Varning för grovt språk

 

Dixi Stadelmann är ursinnig denna dag då han borde känna en viss tillfredsställelse efter att Sverige har fått sin första kvinnliga statsminister. Men en nyliberal extremist ställde till det.

 

Nu får det fanimej var slut på sossarnas krypande för nyliberalen och Thatcher-älskaren Annie Lööf. Hon och hennes Centerparti har i stort sett fått allt de önskar av högerpolitik av dagens Socialdemokrater. Och tacken för detta blev att hon vägrar att stödja den socialdemokratiska regeringens budget. Fy fan!

 

Det är hög tid för vår nya kvinnliga statsminister Magdalena Andersson att ändra partiets politik med en välbehövlig vänstersväng inför valet till hösten. Den breda arbetarklassen representeras av två partier i Riksdagen: Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Dessa skall samarbeta för att få väljarnas förtroende till att bilda regering. Vill sedan Miljöpartiet vara med i regeringen så får de det. Visar det sig ändå att en sådan regering inte har tillräckligt väljarstöd är det bara att gå i radikal opposition och låta den blåbruna sörjan regera sig sönder och samman. Basta!

 

 

bild, larspekka.wordpress.com

 
 
 

 


Strålande tider

 

Jag sitter i mitt arbetsrum och väntar på att bli uppringd från vårdcentralen. Jag behöver förnya ett recept. Jag har ungefär en kvart att fördriva. Känner mig lite rastlös, ingen idé att göra något nyttigt. Istället förirrar jag mig ut på nätet och råkar hamna hos Hemnet. Hittar, lite nyfiken, en av de dyraste lägenheterna i Göteborg just då. Den ligger vid Linnégatan. Slötittar, tills jag råkar få se en bild på fastighetens hiss. Jag läser med stigande förundran:

 

 

Bild, alvhem.com

 

 
 
 

Ni står framför en antikvitet. Denna hiss är från år 1900, då huset byggdes. Hissen renoverades år 2008 med nytt maskineri och inredning. Monogrammet som är ingraverat på glas med fasade kanter är original och kan utläsas Ernst Kruger. Han var arkitekt och första ägare till fastigheten fram till 1920, då Fastighetsföreningen Linnea bildades som andelsförening. Hjälp oss att skydda denna skönhet!

Det är därför inte tillåtet med transport vid in- och utflyttning eller transport av andra tunga varor, som vitvaror, byggmaterial och motsvarande. Skaffa bärare, som använder trapporna. Tack för att ni hjälper till att bevara denna bit historia. Det finns högst tio liknande hissar kvar i Göteborg. Bostadsrättsföreningen Linnea.”

 

 

 

Är vi tillbaka i år 1900 igen, när huset byggdes? När maskiner var mer värda att vårda än människor? Arbetare, bärare finns det gott om, slit på dem istället för den fina hissen, tänker jag tjurigt. Ett riktigt stort, tungt och gediget vinkylskåp till det nyrenoverade köket, uppburet på ryggen via trapporna, det är fint det se; mjukar upp styvnackade bärarryggar. Så skall den tas: arbetarklassen. Spara hissen och låt dem släpa på, allt för en billig penning.

 

Strålande tider, härliga tider, som i Thor Modéens (1898 – 1950) monolog. Pigan i pigkammaren och kulierna släpandes i trappan. Strålande tider, härliga tider, klassamhället är tillbaka 2021. Borgarna har lyckats.

 

Varför ringer dom inte från vårdcentralen? Jag behöver verkligen något mot min magsurhet, känner jag nu.

 


Heder åt pessimisterna

 

Lokalradion i Göteborg låg i bakhåll när jag rakade mig framför badrumsspegeln och när jag minst anade det tvingades jag hjälplös lyssna på programledaren och en så kallad skrattkonsult som marknadsförde något som benämndes typ ”skrattyoga”. Helt plötsligt satt två vuxna kvinnor och låtsasskrattade, högt, gällt och totalt glädjelöst, i radion. Surrealistiskt. Så fort jag kunde, efter en hysteriskt snabb rakning, bytte jag till P1 på radion.

