Film noir

 

En sen höstkväll står Jean Gabin (1904-1976) i utkanten av ljuscirkeln från en gatlampa och röker en cigarett i väntan på färjan som kommer att föra honom bort från hans älskade. Han kommer aldrig att återkomma.

 

Han ser färjan närma sig i regnet. Han släcker ciggen, drar rocken närmare kroppen och går i den kyliga motvinden att möta färjan. Ingen återvändo.

 

I de ruskiga kvarteren i det ruskiga Marseille.

 

 

 

Eller också är fotot från Sannegården? Inte vet jag. Jag får fråga den Hemliga Fotografen.

 

 

 

 

 


Tintin fyller år

 

Tintin fyller år? Ja, inte den ”riktiga” Tintin. Det är min ”hemliga fotograf” jag vill gratulera. Hon dyker alltid upp som en annan Tintin med sin kamera när det händer något spännande. Utan hennes bilder vore min blogg ännu tråkigare.

 

Nedanstående bild skildrar dramatiken när det för några veckor sedan brann i Sannegården. Nu visade det ju sig senare att det inte var någon byggnad i Sannegårdshamnen som brann utan en fabriksbyggnad vid Ramberget. Men min Hemliga Fotograf bygger spänning med sin kamera. Jag blev i alla fall skitskraj när jag fick se bilden. Tänk om det hade brunnit så nära mitt eget hem?

 

Dixi Stadelmann önskar sin ”Tintin” en fin födelsedag!

 

 

 

 

 


Pica pica

 

Ur led är tiden. Det är en sjuk tid vi lever i.

 

Men naturen kämpar på. Det blir en vår i år också. Jag vet, för utanför mina fönster, i två oxel-träd på kajen  här i Sannegården, bygger två par skator på sina bon. Ja, det ena paret renoverar ett gammalt bo medan det andra paret bygger helt nytt. Detta byggnadsarbete började man med redan i mitten av januari. Kanske är det någon av dessa skatpar som kommer att i sitt bo lägga det gyllene ägg vi kallar våren. Pica pica!

 

 

 

Bild, pica pica i flykt, wikipedia.org

 

 

 

GOD JUL från Göteborg

 

Jag vill önska mina läsare en riktigt GOD JUL!

 

 

 
 

 

Nej, det är inte Tomten som syns i bilden. Det är en annan tomte till gammal kung.

 

”Krigarkonungen” Gustav II Adolf (1594-1632) som grundade Göteborg 1621 var själv en riktig ”flötgubbe”. Det syns väl på statyn som står på Gustaf Adolfs torg att han med tiden blev tämligen fet. Hans sista morgon i livet innan slaget vid Lutzen där han stupade lär han ha serverats semlor i hett sött vin. Det ska fan svinga värjan mot papisterna med vetedeg guppande i sött vin i magsäcken. Och mycket riktigt, det gick ju inte så bra för Gustav Adolf som dog i dimman.

 

Bakom Gustav Adolf-statyn syns Gunnar Asplunds (1885-1940) berömda tillbyggnad från 1936 till det gamla rådhuset. Arkitekturhistoria!

 


Gratulerar!

 

Idag på bemärkelsedagen vill jag gratulera min ”Hemliga Fotograf”.

 

En natt nyligen drömde jag om Harry, Harry – The Cat, Kingen, kär katt har många namn. Tänk om han visste att jag i smyg ibland kallade honom för Harpan. Jag ryser.

 

Han ville i alla fall vara med och gratulera min fotograf. Han berättade att han verkligen saknar Villa Dannebrogen. Räkor och rostbiff och en tupplur, det är sådant som kan förgylla ett kattliv.

 

 

 

 


Julneurotiker skrev de i min journal

 

Jag önskar en FUL JUL och ett GOTT NYTT SÅR!

 

Men vad är det jag skriver?  ”FUL JUL, GOTT NYTT SÅR”? Jag måste ha drabbats av Julgalenskap, igen!

 

Här kommer i alla fall en mysig engelsk christmas carol som jag hoppas kan ställa allt till rätta.

 

Fuck Christmas!

It's a waste of fucking time

Fuck Santa

He's just out to get your dime,

Fuck Holly and Fuck Ivy

And fuck all that mistletoe

White-bearded big fat bastards

Ringing bells where e'er you go

And bloated men in shopping malls

All going Ho-Ho-Ho

It's Christmas fucking time again!

