dixistadelmann.se

Bara för att man kritiserar Israel behöver man inte vara antisemit. Judendomen är en religion och sionismen är en ideologi. Har man detta klart för sig kan man ta maktens bräkanden och härskartekniker med ro. Bara för att de äger makten och världen just nu så äger de inte tanken.

Sveriges fasciststödda statsminister hade möte i Göteborg på Pustervik. Pro-palestinska demonstranter hade mött upp i ett försök att protestera mot det övermäktiga Israels folkmordspolitik och den svenska regeringens stöd till Israel. Det blev ett hett möte. Pro-Palestinierna var vad jag förstår vanliga människor många med släktingar i Gaza. Statsministern borde vara en representant för hela Sverige; det var han inte. Istället representerade han USA, Israel och makten i vårt land. Invektiven rasade från båda sidor. Men det mest anmärkningsvärda var att Kristersson kallade demonstranterna för: ”gaphalsar, (Vi böjer oss inte för gaphalsar), politiska sabotörer (gormande och gapande människor). Detta innan han lämnade mötet med svansen mellan benen.

Med ovanstående i åtanke undrar man vad han kallade de israeliska barnamördarna med deras användande av vit fosfor och deras blockad av el, vatten och andra livsnödvändiga förnödenheter för palestinierna. Ständigt tillåts Israel sätta nya rekord i dödade journalister och FN-medarbetare. På två månader har israelerna dödat fler palestinska barn än vad ryssarna har dödat ukrainska barn under två år i krig. Och då försöker de ändå inbilla oss att det är ett av Rysslands krigsmål att döda så många civila som möjligt. Jag hör propagandans häxmästarinna Maria Persson-Lövgren på radion förklara att nu har minsann Putin inspirerats av Stalins förmenta planer på att utrota alla ukrainare. I ett gigantiskt luftanfall mot Kiev blir resultatet tre döda. Detta är alltså resultatet av Rysslands folkmordspolitik. Tala om att Israel och Ryssland bemöts på olika sätt. Dubbelmoral!

Vår nuvarande statsminister flyr fältet när det börjar osa hett. Olof Palme valde att vid studenternas kårhusockupation stanna kvar och debattera med de revolutionära studenterna som sade sig vara beredda att starta en omedelbar revolution. Olof Palme var en modig statsman, Ulf Kristersson är en feg pajas, så enkelt är det. Jag hade velat höra vad Palme hade sagt om kriget i Ukraina, om kriget i Israel och att vi ämnar svika alla fredsförsök och gå med i Nato och därmed rusta för krig och trampa patrull efter USA:s intressen.

God Jul, Gott nytt år! Så H-E heller. Det finns inget gott kvar i den svenska godispåsen.

Och inte kan jag skriva heller!

Jag har svårt att hålla i gång min blogg just nu. Jag har svårt att hålla i gång någonting just nu. Det är värre än någonsin. Cancern äter min kropp inifrån och ut. Vem behöver betala för att se en skräckfilm som ”Alien”? Inte jag i alla fall. Jag fick se i verkligheten hur cancern åt sig ur min egen buk. Men inte var det ett djur som kom ut, i stället var det en massa vätska som började pumpa ut ur buken och så har det fortsatt under oerhörda plågor. Skräckfilm på riktigt.

Då är det inte lätt skriva inlägg i bloggen. När man är i slutet av en mening minns man inte hur den började. Tack för all smärtstillande medicin som finns! Men något skrivande underlättar inte dessa mediciner.

När man har svårt att skriva själv kan man ägna tiden åt att ta in världshändelserna via media. Det man tar in bearbetas förhoppningsvis och kommer ut i en annan form, förhoppningsvis i form av egna ord. Tid finns och händelserna strömmar som ett ostoppbart vattenfall med mer kraft än någonsin. Public Service och maktmedia försöker spika fast sina bilder av verkligheten direkt på min pannas insida. Till slut vägrar jag ta emot mer av deras propaganda. Jag blir bara äcklad. Jag söker via det jag själv kan hitta att skapa min egen bild. Det är svårt. Makten äger och styr i stort sett allt.

