dixistadelmann.se

Jag har läst Lena Sundströms bok ”Världens lyckligaste folk”. En bok om hur den bruna politiska nekrosen angriper den danska samhällskroppen och förvandlar en liten frisinnad, ja snudd på anarkistisk, nation till en stinkande sörja där sammanhållande strukturer av etik, moral, empati och solidaritet har upplösts.

Det sägs att människan är människans varg och kanske är det därför Sundström har samlat på sig citat från de stora religionerna i boken som om man levde efter dem skulle ge oss alla ett anständigare liv. Bekämpa den inre vargen!

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

Matteusevangeliet 7:12 (kristendom)

Det som du inte vill att andra skall göra mot dig, det skall du inte göra mot din nästa.

Hillel, Talmud Shabbat 31a (judendom)

Ingen av er är i sanning troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv.

Hadith 13 (islam)

Plåga inte andra med det som pinar dig själv.

Urdanvarga 5:18 (buddhism)

Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta om det gjordes mot dig.

Mahabharata 5:17 (hinduism)

Denna genomgång av religionerna avslutar Lena Sundström med orden: ”Tänk att det skall vara så jävla svårt”.

Religionerna har ju haft tusentals år på sig att åstadkomma en anständig värld. Har de då lyckats? Knappast. Religionernas problem, i alla fall de stora och dominerande, är att de efter etableringsfasen tenderar att bli samhällsbevarande. Karl Marx har ju sagt en del sanningar som att historien är klassernas kamp och i den striden har religionen inte ställt sig på de svagas sida. Jag skall inte dra upp det om religionen som opium eller om Joe Hills paj i himlen, men min egen övertygelse är att vill vi ha en anständigare värld så får vårt hopp stå till politken. Jag är socialist och socialismens vackra kärna är orden: Av var och en efter förmåga åt var och en efter behov. Det är min trossats. Vi bygger en värld gemensamt där vi äger och arbetar tillsamman. Det är bara fria jämlika människor som kan se varandra i ögonen som kan bygga ”paradiset”; på jorden då. Det är det enda paradis jag tror på. Och förresten tror jag inte alls på begreppet paradis. Vi får nog vara nöjda med ett samhällsbygge som kan betecknas som anständigt. Och det är bra så.

Lena Sundströms ”Världens lyckligaste folk” är en spännande, rolig, intressant och samtidigt skrämmande bok om hur de bruna tog över Danmark. Läs den!

Bild, theguardian.com

På grund av tekniska problem har min blogg legat nere under en period. Av förklarliga skäl har det då inte blivit några uppdateringar. Men nu är jag igång igen!

Jag gjorde min militärtjänstgöring 1981-1982. Där tvingades vi genomlida en föreläsning som kallades ”försvarsupplysning”. En liten fet salivsprutande kapten upphetsad till explosionsgränsen tog heder och ära av arbetarrörelsens fredsarbete. Alva Myrdal (1902-1986), Inga Thorsson (1915-1994) och Maj Britt Theorin avfärdade han som hysteriska sossefruntimmer. Jag behöver väl inte påminna om att Alva Myrdal fick Nobels fredpris 1982. Egentligen borde man ju blivit förbannad, men militären var en sådan anakronism på den tiden att det var svårt att ta dem på allvar. Själv tänkte jag att det kanske var värt att betala fyrtio miljarder per år bara för att ha dem ”inlåsta” med sitt terapiarbete på regementena, så slapp vi ha dem lösa ute i samhället.

Idag är det helt annorlunda. Han, den lille fete salivsprutande kaptenen, tillhör den etablerade mittfåran i dagens samhälle. Myrdal, Thorsson och Theorin ses väl faktiskt närmast som ”hysteriska socialdemokratiska fruntimmer”. Det är meningen att vi nu skall skämmas för vår historia av alliansfrihet, neutralitet, fredsarbete och kärnvapenmotstånd.

Idag med en socialdemokratisk regering tränar vi för krig mot moskoviten tillsammans med amerikanska truppstyrkor på svensk mark! Jag kokar och skriker hysteriskt: Yankees go home! I spit on your imperialistic cheeseburger.

Mina hjältar är och förblir: Alva Myrdal, Inga Thorsson och Maj Britt Theorin. Den lille fete kaptenen och hans gelikar vill jag bara sätta en clownnäsa på och samtidigt ge dem var sin tyrolerhatt.  Bara därför att …

Bild, bilderblogg.se

Jag föddes stående.

Käftandes emot.

Jag dog på knä.

Försvarslös.

Gråtandes.

Livet vann.

Från och med den svåra sjätte ronden

var det kattens lek med råttan.

Den smarte böjer rygg.

Den starke knäcks.

Livet vinner alltid till slut.