 

Jag är så trött på alla högljudda optimistkonsulter som tjänar pengar på idiotier. Fy satan för deras hallonsaft och deras förljugna drömmar om personliga framgångar. Var och en sin egen lyckas smed. Nej, mina kämpar är de lågmälda pessimisterna som dagligen tvingas tömma förlorarnas bittra kalk i botten och som ändå spottar i nävarna för att ta sig an en ny dag och en ny kamp under devisen: Det är aldrig så dåligt, att det inte kan bli sämre! Kämpa!

 


Dånald styr och ställer i hela världen

 

Jag satt vid frukostbordet i kräftätartider och hörde min sambo kommentera morgontidningens kräfttest: ”Årets bästa kräftor är från Kina”. Omedelbart tänkte jag: Är Donald Trump underrättad? I så fall väntar vi väl bara på ett amerikanskt förbud mot import av kinesiska kräftor.

 

Dånald Damp i Washington bannlyser de kinesiska skaldjuren och omedelbart därpå kommer ett uppföljande svenskt nyhetsreportage om faran med kinesiska kräftor. Visst är de preparerade av kineserna för att sprida smitta? Detta påstående kommer från en forskare knuten till den svenska försvarsmakten. ”Undvik kinesiska kräftor om du inte vill riskera att vakna en morgon gul i huden med sneda ögon. Själv rekommenderar han de betydligt säkrare amerikanska kräftorna från Louisiana.

 

Dixi Stadelmann skyr den amerikanska snuskhummern i Vita Huset som pesten, han som står och viftar med klorna och skriker: ”Grab them by the pussy”!

 

Och får Dixi Stadelmann välja kräftor själv så får det bli svenska havskräftor.

 

 

 

 

Bild, sjömatsfrämjandet.se

 

 


Dagens populärmusik i radion

 

Dagens musik: En djävulsbryggd av tonsatta barnramsor till elektronisk rytm.

 

Jag orkar inte längre med musikutbudet i public-service-radion och ändå är SR kvalitetsmässigt överlägsen den kommersiella radions dravelsändningar. För några år sedan läste jag en undersökning om melodiutbudet i SR kontra kommersiell radio. Under en tidsperiod spelades i kommersiell radio 700 olika titlar, under samma tidsperiod spelades 70000 olika titlar på SR; en väsentlig skillnad i utbudet alltså. Jag tror att skillnaden idag har blivit mindre, för när kommersiella krafter kommer in i en samhällssektor påverkas även demokratiskt styrda verksamheter. Ett bra exempel är sjukvården där marknadsmekanismer vinner intåg även hos offentliga vårdgivare. Jag har inga bevis men min starka känsla som fanatisk radiolyssnare är att mångfalden i musikutbudet i SR har minskat betydligt på senare tid och även om utbudet ännu inte är så enahanda som i kommersiell radio så är det en alarmerande utveckling. Kommersiell listmusik vinner utrymme på mångfaldens bekostnad. Tänk om biblioteken fungerade på samma sätt. Bort med klassiker och äldre litteratur ur hyllorna och fyll utrymmet med lättare genrelitteratur och deckare. Så vill väl ingen ha det? Varför skall vi då stå ut med detta fenomen i radion?

 

Som lätt motvikt finns i digital form P4 Plus hos SR. Här är den musikaliska mångfalden mycket större än i de vanliga sändningarna. Man spelar låtar från 1920-talet och framåt. Är man som lyssnare inte nöjd med detta kan man på tidiga helgmornar lyssna på vad som kallas retromusik i P4, låtar från sextiotalet och sjuttiotalet. Problemet med dessa program är emellertid den erbarmliga kvaliteten på programledarna. De verkar inte kunna något om populärmusik. De sitter väl i studion som representanter för någon grupp. Inte vet jag. Lyssnar man kan man få höra om bandet Björn Skifs var med i på sjuttiotalet, som en vilsekommen programledare kallar ”Blå Buss”, eller om det engelska bandet ”The Kink”, eller Rolling Stones jättehit ”Honky tonk woman”. Nej, tacka vet jag tiden då Stefan Wermelin hade motsvarande program i radion. Han satt där för att han verkligen var kunnig. Skall man stå ut med en programledare skall denna kunna minst lika mycket som en själv, helst mer, annars blir det olidligt för en besserwisser till gubbtjyv som jag.

