Ni och jag
Ni talar mjukt och artikulerat
i den eviga megafonen.
Jag skriker med sprucken röst
genom ett sugrör.
Ni eftersträvar subtilitet.
Jag har inte tid med subtilitet.
Ni hatar plakatkonst.
Jag älskar plakatkonst
bara för att ni hatar den.
Ni föraktar övertydlighet.
Jag önskar att politiken äntligen
skall bli synlig.
Ni vill gömma maktstrukturerna
i menlöshetens bomull.
Jag andas Marx och hans manifest
och kan känna samma skräckblandade fascination inför leninismen
som inför ett vackert vapen.
Men vid stalinismen går min gräns.
Stalinismen är lika vacker
som ventilerna för Cyklon-B-gasen i dödslägrens gaskammare
eller
som en imperialismens bombmatta över ett sjukhus i Hanoi.
Kommentarer
Trackback
