Gubbgnäll
Ibland känns det som om feministerna håller på att ta över världen. Men då tröstar jag mig och stillar min oro med det gamla ordspråket: ”En kvinna utan man är som en fisk utan en cykel”. Då infinner sig återigen en känsla av trygghet. En gammal gubbtjyv måste ju vara skapelsens krona, för vad vore en fisk utan en cykel?
Bild, Michael Kvium, arken.dk
GOD JUL från Göteborg
Jag vill önska mina läsare en riktigt GOD JUL!
Nej, det är inte Tomten som syns i bilden. Det är en annan tomte till gammal kung.
”Krigarkonungen” Gustav II Adolf (1594-1632) som grundade Göteborg 1621 var själv en riktig ”flötgubbe”. Det syns väl på statyn som står på Gustaf Adolfs torg att han med tiden blev tämligen fet. Hans sista morgon i livet innan slaget vid Lutzen där han stupade lär han ha serverats semlor i hett sött vin. Det ska fan svinga värjan mot papisterna med vetedeg guppande i sött vin i magsäcken. Och mycket riktigt, det gick ju inte så bra för Gustav Adolf som dog i dimman.
Bakom Gustav Adolf-statyn syns Gunnar Asplunds (1885-1940) berömda tillbyggnad från 1936 till det gamla rådhuset. Arkitekturhistoria!
Ångest, ångest är min arvedel
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.
Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
”Ångest, ångest är min arvedel” ur diktsamlingen ”Ångest” (1916) av Pär Lagerkvist (1891-1974). Författaren fick nobelpriset i litteratur 1951.
Inte ens Pär Lagerkvist själv hade en aning om att hans fruktansvärda dikt egentligen handlade om fotboll. Det måste man vara ÖIS:are för att förstå. Jag kände det direkt i mitt hjärta när jag läste dikten första gången för många år sedan. Precis så är det att vara ÖIS-are, tänkte jag.
Idag marscherar laget in till en låt av Björn Afzelius (1947-1999), ”Sång till friheten”, – bra så. Men egentligen borde Lagerkvists dikt tonsättas och framföras av Marianne Faithfull med ett riktigt ”Broken English-sound”. Det vore perfekt!
Vadå? Kan hon inte svenska den goda Faithfull? Det kan hon visst enligt mina källor. Hon lär ha funnits på Wembleys läktare 1959 när Sverige under ledning av den oförglömlige Agne Simonsson slog det då i princip oslagbara England med tre mål mot två. Agne Simonsson gjorde själv två av målen. Då på plats bestämde sig Faithfull att lära sig svenska, bara som en hyllning till Simonsson. (Tror ni inte på detta, så slipper ni. Jag tror i alla fall obetingat på Faithfulls svenska kunskaper).
”Nu styvnar löddrig sky i nattens grova hand” med Marianne Faithfulls underbart såriga röst till det röd-blå lagets inmarsch – det kan inte bli bättre.
Finland 100 år
HERRARNA segrade.
MEN…
… när Herrarna skjuter torpare, då är det inget ”Frihetskrig”, då ser vi ett inbördeskrig, ett klasskrig.
Perkele, satan!
Bild, roda.wordpress.com