 

Jag skall skicka ett brev till radioledningen om att det spelas för lite engelsk rhythm and blues från nittonhundrasjuttiotalet, eller om ni hellre vill kalla det för pubrock, det går också bra. Vad jag saknar Dr Feelgood, Steve Gibbons, Inmates, Pirates, Blues Band, Bill Hurley and the Loansharks, Nine Below Zero och Rockpile. Brevet undertecknar jag med signaturen: B B B.

 

Vadå? Vad signaturen betyder? Blues, Booze and Birds, naturligtvis. Vad annars? Eller kanske Bilar, Broar och Bananer? Välj själva.

 


Eat the rich

 

”Den egoistiska parasiten till undersköterska som uttalar sig borde skämmas”.

 

 

Citatet ovan kommer från den före detta moderata topp-politikern Gunnar Axen, som numera är styrelseordförande i bolaget Allra, ni vet skandalbolaget som tillsammans med flera andra bolag har lurat premiepensionssparare på stora pengar.

 

Regeringen tog ju bort värnskatten och ett antal riktigt högavlönade tjänade miljarder. Debatten kring detta har inte varit nådig och en femtiofemårig undersköterska med tjugofemtusen i månadslön tyckte att det var fel att avskaffa värnskatten och att skatteuttaget i vårt land borde ske efter bärkraft. Axen blev vansinnigt arg på Twitter och resultatet blev citatet ovan.

 

Inom parentes så undrar jag om det är någon utanför överklassen som tycker att resultatet av avregleringarna och privatiseringarna i vårt land har givit positivt utslag? NEJ! Säger jag, vi har ju för sjutton släppt in en profitjakt i vård, skola, omsorg och i pensionssystemet som till och med leder till hänsynslös brottslighet. Den organiserade brottsligheten mjölkar pengar ur vår välfärd!

 

Gunnar Axens citat visar hur monumental och aggressiv överklassens arrogans har blivit. Den historielösa överklassen har tydligen ingen koll alls på historien. Jag kan hjälpa till med att friska upp minnnet på dem: Spartacus slavuppror, Franska revolutionen (tjoff, tjoff), Pariskommunen, Ryska revolutionen…. Visserligen verkar den trög i all sin dumarrogans, den martinivaggade överklassen, men jag tror den fattar vart jag vill komma.

 

Vår form av demokrati fick vi för att bolsjevikerna skrämde skiten ur er. Ni var så rädda för oss att ni inte kunde sova på nätterna. Den respekten tycks ni nu ha tappat helt. Jag säger bara: Sluta spotta på oss, annars kommer vi och tar er.

 

Det var upplysningsfilosofen Jean-Jacques Rousseau som skrev: om folket inte har något att äta så kommer man att äta de rika. Och tycker man att Rousseau är en för gammal stöt att läsa kan man gå till populärkulturen och lyssna på ”Eat the rich” med Motörhead eller om man kanske föredrar Aerosmith.

 

 

Bild, Jean-Jacques Rousseau (1712-1778), wikipedia.org

 

 

 
 
 

 

- Dixi, uj, uj, uj vad trött du blev av att rasa och äta de rika. Lyssna på mig: Nu sätter du dig i läsfåtöljen med Proust. Lite lindblomsté och en madeleinekaka lugnar sinnet och lindrar vreden.

  


Skam!

 

Det fanns en tid då jag var stolt över Olof Palme, då jag var stolt över socialdemokratin, då jag var stolt över att vara svensk.

 

Stolt är jag inte längre. Jag skäms och känner skam. Sverige har blivit ett blåbrunt litet skitland där man sparkar nedåt och slickar uppåt. Från att ha varit en sanningssägande nation i den internationella politiken under Palmes tid böjer vi oss numera med glädje inför Supermakten och tar helt skamlöst order av en nation vars president beter sig som en tioåring med storhetsvansinne.

 

USA ger oss order om att vi inte ska skriva under FN-konventionen om förbud mot kärnvapen. Vi böjer oss och sviker utan att skämmas våra vackra traditioner av internationellt arbete mot kärnvapen. Fy fan!

