Kulturskymning
Jag lyssnade på Nyhetsmorgon i radions P1 och fick höra hur Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar fick frågan, under rubriken ”verket som värker,” om vilket kulturellt verk som hade påverkat henne mest och som satt djupast spår i henne. Svaret blev: Seinfeld! En amerikansk humorserie i den lättare genren i TV skulle alltså ha denna betydelse för vänsterns partiledare.
I min tankevärld skulle hon ha kunnat svara: ”Min barndom”, av Maksim Gorkij (1868 – 1936), eller dragit fram Vittorio De Sicas (1901 – 1974) neorealistiska film ”Cykeltjuven”, eller kanske om man vill hålla sig på det lite modernare spåret, ”Yarden”, av Kristian Lundberg (1966 – 2022). Men vad vet jag? Jag är ju bara en otidsenlig gammal gnällgubbe, vars uppväxt på 1970-talet gav mig helt andra förväntningar på våra politiska ledare. Jag är säker på att dåtidens ledare för arbetarrörelsen, Olof Palme (1927 – 1986) och CH Hermansson (1917 – 2016) hade givit helt andra svar på ”verket som värker”.
Jag har annars inte hört någon reaktion på detta radioinslag, men vad kan man vänta sig i denna tid. Barn som styrs av barn, som i sin tur styrs av makten i USA. Världsordningen är garanterad för en lång tid framöver.
Jag kan aldrig glömma att Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch blev avslöjad i media som en illitterat figur. Samtidigt som hon kräver att våra invandrare snabbt skall bli experter på vad hon kallar svensk kultur och på vår svenska kulturhistoria, kunde hon själv inte ens svara på vilka svenska berömda författare som har skrivit: ”Giftas”, ”Gösta Berlings saga” och ”Gentlemen”. Skam!
Jag är en främling i denna tid, denna tid är en främling i mig.