 

Fuck Christmas

It's a fucking Disney show

Fuck carols

And all that fucking snow

Fuck reindeer

And fuck Rudolph

And his stupid fucking nose

And fucking sleigh bells tinkling

Everywhere you fucking goes

Fuck stockings and fuck shopping

It just drives us all insane.

Go tell the elves

To fuck themselves

It's Christmas time again!

 

Composers: Eric Idle & John Du Prez

Author: Eric Idle

Singer: Eric Idle

Originally From: The Greedy Bastard Tour

 

 

Av alla fina engelska julsånger, råkar jag hitta en som heter ”Fuck Christmas” av Eric Idle från Monty Python. Maximal otur.

 

Nu tar jag mig samman och försöker igen. Tredje gången gillt. Jag vill önska er alla en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

 

Se där ja, där satt den!

 

Jag tycker inte att det blir någon riktig jul om jag inte, i alla fall minst en gång, får se julvideon från 1980-talet med Mel and Kim, den där dom sjungande vandrar kring granen. Men nu börjar jag undra vart världen och julen är på väg. Jag såg en filmsnutt på nätet med Kim och hennes brorsa, båda med efternamnet Wilde. De gör ”Rocking around the christmas tree” i en tunnelbanevagn i London, båda rejält bladiga efter en julfest tidigare på kvällen. Den från 1980-talet så väna varelsen Kim var här förvandlad till en småplufsig överförfriskad klimakterietant med två halvslaka renhorn pekande åt olika håll på huvudet. Filmsnutten hade hon döpt till ”Pissed on a train”, en travesti på den amerikanska B-filmen ”Snakes on a plane”. Tror ni mig inte? Ni kan ju se eländet själva på YouTube.

 

Hur skall man orka fira jul efter den upplevelsen?

 

 

 

 

 


Ett komplett år i Sannegården

 

Med en ny vinter är året (2015) komplett i Sannegården. Det som började med månadsbilder från januari och februari 2015 går nu i mål med en decemberbild.

 

 

Sannegården: december 2015.

 

 

 

En annan höst i Sannegården

 

Den hösten vi har just nu är ju nästan som sommar. Ja, jag vet att den knappt har börjat; den blir säkert riktigt mörk, kall och jävlig längre fram. Man får vad man förtjänar. Men just nu njuter jag av höstvädret, men det har ju funnits andra höstar…

 

Vadå, är novemberfotot oskarpt? Så blir det ibland när den hemliga fotografen känner sig riktigt konstnärlig, då slår det över till expressionism. Och det är väl egentligen bara med expressionism man kan bemöta en november i Göteborg?

 

 

Sannegården: september 2015

 

 

 
 
 

Sannegården: oktober 2015

 

 

 
 
 

Sannegården: november 2015

 

 

 
 

Grattis!

 

Idag vill Dixi Stadelmann gratulera sin fotograf på födelsedagen. Utan ”Den Hemliga Fotografen” vore min blogg mycket fattigare.

 

Grattis!

 

 

 

 
 

Hemmablind

 

Jag får väl skylla på hemmablindhet, men jag hade aldrig varit och beskådat Ostindiefararen. Visst har jag sett den på avstånd, men trots att den ligger förtöjd i mina hemmakvarter har det aldrig blivit av.

 

Den ”riktiga” Ostindiefararen Götheborg byggdes i Stockholm 1738. Skeppet hann med tre resor till Kina för Ostindiska Kompaniets räkning innan det i september 1745 gick på grund i Göteborgs inlopp inför ögonen på ankomstkommittén. Skeppet sjönk med sin dyrbara last som dock till stora delar senare bärgades. Alla ur besättningen verkar ha överlevt olyckan.

 

Dagens Götheborg är en kopia av det ursprungliga skeppet, dock med de modifieringar som tiden kräver. Götheborg byggdes i Göteborg under nio års tid med handsmidda spikar, handgjorda block och handslaget tågvirke. 1000 ekstockar och 5 mil fura bildar ett skepp om 58,5 meters längd och 11 meters bredd.

 

Jag läste att Ostindiefararen Götheborg som ägs av en privat stiftelse nu var till salu som vilken vara på marknaden som helst. Det kändes lite i hjärtat att skeppet som nästan har blivit en del av staden nu kanske skulle försvinna. Det är inte första gången som det har visat sig att privata intressen i kultursfären saknar den uthållighet som krävs (Konstmuseet Rooseum i Malmö är ett annat exempel). Så nu var det dags att se skeppet i verkligheten där det ligger förtöjt i hamnen på Norra Älvstranden, innan det eventuellt försvinner.