 

 

 

bild, larspekka.wordpress.com

 

 

 
 
 

 

 

Nedanstående text som jag har skrivit tidigare anknyter till ämnet.

 

 

 

Jag gjorde min militärtjänstgöring 1981-1982. Där tvingades vi genomlida en föreläsning som kallades ”försvarsupplysning”. En liten fet salivsprutande kapten upphetsad till explosionsgränsen tog heder och ära av arbetarrörelsens fredsarbete. Alva Myrdal (1902-1986), Inga Thorsson (1915-1994) och Maj Britt Theorin avfärdade han som hysteriska sossefruntimmer. Jag behöver väl inte påminna om att Alva Myrdal fick Nobels fredpris 1982. Egentligen borde man ju blivit förbannad, men militären var en sådan anakronism på den tiden att det var svårt att ta dem på allvar. Själv tänkte jag att det kanske var värt att betala fyrtio miljarder per år bara för att ha dem ”inlåsta” med sitt terapiarbete på regementena, så slapp vi ha dem lösa ute i samhället.

 

Idag är det helt annorlunda. Han, den lille fete salivsprutande kaptenen, tillhör den etablerade mittfåran i dagens samhälle. Myrdal, Thorsson och Theorin ses väl faktiskt närmast som ”hysteriska socialdemokratiska fruntimmer”. Det är meningen att vi nu skall skämmas för vår historia av alliansfrihet, neutralitet, fredsarbete och kärnvapenmotstånd.

 

Idag med en socialdemokratisk regering tränar vi för krig mot moskoviten tillsammans med amerikanska truppstyrkor på svensk mark! Jag kokar och skriker hysteriskt: Yankees go home! I spit on your imperialistic cheeseburger.

 

Mina hjältar är och förblir: Alva Myrdal, Inga Thorsson och Maj Britt Theorin. Den lille fete kaptenen och hans gelikar vill jag bara sätta en clownnäsa på och samtidigt ge dem var sin tyrolerhatt.  Bara därför att …

 

 

 

Bild, bilderblogg.se

 

 

 
 
 

 

- Dixi, ge dom inte en tyrolerhatt. Då börjar dom genast fantisera om politiska möten i ölkällare i Munchen.

 

- Tänkte inte på det.

 

 
 

Om att leva i den bästa av världar

 

Gud är död.

Karl Marx är frånvarande.

Själv mår jag som ett riktigt dåligt bensår.

Snart kommer havet att resa sig och sluka oss alla.

 

Natt klockan tolv på dagen.

 

 

 

 

 
 

 

 

- Dixi, nu får du sluta med att torgföra din mjältsjuka. Spela lite munspel och dra en fräckis istället.

 

- ”Spela lite munspel och dra en fräckis istället”. Jävla galning!

 

 

 


Bocken som trädgårdsmästare

 

Det är något sjukt i kungariket Danmark. Borgerliga Venstres ordförande och Danmarks statsminister, Lars Løkke Rasmussen, Luxus- Løkke, Danmarks svar på Champagne Charlie, som personifierar brun och blå höger i en oskön förening, har tillsatt Mette Bock som kultur- och kyrkominister. Som en dråpare slipar hon kniven på uppdrag av den borgerliga regeringen. Nu skall man slakta dansk Public Service. Kniven skär skoningslöst i Danmarks Radio (DR). Allt i samhället skall på sikt avregleras och privatiseras. Som borgerlighetens stora föredöme, Margaret ”The Milk Snatcher” Thatcher (1925-2013), sa: Det finns inget samhälle, det finns bara individer.

 

Inom den moderna fysiken arbetar man med nanoteknik. Material beläggs med ett lager av till exempel kolatomer och får egenskaper som gränsar till trolleri. Men det finns något som är ännu tunnare, som bryter fysikens lagar, det är borgerlighetens supertunna fernissa av mänsklig anständighet. Den är tunnare än nanoteknikens kolbeläggning, men samtidigt oerhört stark i offentlighetens ljus. I det privata är det en helt annan sak. Den danska konstnären, Michael Kvium, vet hur Luxus- Løkkes politiskt rådgivande grupp, ”Borgerlighetens Vise Män” ser ut sent en helgkväll när den mänskliga fernissan har tvättats bort. Efter oss: det öde landet.