På skammens årsdag, Chilekuppen 1973, lyssnar jag på Public Service radios nyhetssändningar. Hur otroligt det än låter lyckas man trolla bort USA:s avgörande roll bakom den chilenska blodbesudlade militären när en demokratiskt vald socialistisk president skulle störtas och mördas. I dagens konjunkturer när vårt land definitivt har lämnat den fria vägen för att bli en av alla dessa vasallstater under Supermakten passar det sig inte att överhuvudtaget ens minnas Supermaktens historiska brott. I stället ägnas en stor del av dagen till en diskussion om kuppen var nödvändig och rent av kanske bra för nationen Chile. Mycket skall man tvingas uppleva när verkligheten skall skrivas om. Men om USA:s roll bara tystnad. Tills på kvällen, äntligen lite journalistisk heder, Tigran Feiler, SVT:s korrespondent, kände kanske att han inte kunde stämma in i lögnerna och förtigandet. Han talade faktiskt om USA:s roll i den blodiga kuppen. All heder åt Tigran Feiler!

Nu är det Israels krig mot palestinierna som står i fokus. Genast är propagandamakarna på plats. Nu talas det inte längre om begrepp som ockupation, annektering, brott mot folkrätten, brott mot FN:s resolutioner och krigsbrott annat än från den svagare parten, palestinierna. Israel, USA, Nato och EU skall behärska världen och har rätt att göra det, inte på andra grunder än egen militär, ekonomisk och kulturell styrka. Sverige stämmer numer in i kören. Allting vi tidigare stod för är förträngt och snart totalt glömt. Låt bara propagandisterna göra sitt arbete.

Cancern eller propagandan, resultatet är det samma, jag äts upp.

Finns det då inget positivt? NEJ! är väl egentligen svaret. Men skall jag hitta någonting så är det nyhetssändningarna från Public Service TV i Danmark. Här finns i alla fall antydan till journalistik. DR:s kvinnliga korrespondent i Ukraina blev faktiskt för en stund bannlyst från Ukrainas sida. Hennes brott? Ja, hon närmade sig en sanning som inte fick uttalas. I svensk media rapporterades det om ett ryskt artilleriangrepp mot ukrainska bostäder och ett köpcentrum med civila förluster som följd. Danskans sanning blev obekväm. Visst hade det varit ett köpcentrum, men nu var det en ukrainsk artilleriställning omgiven av bostäder. Hon fick åka hem från Ukraina. Fick dock ganska omgående komma tillbaka efter det att Danmarks utrikesminister intygat att hennes arbete hade varit en viktig del i opinionsbildningen i Danmark när det gäller att skapa en positiv bild av Ukrainas krigföring.

En annan gång var det programledaren i DR:s nyheter som ställde den uppföljande frågan som säkert alla tänker på men som aldrig tycks få ställas. Programledaren fick studions alla uniformsklädda militärer att tappa hakan och för en sekund tystnade faktiskt propagandaproduktionen. Han ställde helt enkelt frågan: Om den så omtalade och omhuldade ukrainska motoffensiven hade varit rysk hade vi då inte talat om den som ett gigantiskt fiasko? Det var som om syret i studion tog slut för en kort stund för de stackars danska militärerna. De blev tysta för en mycket kort evighet. Stackarna, motsagda, ifrågasatta, det hade de inte räknat med. Jag tror till och med att det blev svettfläckar under ärmarna på de blanka uniformerna. Så det kan bli.

Jag läste någonstans om journalistik, det diskuterades om vad som var en nyhet. En hund biter en man i benet är ingen nyhet. Däremot, om en man biter en hund i benet, då är det en nyhet. Jag tror ni fattar…

Jag tänker på detta när jag ser Uppdrag Granskning på SVT. Här behandlas ryskt spioneri i östersjöområdet och i det sammanhanget tas även sprängningen av Nordstreamledningarna i Östersjön upp. Här är det ”hunden biter mannen” som gäller. Det vill säga att det är Ryssland som spionerar i området och som dessutom spränger sina egna gasledningar. Varför de nu skulle göra det sistnämnda framstår dock som lite svårförklarat. Om det nu inte handlar om den gamla vanliga ryska ”ondskan”. Det argumentet finns ju alltid att ta till när det gäller det stora landet i öster. Inte mycket nytt presenteras, samma gamla teser tuggas om och om igen. Ryssen spionerar på oss och övriga Nato-länder.

Jag förstår att ryssen spionerar om än inte i samma omfattning som USA. Jag förstår att alla länder spionerar i den omfattning de kan och så mycket som de anser sig behöva. Detta borde inte vara en nyhet vid det här laget. Och framför allt borde inte ryssens spionage vara det. Så mycket som vi har blivit matade med detta genom åren. Men man kör på i gamla hjulspår. Det gäller att uppbåda både vrede och rädsla för att underlätta omdaningen av Sverige till en vasallstat under USA och Nato. Men så förutsägbart, uttjatat och tråkigt, säger jag.

