Troll-Karpov

 

Lite kusligt är det allt att jag tycks vara den enda som vet att om nätterna samlas trollen i Sannegården för att spela sina trollschackturneringar. Trots att de ibland bullrar och stökar omkring så att marken och husen vibrerar sover människorna lugnt vidare. Först strax innan gryningen kommer och när nattens mästare är korad drar trollen sig trötta tillbaka till skogarna mellan Göteborg och Borås för att vila ut i sina grottor. I morgonens bleka ljus finns det sedan inga spår kvar efter dem. Människorna tror att det bara är en konstnärlig installation som de ser längst in i hamnbassängen. Men jag vet. Spooky!

 

 

 

 


Nytt år

 

-2020, dra dit pepparn växer! Jag vill aldrig se dig mer. Försvinn ur mitt liv.

 

-2021, kom, kom, gulleplutt. 2021, du måste bli nått, bli nått bra. Du är vårt hopp!

 

 

 
 
 

Förra årets nyårshälsning såg ut som ovan. Å, vad jag gullade med det nya året då. Men vad hade jag för det? Ingenting! 2021 blev ju samma skitår som året före. Vad göra?

 

Ingen önskar ju en fiskare ett ”lycka till” inför en fisketur. Istället tillönskar man ett ”skitfiske”, för att fisket skall bli bra. Jag följer mönstret och säger om 2022: året som nu kommer må bli ett riktigt skitår!

 

 

GOD JUL

 

 

Julbilder från Sannegårdshamnen.

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En riktigt GOD JUL önskar Dixi Stadelmann alla läsare!

 


Nonsens

 

 

 

 

 

Mugge Vigge, Mugge Vigge, biff, biff, biff

Mahognysniff med riff, riff, riff

 

Däruppe över Sannegården lyser en måne.

Härnere vid ett fönster sitter en fåne.

 

Mugge Vigge, Mugge Vigge, biff, biff, biff

Mahognysniff med riff, riff, riff

 


Minns i november

 

 

Bild från Nolhagaparken i nolornas stad.

 

 
 
 

Mörk är december, men ljuv är september.

Du vet att vintern kommer åter.

Minns då september, den ljuva september,

då bara tårepilar gråter.

Grå är november och kall är december,

men ljuv är september, då råg ses bölja.

Spar dina tårar, vi vet ju att vårar ska följa.

 

Ur den svenska sångtexten av Gösta Rybrant (1904 – 1967). Amerikanskt original av Harvey Schmidt (1929 – 2018).

  


Med en enkel tulpan

 

Idag vill jag hylla min ”hemliga fotograf” på bemärkelsedagen. Hurra, hurra, hurra, hurra!

 

Jag använder ett fotografi som hon har tagit i nolornas stad och som har blivit ett av mina favoritfotografier. Fotot har så taktila kvaliteter att man vill stiga rakt in i bilden och böja sig ner i det gröna bara för att få känna bladens krispighet mellan fingrarna.

 

 

 

 
 
 

…Så med en enkel tullipan uppå bemärkelsedan

jag har den äran, jag har den äran att gratulera…

 


Generationer komma och gå

 

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,

det är ljus över stränder och näs

och omkring står den härliga skogen grön

bakom ängarnas gungande gräs.

 

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord

står min hembygd och hälsar mig glad.

Och det är som det vore min faders röst,

när han ännu var lycklig och ung.

 

 

Dikt av Gustaf Fröding ur Stänk och flikar. Dikter (1896).

 

(Texten är ett bearbetat utdrag av originaltexten.)

 

 

 

 
 
 

 Pappa (1940 – 2021).        

 

Annat var det förr

 

 

 

Likt övergivna gamlingar som känner att ingen behöver dem längre står några kranar kvar längs kajerna i Göteborgs inre hamn med sina böjda nackar. Numera pågår arbetet med att lasta och lossa fartyg längre ut i väster och några fartyg byggs inte längre här, vad jag vet i alla fall.

