Vårens ankomst
Redan i slutet av februari gjorde våren en framstöt när jag såg en äldre herre stå nedanför mitt fönster på kajen slickandes på en glasstrut. Men eftersom han var klädd i grova kängor, vinterrock och mössa betecknar jag denna vårens första framstöt som bara en rekognosering. Det var väl den knappnålsstora nickelgula (ni vet den godaste karamellen i gammaldags Nickel) solen som visade sig några minuter på himlen efter lång frånvaro som lockade farbrorn till denna handling.
Men nu i helgen var det definitivt dags för vårens stora seger över vintern, i alla fall här i Göteborg. Jag såg det gamla paret sitta med termosfika på bänken vid vattnet, massor av människor flanerade längs kajen, en liten kille gick i t-tröja med en sötdricka i handen och så det ultimata vårtecknet: den första fritidsbåten ligger på plats i hamnbassängen. Vår!
Det känns tryggt att veta att vad som än händer med en själv eller med den övriga mänskligheten så kommer alltid naturen att finnas kvar. Årstiderna kommer och går trots krig, sorg och smärta. Naturen segrar alltid.
Bilden nedan visar vår vackra kastanj i trädgården. Träden var det bästa med den villaträdgården: eken, knäckepilen (som tyvärr blev sjuk), blodlönnen, hästkastanjen, björken, rosenhagtornen, rönnen, granen, hasseln och tulpanträdet (en raritet). Även om vi sålde huset med trädgården och flyttade till stan så lever minnena kvar. Och huset som var rött och vitt hette Dannebrogen. Tuppeskinn!
