst är de preparerade av kineserna för att sprida smitta? Detta påstående kommer från en forskare knuten till den svenska försvarsmakten. ”Undvik kinesiska kräftor om du inte vill riskera att vakna en morgon gul i huden med sneda ögon. Själv rekommenderar han de betydligt säkrare amerikanska kräftorna från Louisiana.
Dixi Stadelmann skyr den amerikanska snuskhummern i Vita Huset som pesten, han som står och viftar med klorna och skriker: ”Grab them by the pussy”!
Och får Dixi Stadelmann välja kräftor själv så får det bli svenska havskräftor.
Bild, sjömatsfrämjandet.se
Dagens populärmusik i radion
Dagens musik: En djävulsbryggd av tonsatta barnramsor till elektronisk rytm.
Jag orkar inte längre med musikutbudet i public-service-radion och ändå är SR kvalitetsmässigt överlägsen den kommersiella radions dravelsändningar. För några år sedan läste jag en undersökning om melodiutbudet i SR kontra kommersiell radio. Under en tidsperiod spelades i kommersiell radio 700 olika titlar, under samma tidsperiod spelades 70000 olika titlar på SR; en väsentlig skillnad i utbudet alltså. Jag tror att skillnaden idag har blivit mindre, för när kommersiella krafter kommer in i en samhällssektor påverkas även demokratiskt styrda verksamheter. Ett bra exempel är sjukvården där marknadsmekanismer vinner intåg även hos offentliga vårdgivare. Jag har inga bevis men min starka känsla som fanatisk radiolyssnare är att mångfalden i musikutbudet i SR har minskat betydligt på senare tid och även om utbudet ännu inte är så enahanda som i kommersiell radio så är det en alarmerande utveckling. Kommersiell listmusik vinner utrymme på mångfaldens bekostnad. Tänk om biblioteken fungerade på samma sätt. Bort med klassiker och äldre litteratur ur hyllorna och fyll utrymmet med lättare genrelitteratur och deckare. Så vill väl ingen ha det? Varför skall vi då stå ut med detta fenomen i radion?
Som lätt motvikt finns i digital form P4 Plus hos SR. Här är den musikaliska mångfalden mycket större än i de vanliga sändningarna. Man spelar låtar från 1920-talet och framåt. Är man som lyssnare inte nöjd med detta kan man på tidiga helgmornar lyssna på vad som kallas retromusik i P4, låtar från sextiotalet och sjuttiotalet. Problemet med dessa program är emellertid den erbarmliga kvaliteten på programledarna. De verkar inte kunna något om populärmusik. De sitter väl i studion som representanter för någon grupp. Inte vet jag. Lyssnar man kan man få höra om bandet Björn Skifs var med i på sjuttiotalet, som en vilsekommen programledare kallar ”Blå Buss”, eller om det engelska bandet ”The Kink”, eller Rolling Stones jättehit ”Honky tonk woman”. Nej, tacka vet jag tiden då Stefan Wermelin hade motsvarande program i radion. Han satt där för att han verkligen var kunnig. Skall man stå ut med en programledare skall denna kunna minst lika mycket som en själv, helst mer, annars blir det olidligt för en besserwisser till gubbtjyv som jag.
Jag skall skicka ett brev till radioledningen om att det spelas för lite engelsk rhythm and blues från nittonhundrasjuttiotalet, eller om ni hellre vill kalla det för pubrock, det går också bra. Vad jag saknar Dr Feelgood, Steve Gibbons, Inmates, Pirates, Blues Band, Bill Hurley and the Loansharks, Nine Below Zero och Rockpile. Brevet undertecknar jag med signaturen: B B B.
Vadå? Vad signaturen betyder? Blues, Booze and Birds, naturligtvis. Vad annars? Eller kanske Bilar, Broar och Bananer? Välj själva.
Eat the rich
”Den egoistiska parasiten till undersköterska som uttalar sig borde skämmas”.
Citatet ovan kommer från den före detta moderata topp-politikern Gunnar Axen, som numera är styrelseordförande i bolaget Allra, ni vet skandalbolaget som tillsammans med flera andra bolag har lurat premiepensionssparare på stora pengar.
Regeringen tog ju bort värnskatten och ett antal riktigt högavlönade tjänade miljarder. Debatten kring detta har inte varit nådig och en femtiofemårig undersköterska med tjugofemtusen i månadslön tyckte att det var fel att avskaffa värnskatten och att skatteuttaget i vårt land borde ske efter bärkraft. Axen blev vansinnigt arg på Twitter och resultatet blev citatet ovan.
Inom parentes så undrar jag om det är någon utanför överklassen som tycker att resultatet av avregleringarna och privatiseringarna i vårt land har givit positivt utslag? NEJ! Säger jag, vi har ju för sjutton släppt in en profitjakt i vård, skola, omsorg och i pensionssystemet som till och med leder till hänsynslös brottslighet. Den organiserade brottsligheten mjölkar pengar ur vår välfärd!