 

 

Bild, Michael Kvium, svensktkulturarv.se

 

 

 

 


Det luktar svavel om hennes svarta bibel

 

Jag hörde på P1:s Nyhetsmorgon i en sändning från Almedalen på Gotland att KD:s partiledare, Ebba Busch Thor, vill höja skatten för vad man förr kallade sjukpensionärer. Samtidigt vill hon och hennes Kristdemokrater sänka skatten för friska och starka människor som har en månadsinkomst på femtiotusen kronor och däröver. Medelinkomsten hos dagens sjukpensionärer lär efter skatt vara cirka åttatusen kronor. Det är faktiskt så att i dagens Sverige så betalar sjukpensionärer redan en högre andel av sin inkomst i skatt än både vanliga ålderspensionärer och förvärvsarbetande.

 

Var i Bibeln hittar hon stöd för att sparka på de sjuka för att istället göda de friska och starka?

 

Själv skulle jag, om det var jag som bestämde i Sverige, istället höja skatten rejält för illitterata puckon till partiledare, exempelvis Ebba Busch Thor. Samtidigt som hon kräver att våra invandrare snabbt skall bli experter på vad hon kallar svensk kultur och på vår svenska kulturhistoria, kan hon själv inte ens svara på vilka svenska berömda författare som har skrivit: ”Giftas”, ”Gösta Berlings saga” och ”Gentlemen”. Skam!

 

Som sagt var: lämna sjupensionärerna i fred, de med sina åttatusen i månaden, Ebba Busch Thor! Betala istället den nyss av Dixi Stadelmann föreslagna straffskatten för illitterata idioter till partiledare.

 

 

 

Bild, Ebba Busch Thor, aktuelltfokus.se

 

 

 
 
 
 

 

- Nej, Ebba Busch Thor! Det var inte tiggarna Jesus jagade ur templet. Det var månglarna!

 

 

Dixi Stadelmanns ointagliga borg

 

Att leva under liberal regim.

 

Ni kräver att ni ska definiera hur världen ser ut för mig.

Ni förblindar mig med era bilder.

Ni skär i min hjärna med era texter.

Ni gör mig döv med ert pladder.

 

 

MEN

 

 

Jag tror er inte.

Ni ljuger hela tiden.

Era Djävlar!

 

 

 

 

 

 

- Dixi, Per Kirkebys arkitektoniska monument är en perfekt manifestation av din cementerade och totalt förstenade hjärna.

 

- Sirenerna sjunger, men jag är säkert surrad vid masten.

 


Paranoid

 

Jag läste i TV-tidningen att SVT har visat ett program med titeln, ”Meningslösa konversationer i fantastiska miljöer”.

 

Jag behöver inte ha sett programmet för att börja leta i min lägenhet här på kajen efter dolda kameror och mikrofoner. Jag vet! Jag har länge känt mig iakttagen och avlyssnad.

 

Nu är innertaken nedmonterade och väggarna penetrerade, jag bara skall hitta den gömda utrustningen. På´t igen. Satans SVT!

 


Gubbgnäll

 

Ibland känns det som om feministerna håller på att ta över världen. Men då tröstar jag mig och stillar min oro med det gamla ordspråket: ”En kvinna utan man är som en fisk utan en cykel”. Då infinner sig återigen en känsla av trygghet. En gammal gubbtjyv måste ju vara skapelsens krona, för vad vore en fisk utan en cykel?

 

 

 

Bild, Michael Kvium, arken.dk

 

 

 
 

Finland 100 år

 

HERRARNA segrade.

 

MEN…

 

… när Herrarna skjuter torpare, då är det inget ”Frihetskrig”, då ser vi ett inbördeskrig, ett klasskrig.

 

Perkele, satan!

 

 

 

 

Bild, roda.wordpress.com

 

 

 

 


Det bruna partiet

 

Sverigedemokraterna i salen på SD-landsmötet i Norrköping såg och hörde en väl förberedd, kostymklädd delegat, med namet Martin Strid, representant från Dalarna, läsa sina bruna ”sanningar” från talarstolen. Vi andra från den mer eller mindre anständiga delen av Sveriges befolkning kände iskalla trettiotalsvindar dra fram och minsann om vi inte i våra inre kunde se SD-delegaten Strid draperad i svart nazi-uniform när vi hörde hans fruktansvärda och människofientliga ord.

