Cancer och propaganda

 

Jag har svårt att hålla i gång min blogg just nu. Jag har svårt att hålla i gång någonting just nu. Det är värre än någonsin. Cancern äter min kropp inifrån och ut. Vem behöver betala för att se en skräckfilm som ”Alien”? Inte jag i alla fall. Jag fick se i verkligheten hur cancern åt sig ur min egen buk. Men inte var det ett djur som kom ut, i stället var det en massa vätska som började pumpa ut ur buken och så har det fortsatt under oerhörda plågor. Skräckfilm på riktigt.

 

Då är det inte lätt skriva inlägg i bloggen. När man är i slutet av en mening minns man inte hur den började. Tack för all smärtstillande medicin som finns! Men något skrivande underlättar inte dessa mediciner.

 

När man har svårt att skriva själv kan man ägna tiden åt att ta in världshändelserna via media. Det man tar in bearbetas förhoppningsvis och kommer ut i en annan form, förhoppningsvis i form av egna ord. Tid finns och händelserna strömmar som ett ostoppbart vattenfall med mer kraft än någonsin. Public Service och maktmedia försöker spika fast sina bilder av verkligheten direkt på min pannas insida. Till slut vägrar jag ta emot mer av deras propaganda. Jag blir bara äcklad. Jag söker via det jag själv kan hitta att skapa min egen bild. Det är svårt. Makten äger och styr i stort sett allt.

 

På skammens årsdag, Chilekuppen 1973, lyssnar jag på Public Service radios nyhetssändningar. Hur otroligt det än låter lyckas man trolla bort USA:s avgörande roll bakom den chilenska blodbesudlade militären när en demokratiskt vald socialistisk president skulle störtas och mördas. I dagens konjunkturer när vårt land definitivt har lämnat den fria vägen för att bli en av alla dessa vasallstater under Supermakten passar det sig inte att överhuvudtaget ens minnas Supermaktens historiska brott. I stället ägnas en stor del av dagen till en diskussion om kuppen var nödvändig och rent av kanske bra för nationen Chile. Mycket skall man tvingas uppleva när verkligheten skall skrivas om. Men om USA:s roll bara tystnad. Tills på kvällen, äntligen lite journalistisk heder, Tigran Feiler, SVT:s korrespondent, kände kanske att han inte kunde stämma in i lögnerna och förtigandet. Han talade faktiskt om USA:s roll i den blodiga kuppen. All heder åt Tigran Feiler!

 

Nu är det Israels krig mot palestinierna som står i fokus. Genast är propagandamakarna på plats. Nu talas det inte längre om begrepp som ockupation, annektering, brott mot folkrätten, brott mot FN:s resolutioner och krigsbrott annat än från den svagare parten, palestinierna. Israel, USA, Nato och EU skall behärska världen och har rätt att göra det, inte på andra grunder än egen militär, ekonomisk och kulturell styrka. Sverige stämmer numer in i kören. Allting vi tidigare stod för är förträngt och snart totalt glömt. Låt bara propagandisterna göra sitt arbete.

 

Cancern eller propagandan, resultatet är det samma, jag äts upp.

 

Finns det då inget positivt? NEJ! är väl egentligen svaret. Men skall jag hitta någonting så är det nyhetssändningarna från Public Service TV i Danmark. Här finns i alla fall antydan till journalistik. DR:s kvinnliga korrespondent i Ukraina blev faktiskt för en stund bannlyst från Ukrainas sida. Hennes brott? Ja, hon närmade sig en sanning som inte fick uttalas. I svensk media rapporterades det om ett ryskt artilleriangrepp mot ukrainska bostäder och ett köpcentrum med civila förluster som följd. Danskans sanning blev obekväm. Visst hade det varit ett köpcentrum, men nu var det en ukrainsk artilleriställning omgiven av bostäder. Hon fick åka hem från Ukraina. Fick dock ganska omgående komma tillbaka efter det att Danmarks utrikesminister intygat att hennes arbete hade varit en viktig del i opinionsbildningen i Danmark när det gäller att skapa en positiv bild av Ukrainas krigföring.

 

En annan gång var det programledaren i DR:s nyheter som ställde den uppföljande frågan som säkert alla tänker på men som aldrig tycks få ställas. Programledaren fick studions alla uniformsklädda militärer att tappa hakan och för en sekund tystnade faktiskt propagandaproduktionen. Han ställde helt enkelt frågan: Om den så omtalade och omhuldade ukrainska motoffensiven hade varit rysk hade vi då inte talat om den som ett gigantiskt fiasko? Det var som om syret i studion tog slut för en kort stund för de stackars danska militärerna. De blev tysta för en mycket kort evighet. Stackarna, motsagda, ifrågasatta, det hade de inte räknat med. Jag tror till och med att det blev svettfläckar under ärmarna på de blanka uniformerna. Så det kan bli.

 


RSS 2.0