Karlatornet igen
Jag tycks inte kunna avhålla mig från att följa Karlatornets tillblivelse. Så här kommer ett foto till. Denna gång från älvsidan, från i vintras.
Dåtid: hamnkranar, en kvarleva från en annan tid. Precis som Dixi Stadelmann sjäv.
Nutid: fartygstrafiken på älven. Även om jag undrade för mig själv om staden Göteborg inte ville vara en sjöfartsstad längre när man byggde den nya Hisingsbron som är så låg att den försvårar för fartygstrafiken.
Framtid: Karlatornet. Ett reservat för de bättre bemedlade. Det nya Sverige.
Bryter tystnaden
Jag har länge lidit av dålig hälsa. Men hur dåligt det än är så kan det alltid bli sämre. Hur djupt man än har grävt gropen så går det alltid att gräva djupare. Det finns ingen botten. Jo, det gör det nog om jag tänker efter…
Nu har jag inte kunnat skriva på ett tag i bloggen. Jag har legat på sjukhus, vilket är bland det värsta jag vet. Utgående från min hälsostatus har jag ändå vistats förvånansvärt lite på sjukhus, men jag har lång erfarenhet, ända tillbaka från 1980-talet, så jag anser att jag har skaffat mig en gedigen bakgrund i frågan. Och sjukvården har under denna period blivit sämre och sämre. Och nu är vi på väg mot katastrof!
Samtidigt läser jag om stora militärövningar. Man kastar pengar på krigsmakten. Där kan man aldrig få nog. Jag säger bara: inte ett öre mer på det militära vansinnet! Lägg resurserna på sjukvården!
Så, nu är jag tillbaka igen efter tystnaden och så länge möjligheten finns kör jag på. Ännu lever Dixi Stadelmanns blogg.