Gunnar Axens citat visar hur monumental och aggressiv överklassens arrogans har blivit. Den historielösa överklassen har tydligen ingen koll alls på historien. Jag kan hjälpa till med att friska upp minnnet på dem: Spartacus slavuppror, Franska revolutionen (tjoff, tjoff), Pariskommunen, Ryska revolutionen…. Visserligen verkar den trög i all sin dumarrogans, den martinivaggade överklassen, men jag tror den fattar vart jag vill komma.
Vår form av demokrati fick vi för att bolsjevikerna skrämde skiten ur er. Ni var så rädda för oss att ni inte kunde sova på nätterna. Den respekten tycks ni nu ha tappat helt. Jag säger bara: Sluta spotta på oss, annars kommer vi och tar er.
Det var upplysningsfilosofen Jean-Jacques Rousseau som skrev: om folket inte har något att äta så kommer man att äta de rika. Och tycker man att Rousseau är en för gammal stöt att läsa kan man gå till populärkulturen och lyssna på ”Eat the rich” med Motörhead eller om man kanske föredrar Aerosmith.
Bild, Jean-Jacques Rousseau (1712-1778), wikipedia.org
- Dixi, uj, uj, uj vad trött du blev av att rasa och äta de rika. Lyssna på mig: Nu sätter du dig i läsfåtöljen med Proust. Lite lindblomsté och en madeleinekaka lugnar sinnet och lindrar vreden.
Skam!
Det fanns en tid då jag var stolt över Olof Palme, då jag var stolt över socialdemokratin, då jag var stolt över att vara svensk.
Stolt är jag inte längre. Jag skäms och känner skam. Sverige har blivit ett blåbrunt litet skitland där man sparkar nedåt och slickar uppåt. Från att ha varit en sanningssägande nation i den internationella politiken under Palmes tid böjer vi oss numera med glädje inför Supermakten och tar helt skamlöst order av en nation vars president beter sig som en tioåring med storhetsvansinne.
USA ger oss order om att vi inte ska skriva under FN-konventionen om förbud mot kärnvapen. Vi böjer oss och sviker utan att skämmas våra vackra traditioner av internationellt arbete mot kärnvapen. Fy fan!
bild, larspekka.wordpress.com
Nedanstående text som jag har skrivit tidigare anknyter till ämnet.
Jag gjorde min militärtjänstgöring 1981-1982. Där tvingades vi genomlida en föreläsning som kallades ”försvarsupplysning”. En liten fet salivsprutande kapten upphetsad till explosionsgränsen tog heder och ära av arbetarrörelsens fredsarbete. Alva Myrdal (1902-1986), Inga Thorsson (1915-1994) och Maj Britt Theorin avfärdade han som hysteriska sossefruntimmer. Jag behöver väl inte påminna om att Alva Myrdal fick Nobels fredpris 1982. Egentligen borde man ju blivit förbannad, men militären var en sådan anakronism på den tiden att det var svårt att ta dem på allvar. Själv tänkte jag att det kanske var värt att betala fyrtio miljarder per år bara för att ha dem ”inlåsta” med sitt terapiarbete på regementena, så slapp vi ha dem lösa ute i samhället.
Idag är det helt annorlunda. Han, den lille fete salivsprutande kaptenen, tillhör den etablerade mittfåran i dagens samhälle. Myrdal, Thorsson och Theorin ses väl faktiskt närmast som ”hysteriska socialdemokratiska fruntimmer”. Det är meningen att vi nu skall skämmas för vår historia av alliansfrihet, neutralitet, fredsarbete och kärnvapenmotstånd.
Idag med en socialdemokratisk regering tränar vi för krig mot moskoviten tillsammans med amerikanska truppstyrkor på svensk mark! Jag kokar och skriker hysteriskt: Yankees go home! I spit on your imperialistic cheeseburger.
Mina hjältar är och förblir: Alva Myrdal, Inga Thorsson och Maj Britt Theorin. Den lille fete kaptenen och hans gelikar vill jag bara sätta en clownnäsa på och samtidigt ge dem var sin tyrolerhatt. Bara därför att …
Bild, bilderblogg.se
- Dixi, ge dom inte en tyrolerhatt. Då börjar dom genast fantisera om politiska möten i ölkällare i Munchen.
- Tänkte inte på det.
Om att leva i den bästa av världar
Gud är död.
Karl Marx är frånvarande.
Själv mår jag som ett riktigt dåligt bensår.
Snart kommer havet att resa sig och sluka oss alla.
Natt klockan tolv på dagen.
- Dixi, nu får du sluta med att torgföra din mjältsjuka. Spela lite munspel och dra en fräckis istället.