Den berömde amerikanske grävjournalisten, den Pulitzerpris-belönade, Seymour Hersh har publicerat artiklar när det gäller sprängningen av Nordstream som pekar på USA som ansvarig och som bygger på uppgifter från en välunderrättad insiderperson. DET VORE EN NYHET, om det är sant. Detta borde undersökas, om vi nu har några fria, kritiska, skickliga journalister kvar i detta vårt bleka nya land. Mannen biter hunden i benet! Frågan är bara om detta får undersökas. Vi har ju fått nya lagar som gör att information som kan skada Sveriges förhållande till främmande makt (läs USA) inte kan presenteras utan risk för att personerna bakom framtagandet av denna information kan straffas.

Att det nu är så relativt tyst om vilka som står bakom sprängningen av de ryska gasledningarna i Östersjön tyder på att man har svårt att knyta Ryssland till dådet. Med de propagandaresurser som står till de västliga makternas förfogande skulle det ju egentligen räcka med det minsta av ”bevis” för att det mäktiga propagandamaskineriet skulle kunna dra i gång och förvandla frågan till besvarad, enligt USA:s och vasallstaternas önskan. Detta trots att de mäktigaste företrädarna för regimen USA: Biden, Nuland och Blinken, tillsammans har uttalat sig för att stoppa de ryska gasleveranserna via ledningarna i Östersjön. Det är svårt att se att något annat land än USA skulle ha så stora fördelar av en sprängning av ledningarna i Östersjön.

Seymour Hersh? Ja, precis, han som avslöjade amerikanernas Son My massaker i Vietnam-kriget och tortyren och mördandet som USA stod bakom i Abu Ghraib fängelset i Irak. En ikon.

Bild, Seymour Hersh, wikipedia.org

FN kritiserar USA för hanteringen av Guantanamo-basen i Kuba. I begynnelsen satt där hundratals fångar (600 fångar 2003) från imperiemaktens så kallade krig mot terrorismen, idag är det trettio män kvar. Fångarna har aldrig fått någon rättssäker rättegång och de flesta har aldrig ens fått veta vad de är anklagade för. Enligt FN har behandlingen av fångar varit ”ondskefull, omänsklig och nedlåtande”. FN har aldrig tidigare fått tillstånd att besöka tortyrlägret på Kuba. Sändebudet Fionnuala Ni Aol som har skrivit rapporten uppmanar USA att äntligen stänga fängelset.

Ovanstående passar inte in i maktens berättelse och kommer att förbigås i tystnad. Sverige är nu helt och fullt en vasallstat till USA.

I stället hör jag i radions nyhetssändning att en ”ung man” har skjutits ihjäl av fransk polis i Paris. När jag senare får de närmare omständigheterna klara för mig ser jag närmast en avrättning framför mig. I samma nyhetssändning rapporteras även om civila förluster från en av Rysslands bombningar av Ukraina. Det sägs att ett barn har dödats. Den ”unge mannen” i Frankrike visar sig vara 17 år gammal. ”Barnet” i Ukraina är också 17 år gammalt. Det är med sådana metoder maktmedia styr våra tankar. Vi och dom.

Det är något sjukt i kungariket Danmark och inte bara där… Claus Hjort Fredriksen tillhörande det borgerliga partiet Venstre skall stå inför dansk domstol anklagad för att som dansk försvarsminister ha brutit mot landsförräderiparagrafen. Han har helt enkelt röjt statshemligheter under sin tid som försvarsminister. Själv försvarar han sig med att säga att han bara bekräftade vad pressen redan visste. Vad var det då han bekräftade?

Han bekräftade att imperiemakten USA i samarbete med Danmark spionerade på europeiska politiker, även svenska, i en operation som gick under namnet operation Dunhammer. Och med detta har han begått synden att chikanera imperiemakten USA. Vilket brott! Sådant måste stävjas. Inte skall väl allmänheten få veta att världens härskare förnedrar inte bara sina fiender utan även sina lojala vasallstater. Detta borde väl vara en ganska stor nyhet i media, men icke. Tystnaden är lika stor som krypandet för imperiemakten är monumental. Sedan kan jag tycka att bakom de vackra orden om vänskap och solidaritet så härskar något annat; vårt grannland, vårt broderland, spionerar på oss, allt för att ligga bra till hos imperiemakten. Förresten är säkert vi likadana, samma krypande, samma lismande, samma falskhet.