 


När magnolian blommar

 
 
När magnolian blommar är det vapenvila i det krig som kallas livet. Sådan är överenskommelsen. Den gäller alla, utan undantag. Så är det bara.
 
Nu blommar magnolian magnifikt på vår gård. Blomma på!
 
 
 
 
 
 
 
 

Längst därinne

 

Tittar man ut över västra Sannegården på kvällen kan man ibland få se spektakulära solnedgångar. Jag har hört sägas att luftföroreningar spelar en viktig roll i detta. Jag vet inte riktigt vad jag skall tro. Jo, det vet jag förresten, längst därinne är himlen ändå röd! Jag är så säker som man kan bli.

 

Och tror ni inte på mig får ni väl ändå lita på Lasse Tennander.

 

 

 

 
 
 

Den vinter som var

 

Redan i slutet av februari såg jag en man i kortbyxor och kortärmad tröja på kajen och nu har den första segelbåten lagt till i Sannegårdshamnen, så våren får väl sägas ha kommit. Men jag har fortfarande ett par vinterbilder jag vill visa och det kan väl ändå vara på sin plats så länge som natten fortfarande etablerar ”isfras” på vattenytan.

 

 

 

 
 
 

En krispig senvinterdag där en lite blek sol förgäves försöker få isen att svettas. Ännu är det många vinterdagar kvar i Sannegårdshamnen.

 

 

 

 

 
 
 

Här sitter vinterns sista fiskare på det som finns kvar av isen i Sannegårdshamnen. Det är bara att inse att nu är det våren som tar över. En gammal isfiskare och ”isjumpare” som jag vet hur svårt det kan vara att acceptera när det är dags att lämna vårisen i fred.

 

Det lär vara laxfisken sik som fiskarna söker här. Det är ingen fisk jag själv har erfarenhet av att fiska. I min ungdom när isen på Mjörn lockade var det mest abborre och en och annan gädda som hamnade på isen. Men rökt sik ska ju vara en delikatess.

 

 

Den gäckande skuggan

 

Var är hon nu, fotografen? Hon är alltid borta när man behöver henne som bäst. Är väl ute på uppdrag, antar jag. Och inga spår lämnar hon efter sig. Den hemliga fotografen borde byta namn till den gäckande skuggan.

 

 

 

 


Vinterland

 
 
 
Sannegårdshamnen, i kall vinter, frusen.
 
 
 
 
 
På vardagarna får isfiskarna ha isen för sig själva.
 
 
 
 
 

Till helgen passar skridskoåkarna på att lufta de sällan använda rören.

 

 

 

 
 

Men Älven är inte frusen. Har den frusit till i modern tid? Så försöker du ta dig över till Amerikaskjulet till fots lär inte ens Sjömanshustrun och Masthuggskyrkan i skön förening kunna skydda dig från att bli blöt.

 

Och som varje vinter gäller det gamla rådet från Frank Zappa (1940 – 1993): Do not eat the yellow snow.

 

-Nej, det är inte citrus-sorbet!

 


Vinterbilder

 

Ibland lyser solen även i Göteborg. Det händer också då och då att vi får några dagar med vinterväder. Och när dessa händelser råkar sammanfalla är det mer eller mindre lag på att alla Göteborgs invånare måste gå ut för att njuta av vädret. Och när dagens människor är ute och promenerar, då är det mer eller mindre ofrånkomligt att kameror klickar. Så även på Norra Älvstranden.

 

 

 

 
 
 

På Slottsberget låg på medeltiden en kungaborg och vid sekelskiftet arton – nittonhundra var berget bebyggt som en kåkstad där fattiga varvsarbetare bodde i misär. Historien skiftar. Just idag i vintervädret ser berget närmast ut som en gräddbakelse med färggrant strössel.

