En pinsam historia

 

Det skulle ha varit Sveriges försvarsminister, socialdemokraten Peter Hultqvist, som var utskickad för att gjuta olja på vågorna i Agendas studio efter den avslöjade spionskandalen, i stället fick jag se en feg lismande knähund i slips och kostym som darrande försökte rädda Supermakten från att chikaneras som simpel spionmakt. Han gläfste till pliktskyldigt mot dansken som har hjälpt supermakten, världens härskare, att spionera på Norge, Sverige, Tyskland och Frankrike, länder som har gjort allt för att ses som supermaktens vänner. Försvarsministern vägrade att avge minsta kritik mot USA, men dansken fick ett par tjuvnyp, när det i själva verket är så att de europeiska länderna tävlar i att ömsom göra drängtjänst åt Supermakten och ömsom fungera som dörrmatta. Sverige ligger numera i täten i båda grenarna.

 

Spionskandalen är redan flera månader gammal, då det så tidigt som i höstas avslöjades att USA och Danmark hade spionerat på svensk försvarsindustri i samband med att Danmark bestämde sig för att köpa amerikanskt stridsflyg i stället för svenskt. Detta lyckades dock de svenska politikerna tiga ihjäl, måna som man är att betraktas som Supermaktens mest devota följare. Men nu kommer skandalen upp till ytan igen efter mediala avslöjanden i flera länder. Denna gång förhoppningsvis med större kraft och kanske finns det nu även mod att ifrågasätta att visselblåsaren Edward Snowden, som avslöjade USA:s gigantiska spioneriinsatser i global skala, där alla länder, vänner som fiender är utsatta, skall sitta fast i Ryssland, det enda landet som vågade förbarma sig över honom. Så mycket var västvärldens deklarationer om press- och yttrandefrihet värda i praktiken.

 

I min värld vore Sverige ett litet, men rakryggat land, som står får lag och moral i det internationella umgänget och som inte tvekar att kritisera varken småstater eller stora mäktiga nationer med ett oanständigt uppträdande i världspolitiken. Ett alliansfritt land som strävar efter neutralitet i militära konflikter, men som alltid i första hand väljer fredsvägen, det är mitt Sverige. Men då får vi skaffa oss en ny vitaliserad socialdemokrati med en riktig försvarsminister. Om de borgerliga partierna hyser jag inget hopp.

 

 

 

Bild, Edward Snowden, wikipedia.org

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0