Det slumpade sig så att den sista bok jag läste innan Rysslands invasion av Ukraina drog i gång i februari 2022 var Michail Gorbatjovs självbiografi ”Som jag minns det”.

Gorbatjov kallade sig demokratisk socialist, precis som Olof Palme gjorde, och när jag läser biografin blir jag överraskad när jag inser att vad Sovjetunionens sista president Gorbatjov var ute efter var att transformera Sovjetunionen till något som kanske kunde ha liknat Palmes visioner för Sverige. I detta arbete hade Gorbatjov ingen lycka, för många stalinistiska strukturer återstod i Sovjetunionen, och i väst, under USA:s ledning, fick han inte heller något stöd. USA:s intressen låg i att krossa Sovjetunionen och införa en nyliberal kapitalism i landet. Gorbatjov sveks av i stort sett alla och Sovjetunionen splittrades i vad Gorbatjov kallade en kuppartad process och i Ryssland infördes en USA-stödd regim med en kapitalistisk rövarekonomi av värsta sort. Gorbatjov störtades och Palme mördades. Vann den ideologiska kampen gjorde politiker som Ronald Reagan och Margaret Thatcher. Hur det gick vet vi idag. Nyliberalismen såddes och idag skördar vi fascismen. Jag hade personligen varit mer nöjd om politiker som Gorbatjov och Palme hade gått segrande fram.

I boken beskriver Gorbatjov med viss bitterhet hur han och Sovjetunionen fick försäkringar och garantier från USA och Västeuropa om att USA och Nato inte skulle flytta fram sina positioner öster ut, som svar på Gorbatjovs beslut att låta Tyskland återförenas och att upplösa Warszawa-pakten och låta medlemsstaterna söka sina egna vägar ut ur ett säkerhetssystem dominerat av Sovjetunionen.

Och det är inte en historieskrivning som bara Gorbatjov står för utan vad jag kan se i andra källor är det ett historiskt faktum som USA och Väst borde ha svårt att förneka. När Sovjetunionen slutligen kollapsade och det kalla kriget slutade fick sovjetiska ledare och sedan ryska, försäkringar från amerikanska och västeuropeiska ledare att Nato inte skulle expandera mot Rysslands gränser. ”Det skulle inte bli någon expansion av Nato en tum österut”, framförde USA:s utrikesminister James Baker till Sovjetledaren Gorbatjov den 9 februari 1990. Liknande garantier och försäkringar från andra amerikanska ledare samt brittiska, tyska och franska politiker under 1990-talet förstärker detta.

Sedan 2007 har Ryssland upprepade gånger varnat för att Nato:s väpnade styrkor vid ryska gränsen var en för Ryssland oacceptabel situation, precis som ryska styrkor i Mexiko eller Kanada skulle vara oacceptabla för USA, eller som sovjetiska robotar på Kuba var 1962. Särskilt pekades en Nato-expansion i Ukraina ut som exceptionellt provocerande. Och idag är Michail Gorbatjov död, begravd i en tystnad han inte förtjänade, och ett fruktansvärt krig pågår i Ukraina; ett krig som kan beskrivas som ett krig mellan Ryssland och Ukraina, som ett inbördeskrig i Ukraina, som ett krig mellan Nato och Ryssland och som ett krig mellan USA och Ryssland. Vill det sig riktigt illa kan lågan vara tänd som sätter hela världen i brand.

Till sist ett exempel på Gorbatjovs humor ur boken. Han berättar en anekdot om Sovjetunionens dåvarande ledare Leonid Brezjnev:

En gång bjöd Brezjnev hem sin mor för att visa hur han hade det. Först visade han henne sin våning på Kutuzovskij prospekt i Moskva, sedan den datja i byn Zaretjje vid ringvägen där han som regel bodde. Slutligen sitt lantresidens i Zavidovo där han tyckte om att tillbringa sin lediga tid och dit han ofta for för att jaga. Slutligen for de hela familjen till Krim på semester, där generalsekreteraren hade sitt sydliga residens. Efter allt detta undrade han hur hans mor reagerade på allt hon hade sett.