 

Om vi lämnar surrealismens gräddbakelse, så lär det ha varit Kung Magnus Eriksson (1316 – 1374), som var sonson till Magnus Ladulås, som gav Slottsberget med tillhörande slott till sin hustru Drottning Blanka i morgongåva. Historiens vingslag…

 

 

 
 
 
 

Säj vet ni vem som har en gungande fregatt

Där du kan festa både dag och natt

Vem bjur på party till glädje och skratt

Kräks ut i havet genom närmaste spygatt

 

Nån frågar finns piraten uppå Kattegatt

Men därom kan det inte råda nån debatt

 

Jo Stena Olssons Compagnie

Stena Olssons Compagnie

Stena Olssons Compagnie

Ingen dålig industri

 

Jag kan aldrig stå emot impulsen att ur mitt minne citera Nationalteaterns härliga rocklåt, varje gång jag ser en Stena-båt på älven. Och för några sekunder känns det som om kajen längs Eriksberg gungar i takt.

 

 

 

 

 

 

Vid Älvsborgsbrons fäste på fastlandet anlades redan på 1300-talet en borg. 1563, under Nordiska Sjuårskriget, erövrade dansken Gamla Älvsborg. Svensken fick betala 150 000 riksdaler i silvermynt på tre år för att få borgen tillbaka.

 

1612, under Kalmarkriget, var det dags igen, den slemme dansken intog borgen på nytt. Resultatet blev en ny lösensumma efter freden i Knäred 1613. Denna gång var lösensumman närmast gigantisk. Den kostade 1 miljon riksdaler silvermynt på sex år, vilket i stort sett tömde Sverige på tillgängligt silver.

 

1673 hade svensken tydligen tröttnat på att betala lösen för borgen till dansken, då rev man borgen till förmån för betydligt modernare befästningar. Idag finns bara spår kvar av Gamla Älvsborg.

 

Det är sådant här man kan fundera på vid promenader på Norra Älvstranden.

 


Exorcism

 

Så där ja, nu åker den gamla almanackan i papperskorgen. Dom måste ha vart synska, dom där Berglin.

 

 

 

 
 
 

 


Måsriksdag

 

Så har måsarnas årliga måsriksdag dragit igång i Sannegårdshamnen. Stora och viktiga frågor skall diskuteras, avgörande beslut kommer att fattas.

 

-I år blir det inget skrikande och skränande från vår sida utanför Dixi Stadelmanns sovrumsfönster, inget skitande på hans balkong, inga nedsmutsade fönster. Gubbfan har plockat fram en gammal slangbella ur gömmorna. Rena luftvärnet! Så se upp. Men när han har slitit ut den gamla ”bellan”, då tar vi honom! Inte en blund, en balkong som är en bekvämlighetsinrättning för oss måsar och inget dagsljus genom hans nedskitna fönster mer. Måspower!

 

 

 

 


Gott Nytt År

 
- 2020, dra dit pepparn växer! Jag vill aldrig se dig mer. Försvinn ur mitt liv.
 
 
 
 
 
- 2021, kom, kom, gulleplutt. 2021, du måste bli nått, bli nått bra. Du är vårt hopp!
 

God Jul

 

 

 

 

 

Nu är det ljus i våra hus. Men i mörkret smyger Mörksuggan omkring. Kommer hon att glufsa i sig tomten i år tro? Ingen vet.

 

- Run Rudolph run!

 


Grattis!

 

Bild, Keith Richards, bukowskis.com

 

 
 
 

Här var det livat, här var det glatt.

Här var det fjädrar i Keithans hatt!

 

Ett stort grattis på födelsedagen till min Hemliga Fotograf!

 

(Du och Keithan tycks ha hittat ungdomens källa).

 

 

Glöm ej bort...

 

En ros är en ros är en ros, (som Gertrude Stein 1874 – 1946 skrev).

 

 

 

 

 

… det finns rosor .

Glöm ej bort det finns rosor.

Glöm ej bort det finns rosor överallt.

 

Till och med i en skiten gammal kolhamn som Sannegården en gång var.

 

 

Östen Warnerbrings (1934 – 2006) sång om rosor hörde jag ofta på radion i min barndom.

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0