 

Efteråt när mediarapporteringen från landsdagarna satte igång inträdde en fas av skademinimering från Sverigedemokraternas sida. In kommer kameleonten Jimmie Åkesson, nu spelandes svärmorsdröm:

 

- Ååå fan, är vi rasister i Sverigedemokraterna? Det hade jag ingen aaaaaning om.

 


En lojal EU-medborgare

 

EU-mötet vid älvkanten vid Eriksberg, i min absoluta närhet, var ingen uppoffring alls för mig. Det var ju bara två dagar då jag inte kunde komma utanför min dörr. Men det gick ingen nöd på mig i min mysiga lägenhet. Att man inte fick gå ut ens på sin egen balkong var absolut inget problem; vem går ut på balkongen i november? Det vore ju att be om en lunginflammation. Att man inte fick synas i sin lägenhets fönster hade jag en smart lösning på. Jag hade förberett mig med mörkläggningsskivor som jag spikade upp i fönstren. Det var bara ett problem med detta: det blev helt mörkt i lägenheten, så jag tände lamporna här hemma. Men efter ett tag slog mig tanken att det kanske kunde sippra ut något ljus i en skarv och möjligtvis störa mötesdeltagarna i novemberdunklet i deras viktiga arbete.

 

Aldrig rådlös som jag är, släckte jag ner i lägenheten och gick in i mitt badrum som är helt fönsterlöst. Hit släpade jag in en madrass, hämtade några te-påsar och en förpackning skorpor. Med varmvatten i kranarna, en toastol och en spartansk, men dock fungerande sovplats i badrummet, tillsammans med en batteridriven radio, så klarade jag mig fint. Visserligen tog batterierna i radion slut redan efter ett par timmar, men det gjorde ingenting. Jag kunde ändå inte höra radion eftersom en polishelikopter hovrade timma efter timma utanför min balkong. Och det var ju bara ett par dygn det handlade om.

 

Visst är det skönt nu när mötet är över att få komma ut ur badrummet och när mörkläggningsskivorna är nedtagna så kommer snart de personliga små uppoffringarna att vara bortglömda, kvar finns bara stoltheten över att vi fick ha EU-eliten här för en stund i vår lilla stad. Och har vi tur finns vi kanske på kartan efter detta.

 

Ja, minsann, när jag öppnade min atlas så kunde jag hitta Göteborg på kartan. Fantastiskt!

 

 

 

Bild, biblioteken.fi

 

 

 

Vad har nassarna och ICA gemensamt?

 

Jag har ännu inte återhämtat mig efter nazisternas demonstration i Göteborg. Nazister marscherar på gatorna i min hemstad! Det enda jag kan trösta mig med är att deras förmåga tycks ha minskat. Nazi-Adolf och hans tyskar satte världen i brand och grundade ett tredje rike som när det var som störst bestod av nästan hela Europa. Dagens svenska nazisters tredje rike varade bara några timmar och bestod av en kilometerlång tarm som sträckte sig mellan ICA-Mölndal och ICA-Focus i Göteborg. Nassarna kom ju inte ens fram till demonstrationens utgångspunkt innan den anständiga delen av svenskarna hade stoppat dem utanför Liseberg och demonstrationen upplöstes sedermera av polisen. Vad är det som går och går men aldrig kommer till start?

 

Man kan bara hoppas att det går för nazisterna som det gick för ICA. Hos ICA märktes gammal äcklig utgången köttfärs om med aktuellt datum och salufördes sedan som färskvara. Hade det inte varit för SVT:s granskande samhällsmagasin UG som avslöjade det hela hade väl man lyckats förgifta hela svenska folket. I alla fall alla dem som handlar på ICA. Dagens nazister saluför en gammal äcklig, ja rent utav vidrig våldsideologi som historien redan har förkastat, som något nytt, oskyldigt och fräscht. Men min förtröstan på det svenska folket är obruten. Här behövs inget UG som avslöjar bluffen, svenska folket är väl inte helt historielösa.