-Men jag måste fråga dig: vad skall du göra med all denna rikedom när kommunisterna kommer tillbaka?!

bild, Michail Gorbatjov (1931 – 2022), berlingske.dk

Något sömndrucken måste jag ha varit när jag satte på radions Nyhetsmorgon på P1 som jag alltid gör så fort jag vaknat. Där berättades om en ny sjöpungsart med det illustra namnet ”havsspya” som hade invaderat Sverige och förändrat levnadsförhållandena för de andra arterna i sin omgivning. Detta genom att försura miljön i omgivningen vilket försvårade livsmöjligheterna för konkurrenterna. Jag får skylla på min trötthet när jag tog detta resonemang som en politisk analys av det svenska valresultatet. Det var det inte, istället kom nyheten från Vetenskapsredaktionen och handlade om djurlivet längs Sveriges kuster.

Havsspya längs våra kuster låter inte trevligt, men kanske ännu värre ter sig den blåbruna politiska spya som nu skall styra landet. Ett politiskt parti sprunget ur fascismen/nazismen skall vara med och forma allas vår gemensamma framtid. Är rädslan, avskyn och hatet mot arbetarrörelsen verkligen av så monumental omfattning att borgarna är villiga till vad som helst för att skydda sina intressen? En socialdemokrat vid bordet vid familjemiddagen? Aldrig! Hellre en stabil fascist, det känns säkrare och mysigare.

Men för mig är historien levande.

”Fascismen är borgerlig; den har överallt kommit till makten så gott som uteslutande med stöd av de borgerligt, antisocialistiskt inriktade folkgrupperna, den har i sina grunddrag bevarat den borgerliga produktionsordningen, den privata äganderätten till produktionsmedlen, den i princip fria konkurrensen, och den avvisar tanken på ekonomisk utjämning.” Detta skriver Herbert Tingsten (1896-1973) i sin bok ”Nazismens och fascismens idéer” från 1965.

Det sägs ofta att det tyska folket röstade fram nazistpartiet och gav dem makten. Så var det inte! Nazismen kom till makten med den etablerade högerns hjälp.

I juli 1932 kulminerar väljarstödet till NSDAP med cirka 37 procent.  1933 kommer sedan Hitler till makten genom ”intriger och maktspel” och med stöd av konservativa och högerpartier (källa NE).

Den etablerade högern i Tyskland trodde att man kunde använda nazismen som ett kontrollerat vapen mot vad man betecknade som samhällsomstörtande ideologier. Hitler skulle slå tillbaka vänstern och sedan skulle allt återgå till det normala, när nazismen hade gjort sitt. Men nazismens våldsamma eldstorm slocknar inte förrän allt är förbränt. Detta är historiens lärdom.

Det är med denna kunskap som bakgrund jag nu drömmer mardrömmar i nattens mörker. Alliansen överlevde vi. Skamalliansen blir mycket, mycket värre. Skamalliansen?

M + KD + SD = Skamalliansen

Wovon man nicht sprechen kann, daruber muss man schweigen. Om det man inte kan tala, därom måste man tiga.

Tractatus logico – philosophicus, sats 7, Ludwig Wittgenstein (1889 – 1951).

Dixi Stadelmann har mycket att säga om vad som händer i världspolitiken just nu. Men…

Sveriges Radio har följt mig genom hela livet. Jag är nog det närmaste man kan komma en fanatisk lyssnare. P1 på vardagar och P4 till helgen och kvällar och nätter brukar vara min melodi.

Men nu måste jag erkänna att jag ibland stänger av radion när krigshetsen blir alltför kvävande. Den tar allt mitt syre. Jag måste ha en renande tystnad för att kunna andas djupt och fritt. Ledsamt att det har blivit så.

Jag drömmer mig tillbaka till arbetarrörelsens Sverige. Jag minns när Palme talade om folkrätt, förtroendeskapande åtgärder, förhandlingar och nedrustning. Jag minns när han använde begrepp som gemensam säkerhet och kunde kritisera alla stormakters maktspel.

Jag skäms inte för vår alliansfrihet och strävan efter neutralitet. Jag kommer aldrig att skämmas för våra tvåhundra år av fred. Jag trivs inte i denna tid.