 

Visst är det en imponerande skapelse när man står på kajen och beskådar skeppet, men ändå går mina tankar till dåtidens sjömän, hur modiga var de inte. Mitt ute på Atlanten i hård vind måste det stolta skeppet ha känts som en mycket utsatt och sårbar plats att vara på. Tänk att klänga omkring i riggen i storm! Hemska tanke.

 

 

 
 

Masterna måste väl vara förkortade? Jag tycker att det verkar saknas en mittendel.

 

 

 

 
 
 
 
 
 
 

En blivande groggveranda åt grosshandlare Erik Riking von Knolletott?

 


Sommar i Sannegården

 

Varje år är det så här; i slutet av februari har den glåmiga vintermarinaden löst upp både kropp och själ. Allt är blekt och svampigt. Det är bara tanken på att det kommer en sommar igen som håller en uppe.

 

 

Sannegården: juni 2015

 

 

 
 
 
Sannegården: juli 2015
 
 
 
 
 

Sannegården: augusti 2015

 

 

 
 

GOTT NYTT ÅR!

 
 
 

Den lilla människans små nöjen

 

Stod och stekte rödspättefileer med två gjutjärnsstekpannor igång samtidigt. Kom att tänka på min favorittrummis Ian Paice (ja, ja Levon Helm, du är också en favorit), när han hanterade dubbla baskaggar i den oförglömliga ”Fireball”.

 

Två stekspadar? Två stekspadar! Mindblowing!

 

 

 

 

- Dubbla stekpannor, dubbla stekspadar, dubbla baskaggar?  Dixi, är du allvarlig?

- Dixi Stadelmann är alltid allvarlig!

 


Vår i Sannegården

 

Höst? Säger ni att det är höst? Tanken är väl fri. Jag lever i våren! Sedan borgarklassen bestämde att: ”nittonhundratrettiotalet vore mysigt att återskapa”, lever jag i nittonhundrasjuttiotalet. Mysigt, i alla fall för mig, ni som tvingas återuppleva trettiotalet måste ha ett helvete.

 

Som sagt var tanken är fri: i Sannegården är det vår!

 

 

 

Sannegården: mars 2015.

 

 

 
 
 
 

Sannegården: april 2015.

 

 

 
 
 
 Sannegården: maj 2015.
 
 
 
 

Linjer vinklar och vrår

 

Göteborg – Norra Älvstranden – Eriksberg.

 

En vacker sommardag i augusti resulterade i denna bild; ja, vi hade faktiskt några fina dagar även denna högst mediokra sommar.

 

 

 

  
 
 

Vinter i paradiset

 

Det är först nu när vi har fått vår hos mig på älvstranden som jag orkar tänka på den förbannade tid som kallas vinter. Men när jag tittar på bilderna ser det ju nästan ut som om det går att överleva även den gråmörka, blåsiga, halkiga och kalla vintertiden.

 

Va? Var årets vinter ovanligt mild här i Göteborg? Kan nästa bli mycket värre? Nä, fy fan!

 

 

Sannegården: januari 2015.

 

 

 
 
 

Sannegården: februari 2015.

 
 
 
 
 
 

(Tack Uffe, för rubriken).

 


Billy

 

- Är det inte Billy som simmar där borta?

 

- Billy?

 

- Ja, Billy Svan.

 

- Billy Svan?

 

- Ja, han som alltid hjälper till.

 

- Hjälper till?

 

- Ja, han med två starka vingar.

 

- Jaså, han!

 

 

 

Billy som simmar.

 

 

 

Till sist återstår bara...

 

En pärlhyacint är en pärlhyacint är en pärlhyacint.

 

En vår är en vår är en vår.

 

 

 

 

Ingen misantropi och inget politiskt gnäll idag, ty innerst inne är Dixi Stadelmann bara en blompojk.

 

 

 

 

- Fan trot, Dixi.

  


Reklam

 

Sitt kakel och klinker handlar man givetvis hos Kakelproffsen.

 

- Var?

 

- I Falun.

 

- Var i Falun?

 

- På Ingarvet.

 

- Var på Ingarvet?

 

- På Ryckepungsvägen.

 

- Ryckepungsvägen?

 

- Ja, Ryckepungsvägen 7.

 

- Aj, aj, aj.

 

 

  

Lycka

 

Lycka är ett rött hus med vita knutar med namnet: Dannebrogen Ett hus med en tupp på taket som vindflöjel. Tuppeskinn!

 

 

Tidigare inlägg
RSS 2.0