 

 

 

- Va, vad säger du? Är dom så historielösa och okunniga så att dom tror att nazismen är en ideologi bland andra? Jag tror jag tjackar spikskor och listigt drar iväg. Vem vill genomlida nittonhundratrettiotalet igen? Inte jag i alla fall. Jag äter varken köttfärs som har fått mogna i nittio år eller låter mig luras av brunskjortor.

 


Aurora

 

Jag gjorde min militärtjänstgöring 1981-1982. Där tvingades vi genomlida en föreläsning som kallades ”försvarsupplysning”. En liten fet salivsprutande kapten upphetsad till explosionsgränsen tog heder och ära av arbetarrörelsens fredsarbete. Alva Myrdal (1902-1986), Inga Thorsson (1915-1994) och Maj Britt Theorin avfärdade han som hysteriska sossefruntimmer. Jag behöver väl inte påminna om att Alva Myrdal fick Nobels fredpris 1982. Egentligen borde man ju blivit förbannad, men militären var en sådan anakronism på den tiden att det var svårt att ta dem på allvar. Själv tänkte jag att det kanske var värt att betala fyrtio miljarder per år bara för att ha dem ”inlåsta” med sitt terapiarbete på regementena, så slapp vi ha dem lösa ute i samhället.

 

Idag är det helt annorlunda. Han, den lille fete salivsprutande kaptenen, tillhör den etablerade mittfåran i dagens samhälle. Myrdal, Thorsson och Theorin ses väl faktiskt närmast som ”hysteriska socialdemokratiska fruntimmer”. Det är meningen att vi nu skall skämmas för vår historia av alliansfrihet, neutralitet, fredsarbete och kärnvapenmotstånd.

 

Idag med en socialdemokratisk regering tränar vi för krig mot moskoviten tillsammans med amerikanska truppstyrkor på svensk mark! Jag kokar och skriker hysteriskt: Yankees go home! I spit on your imperialistic cheeseburger.

 

Mina hjältar är och förblir: Alva Myrdal, Inga Thorsson och Maj Britt Theorin. Den lille fete kaptenen och hans gelikar vill jag bara sätta en clownnäsa på och samtidigt ge dem var sin tyrolerhatt.  Bara därför att …

 

 

Bild, bilderblogg.se

 

 

 
 
 

 

- Dixi, ge dom inte en tyrolerhatt. Då börjar dom genast fantisera om politiska möten i ölkällare i Munchen.

 

- Tänkte inte på det.

 


Hellre elden

 
I förmiddags svek jag för en gångs skull radions P1, istället lyssnade jag på musik från datorn, P4 Plus. Jag straffades direkt och tvingades höra Dana Dragomir på sin FY-Fan-Flöjt framföra Maurice Ravels Boléro. Det måste vara livet som tränar och förbereder mig med ett förstadium till helvetet, tänkte jag skräckslagen. Vad blir nästa steg? Kanske Ludwig van Beethovens femma framförd på kam? Nej! Jag tar hellre elden!
 
Aldrig att jag sviker P1 mer.
 

Ge mig kraft

 

Den bruna och blå högern ljuger ikapp. Den blåbruna sörjan rinner längs trottoarer, gator och väggar. Den svagare skall pissas i ansiktet för att det är en nödvändig dygd att sparka nedåt.

 

I ett sådant klimat är det svårt att hålla livsandarna vitala. Det kanske inte är så konstigt att Dixi Stadelmann har gått ner fyrtio kilo i vikt.

 

Men det är definitivt en gåta hur Michael Kvium har fått nys om Dixi Stadelmann. Jag får nog stänga av webb-kameran.

 

I höst har man i alla fall chans att se konstnären Michael Kvium på Arken utanför Köpenhamn. Ta den chansen!

 

 

 

Bild, Michael Kvium, ”Stand Up Comedy”, 2016 , arken.dk, (bilden är beskuren).

 

 

 

 
 
 
 

 

- Dixi, du kan trösta dig med att ditt debila plyte inte går att banta bort, så inte heller den ”spännande” kroppen.

 

- Skönt!

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0