- ”Spela lite munspel och dra en fräckis istället”. Jävla galning!
Bocken som trädgårdsmästare
Det är något sjukt i kungariket Danmark. Borgerliga Venstres ordförande och Danmarks statsminister, Lars Løkke Rasmussen, Luxus- Løkke, Danmarks svar på Champagne Charlie, som personifierar brun och blå höger i en oskön förening, har tillsatt Mette Bock som kultur- och kyrkominister. Som en dråpare slipar hon kniven på uppdrag av den borgerliga regeringen. Nu skall man slakta dansk Public Service. Kniven skär skoningslöst i Danmarks Radio (DR). Allt i samhället skall på sikt avregleras och privatiseras. Som borgerlighetens stora föredöme, Margaret ”The Milk Snatcher” Thatcher (1925-2013), sa: Det finns inget samhälle, det finns bara individer.
Inom den moderna fysiken arbetar man med nanoteknik. Material beläggs med ett lager av till exempel kolatomer och får egenskaper som gränsar till trolleri. Men det finns något som är ännu tunnare, som bryter fysikens lagar, det är borgerlighetens supertunna fernissa av mänsklig anständighet. Den är tunnare än nanoteknikens kolbeläggning, men samtidigt oerhört stark i offentlighetens ljus. I det privata är det en helt annan sak. Den danska konstnären, Michael Kvium, vet hur Luxus- Løkkes politiskt rådgivande grupp, ”Borgerlighetens Vise Män” ser ut sent en helgkväll när den mänskliga fernissan har tvättats bort. Efter oss: det öde landet.
Bild, Michael Kvium, svensktkulturarv.se
Det luktar svavel om hennes svarta bibel
Jag hörde på P1:s Nyhetsmorgon i en sändning från Almedalen på Gotland att KD:s partiledare, Ebba Busch Thor, vill höja skatten för vad man förr kallade sjukpensionärer. Samtidigt vill hon och hennes Kristdemokrater sänka skatten för friska och starka människor som har en månadsinkomst på femtiotusen kronor och däröver. Medelinkomsten hos dagens sjukpensionärer lär efter skatt vara cirka åttatusen kronor. Det är faktiskt så att i dagens Sverige så betalar sjukpensionärer redan en högre andel av sin inkomst i skatt än både vanliga ålderspensionärer och förvärvsarbetande.
Var i Bibeln hittar hon stöd för att sparka på de sjuka för att istället göda de friska och starka?
Själv skulle jag, om det var jag som bestämde i Sverige, istället höja skatten rejält för illitterata puckon till partiledare, exempelvis Ebba Busch Thor. Samtidigt som hon kräver att våra invandrare snabbt skall bli experter på vad hon kallar svensk kultur och på vår svenska kulturhistoria, kan hon själv inte ens svara på vilka svenska berömda författare som har skrivit: ”Giftas”, ”Gösta Berlings saga” och ”Gentlemen”. Skam!
Som sagt var: lämna sjupensionärerna i fred, de med sina åttatusen i månaden, Ebba Busch Thor! Betala istället den nyss av Dixi Stadelmann föreslagna straffskatten för illitterata idioter till partiledare.
Bild, Ebba Busch Thor, aktuelltfokus.se
- Nej, Ebba Busch Thor! Det var inte tiggarna Jesus jagade ur templet. Det var månglarna!
Dixi Stadelmanns ointagliga borg
Att leva under liberal regim.
Ni kräver att ni ska definiera hur världen ser ut för mig.
Ni förblindar mig med era bilder.
Ni skär i min hjärna med era texter.
Ni gör mig döv med ert pladder.
MEN
Jag tror er inte.
Ni ljuger hela tiden.
Era Djävlar!
- Dixi, Per Kirkebys arkitektoniska monument är en perfekt manifestation av din cementerade och totalt förstenade hjärna.
- Sirenerna sjunger, men jag är säkert surrad vid masten.
Paranoid
Jag läste i TV-tidningen att SVT har visat ett program med titeln, ”Meningslösa konversationer i fantastiska miljöer”.
Jag behöver inte ha sett programmet för att börja leta i min lägenhet här på kajen efter dolda kameror och mikrofoner. Jag vet! Jag har länge känt mig iakttagen och avlyssnad.
Nu är innertaken nedmonterade och väggarna penetrerade, jag bara skall hitta den gömda utrustningen. På´t igen. Satans SVT!
Gubbgnäll
Ibland känns det som om feministerna håller på att ta över världen. Men då tröstar jag mig och stillar min oro med det gamla ordspråket: ”En kvinna utan man är som en fisk utan en cykel”. Då infinner sig återigen en känsla av trygghet. En gammal gubbtjyv måste ju vara skapelsens krona, för vad vore en fisk utan en cykel?
Bild, Michael Kvium, arken.dk