Efter att ha sett ”Dokument inifrån” på SVT om hur den svenska militären och den politiska högern med Carl Bildt i spetsen skapade en ubåtshysteri i Sverige som man sedan utnyttjade för att få även socialdemokraterna att dansa ubåtsvalsen till militärens och högerkrafternas stora förnöjelse, kan jag bara säga: även om det visade sig vara ”en vals” de drog, så vann de ändå. Den svenska militären vann resurser och status. Sverige knöts till USA. Carl Bildt fick hjälp i sin politiska karriär. Lögnen har gjort sin plikt. Lögnen kan gå.

Det skulle ha varit Sveriges försvarsminister, socialdemokraten Peter Hultqvist, som var utskickad för att gjuta olja på vågorna i Agendas studio efter den avslöjade spionskandalen, i stället fick jag se en feg lismande knähund i slips och kostym som darrande försökte rädda Supermakten från att chikaneras som simpel spionmakt. Han gläfste till pliktskyldigt mot dansken som har hjälpt supermakten, världens härskare, att spionera på Norge, Sverige, Tyskland och Frankrike, länder som har gjort allt för att ses som supermaktens vänner. Försvarsministern vägrade att avge minsta kritik mot USA, men dansken fick ett par tjuvnyp, när det i själva verket är så att de europeiska länderna tävlar i att ömsom göra drängtjänst åt Supermakten och ömsom fungera som dörrmatta. Sverige ligger numera i täten i båda grenarna.

Spionskandalen är redan flera månader gammal, då det så tidigt som i höstas avslöjades att USA och Danmark hade spionerat på svensk försvarsindustri i samband med att Danmark bestämde sig för att köpa amerikanskt stridsflyg i stället för svenskt. Detta lyckades dock de svenska politikerna tiga ihjäl, måna som man är att betraktas som Supermaktens mest devota följare. Men nu kommer skandalen upp till ytan igen efter mediala avslöjanden i flera länder. Denna gång förhoppningsvis med större kraft och kanske finns det nu även mod att ifrågasätta att visselblåsaren Edward Snowden, som avslöjade USA:s gigantiska spioneriinsatser i global skala, där alla länder, vänner som fiender är utsatta, skall sitta fast i Ryssland, det enda landet som vågade förbarma sig över honom. Så mycket var västvärldens deklarationer om press- och yttrandefrihet värda i praktiken.

I min värld vore Sverige ett litet, men rakryggat land, som står får lag och moral i det internationella umgänget och som inte tvekar att kritisera varken småstater eller stora mäktiga nationer med ett oanständigt uppträdande i världspolitiken. Ett alliansfritt land som strävar efter neutralitet i militära konflikter, men som alltid i första hand väljer fredsvägen, det är mitt Sverige. Men då får vi skaffa oss en ny vitaliserad socialdemokrati med en riktig försvarsminister. Om de borgerliga partierna hyser jag inget hopp.

Bild, Edward Snowden, wikipedia.org

Alla eventuella likheter med verkligheten är avsiktliga.

Koldioxidutsläpp per person, ton år 2019

Källa, EDGAR 2020 (Emissions Database for Global Atmospheric Research)

Ser man på världen som en enhet är utsläppssiffran per capita 4.93. Jag har valt ut de länder jag tycker är intressanta att redovisa.

Personligen kan jag tycka att Kina och Indien får ta oförtjänt mycket stryk i debatten när det gäller utsläppen som orsakar vår klimatkris och som vanligt kommer då USA och de andra allierade industrinationerna alltför lätt undan.

Kina och Indien skall inte behöva lida av att de har så många invånare. Utsläpp per capita måste vara det mest rättvisande sättet att redovisa siffrorna på.

Första maj, första maj

varje sliten kavaj

blir en mantel av strålande ljus…

Utdrag ur en text av Hannes Sköld (1911)

- Hur hård motvinden än är, släpp inte fanan!

Bild, www.lidkopingsnytt.nu

Privatkapitalistisk marknadsekonomi med liberal politisk överbyggnad skall råda över hela jordklotet.

USA behärskar och styr världen genom en global politisk hegemoni säkerställd med överlägsen krigsmakt, ekonomisk styrka och kulturell dominans.

Ingenting annat är möjligt. Inget annat skall vara möjligt. Propagandans uppgift är att säkerställa den ordningen.

Propagandavällingen sköljer över mig med aldrig avtagande styrka. Jag äter och äter, jag sväljer och sväljer. Tills jag spyr. Det känns som om jag kvävs.

Ingen skall någonsin hitta verktyget som kan användas för att lossa grundbulten som förankrar världen i denna modell.

Vapenskåpet är uppbrutet. Beväpna er.