Ingen nedläggning i sikte ännu

 

Bild, wikipedia.org


 

 

På grund av tilltagande hälsoproblem har det varit glesare mellan inläggen i Dixi Stadelmanns blogg än vad jag hade önskat. Som morot har jag haft att jag i alla fall skall orka med femhundra inlägg innan jag lägger ner bloggen. Det är en jämn och bra siffra. Mitt förra inlägg, ”Flyktsoda” var inlägg nummer femhundra.

 

Nu när jag står inför avgrunden att inte ha en blogg längre att pyssla om har jag ångrat mig. Jag tänker fortsätta att blogga. Frekvensen på inlägg får bli som den blir. Jag kommer att skriva när lusten faller på och när möjligheten finns. Det får bli som det blir. Ingen bloggpress på mig, bara nöje.

 

Håll till godo! (Ja, jag har inte så många läsare, men några finns ju. Ett stort tack till dem, för att de står ut med dumheterna).

 

 

 

Bild från tidningen ”Socialförsäkring”

 

 

 

Flyktsoda

 

Här i Beneventum där jag bor, i stort sett befriad eller avlägsnad från kroppens och oftast från själens lidelser, når mig ibland yttervärldens rop av oro. Jag har min förskansning, mitt skydd är klosterbiblioteket. Jag böjer mig över volymerna, nyss var det Ovidius. Jag söker. Vad då? Jag vet ej, kanske ett evigt lugn. Jag vet att jag icke når det medan jag är levande.

 

 

Ovanstående är ett citat ur nobelpristagaren i litteratur (1974) Eyvind Johnsons (1900-1976) roman ”Hans nådes tid”. Romanen utkom 1960.

 

 

 

Jag applicerar texten på mig själv:

 

Här i Sannegården där jag bor, i stort sett befriad eller avlägsnad från kroppens och oftast från själens lidelser, når mig ibland yttervärldens rop av oro. Jag har min förskansning, mitt skydd är mitt eget bibliotek. Jag böjer mig över volymerna, nyss var det Dostojevskij. Jag söker. Vad då? Jag vet ej, kanske ett evigt lugn. Jag vet att jag icke når det medan jag är levande.

 

 

God litteratur är ingen flyktsoda från livets påfrestningar. Detta vet Ulf Lundell också att döma av följande citat:

 

”Så länge man lever så kommer livet inte att lämna en ifred”.

 


Hellre elden

 
I förmiddags svek jag för en gångs skull radions P1, istället lyssnade jag på musik från datorn, P4 Plus. Jag straffades direkt och tvingades höra Dana Dragomir på sin FY-Fan-Flöjt framföra Maurice Ravels Boléro. Det måste vara livet som tränar och förbereder mig med ett förstadium till helvetet, tänkte jag skräckslagen. Vad blir nästa steg? Kanske Ludwig van Beethovens femma framförd på kam? Nej! Jag tar hellre elden!
 
Aldrig att jag sviker P1 mer.
 

Ge oss något annat för en gångs skull

 

Om ni tillhör den goda smakens väktare kan ni sluta läsa här. Detta är ingenting för er. Det är snarare för oss som älskar riktig fulhumor och saftig råsatir.

 

Nu har jag slutat hoppas på att SVT någonsin kommer att sticka in den danska public-service-humorserien Rytteriet i den annars så totalt dominerande anglosaxiska tsunamin. Inte en sommar till utan Rytteriet tänkte jag och köpte serien på DVD. Fulhumor, råsatir och urstyvt skådespeleri, det kan inte bli mycket bättre. Rekommenderar!

 

 

 

Bild, Rytteriet, dr.dk

 

 

 

RSS 2.0