Nytt år

 

-2020, dra dit pepparn växer! Jag vill aldrig se dig mer. Försvinn ur mitt liv.

 

-2021, kom, kom, gulleplutt. 2021, du måste bli nått, bli nått bra. Du är vårt hopp!

 

 

 
 
 

Förra årets nyårshälsning såg ut som ovan. Å, vad jag gullade med det nya året då. Men vad hade jag för det? Ingenting! 2021 blev ju samma skitår som året före. Vad göra?

 

Ingen önskar ju en fiskare ett ”lycka till” inför en fisketur. Istället tillönskar man ett ”skitfiske”, för att fisket skall bli bra. Jag följer mönstret och säger om 2022: året som nu kommer må bli ett riktigt skitår!

 

 

GOD JUL

 

 

Julbilder från Sannegårdshamnen.

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En riktigt GOD JUL önskar Dixi Stadelmann alla läsare!

 


Den excentriske Lorden

 

Det var den excentriska lorden
som bodde på Midnight Hill,
- om så att du känner den gården
åt norr eller söder till.

I Afrika - Indien - Kina
han dröjde rätt många år,
och när han kom hem till de sina.
var det frostens färg i hans hår.

En sökare var han, som letat
all jorden kanter omkring
att finna - vad förr man vetat,
att allting är ingenting.

Han gick med en blick som kändes
så tröstlöst däven och ljum;
men ofta om nätterna tändes
en pipa med opium.

Det var den excentriska lorden,
en morgon, förrn tuppen väckt,
i vårdträdets skugga på gården
han släckt sin andedräkt.

Om våren, när sipporna vakna
och ungdomen glammar i byn,
om våren det hände - men nakna
stod trädets armar mot skyn.

Det var den excentriska lorden,
han mättes i fot och tum
och fördes till kyrkogården
att få sej ett vilorum.

I jordens ruvande lera
där ligger han stel och stum,
nu tänder han aldrig mera
en pipa med opium.

Han bor som ett ben i mullen
djupt under den blanka skyn,
och solen lyser på kullen
och solen lyser i byn.

Och svalor och måsar susa
som fordom kring Englands strand,
och bambustänglarna brusa
där borta i Österland.

Det var den excentriska lorden
som bodde på Midnight Hill.
En slaktare köpte gården
och byggde en våning till.

 

 

 

Dikt av Nils Ferlin (1898 – 1961), ur diktsamlingen ”En döddansares visor”, från 1930.

 

 

 

Jag går omkring med tuppeskinn fortfarande, nu många dagar efter att ha hört Lars Ekborg (1926 – 1969) i Dagens dikt på P1, läsa ovanstående dikt. Jag får väl se Cyklopernas land på SVT som botemedel. Det finns inget program jag vet som gör en så blank på utsidan och så tom inuti. Vad skall man annars göra? Man kan väl inte leva med kroniskt tuppeskinn-syndrom?

 


Nonsens

 

 

 

 

 

Mugge Vigge, Mugge Vigge, biff, biff, biff

Mahognysniff med riff, riff, riff

 

Däruppe över Sannegården lyser en måne.

Härnere vid ett fönster sitter en fåne.

 

Mugge Vigge, Mugge Vigge, biff, biff, biff

Mahognysniff med riff, riff, riff

 


RSS 2.0