Människans varg
Jag har läst Lena Sundströms bok ”Världens lyckligaste folk”. En bok om hur den bruna politiska nekrosen angriper den danska samhällskroppen och förvandlar en liten frisinnad, ja snudd på anarkistisk, nation till en stinkande sörja där sammanhållande strukturer av etik, moral, empati och solidaritet har upplösts.
Det sägs att människan är människans varg och kanske är det därför Sundström har samlat på sig citat från de stora religionerna i boken som om man levde efter dem skulle ge oss alla ett anständigare liv. Bekämpa den inre vargen!
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.
Matteusevangeliet 7:12 (kristendom)
Det som du inte vill att andra skall göra mot dig, det skall du inte göra mot din nästa.
Hillel, Talmud Shabbat 31a (judendom)
Ingen av er är i sanning troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv.
Hadith 13 (islam)
Plåga inte andra med det som pinar dig själv.
Urdanvarga 5:18 (buddhism)
Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta om det gjordes mot dig.
Mahabharata 5:17 (hinduism)
Denna genomgång av religionerna avslutar Lena Sundström med orden: ”Tänk att det skall vara så jävla svårt”.
Religionerna har ju haft tusentals år på sig att åstadkomma en anständig värld. Har de då lyckats? Knappast. Religionernas problem, i alla fall de stora och dominerande, är att de efter etableringsfasen tenderar att bli samhällsbevarande. Karl Marx har ju sagt en del sanningar som att historien är klassernas kamp och i den striden har religionen inte ställt sig på de svagas sida. Jag skall inte dra upp det om religionen som opium eller om Joe Hills paj i himlen, men min egen övertygelse är att vill vi ha en anständigare värld så får vårt hopp stå till politken. Jag är socialist och socialismens vackra kärna är orden: Av var och en efter förmåga åt var och en efter behov. Det är min trossats. Vi bygger en värld gemensamt där vi äger och arbetar tillsamman. Det är bara fria jämlika människor som kan se varandra i ögonen som kan bygga ”paradiset”; på jorden då. Det är det enda paradis jag tror på. Och förresten tror jag inte alls på begreppet paradis. Vi får nog vara nöjda med ett samhällsbygge som kan betecknas som anständigt. Och det är bra så.
Lena Sundströms ”Världens lyckligaste folk” är en spännande, rolig, intressant och samtidigt skrämmande bok om hur de bruna tog över Danmark. Läs den!
Bild, theguardian.com
