dixistadelmann.se

Nato vårt som är i himmelen.

Helgat varde ditt namn.

Ske Natokommandots

vilja, i himlen

så ock på jorden.

Vår dagliga Natopropaganda,

giv oss i dag

och förlåt oss vår gamla

fredsretorik

såsom vi också förlåta

dem

vi exporterar vapen till.

Och inled oss icke i

alliansfrihet

utan fräls oss från

självständighet.

Ty riket är Natos och

makten

och härligheten i evighet.

Amen

”Dikt” av Göran Greider.

Det verkar som om vi nu skall föras in i Nato utan att svenska folket får ge uttryck för sin vilja genom en folkomröstning. Socialdemokraterna, eller i alla fall partiets ledning, tycks ha ändrat sin inställning till Nato på rekordtid och vill nu få in Sverige i organisationen snabbast möjligt. NEJ! Säger jag. Ge oss först en folkomröstning!

Maktens taktik i frågan påminner mig om folkomröstningarna runt om i Europa gällande medlemskapet i EU. De länder vars befolkningar var mest positiva fick rösta först. Då kunde sedan etablissemanget i vårt land säga: se, alla länder röstar för ett EU-medlemskap, då kan inte heller Sverige stå utanför. Nu tycks vårt östliga grannland, Finland, användas som ”murbräcka”. ”Går Finland med i Nato, så måste även vi i Sverige göra det”.

Jag förstår inte riktigt varför. Sverige och Finland har väl tidigare gått olika vägar inom säkerhetspolitiken. När Finland anfölls av Sovjetunionen strax för andra världskriget, valde Sverige att inte gå med i kriget på Finlands sida. Vi nöjde oss med moraliskt och materiellt stöd och flera tusen svenska frivilliga reste till Finland för att slåss på finsk sida med vapen i hand, men vi gick inte i krig för Finlands sak.

När sedan under andra världskriget Finland valde att liera sig med Nazi-Tyskland och deltog i Hitlers angrepp på Sovjetunionen valde Sverige neutralitetens väg och lyckades med detta stå utanför krigshandlingarna.

När våra länder tidigare har valt, eller kanske tvingats att välja olika vägar, förstår jag inte varför det nu tycks vara oundgängligt att vi går samma gemensamma väg. Svenska folket måste få välja fritt.

Läs historien om första världskriget, om hur allianser mellan Europas stater, där man lovade varandra hjälp i ett eventuellt krig, ledde med automatik till ett världskrig, utan att man efteråt riktigt kunde säga hur det gick till.

Till sist kan det tyckas något apart att vi knyter oss till Natos ledande och styrande nation, Usa, i hopp om att detta skall öka vår nationella säkerhet, när supermakten med ambition att styra världen är i krig, eller krigsliknande tillstånd med hot om eller faktiskt utövande av militärt våld i stort sett hela tiden.

Bild, wikipedia.org

Östersjöns vatten är kallt

och ryssens u-båtar ser vi överallt.

Ja, jösses Amalia, ja, jösses Amalia,

sanningen är bara tråkig formalia.

/Mustela Vison, Ubåtsvalsen

Amalia: Militärens berömda ”bevis”, i form av en bandinspelning, för att det var sovjetiska u-båtar som kränkte oss i Hårsfjärden 1982 visade sig vara ljud från en svensk gammal skuta från 1899 med namnet Amalia som råkade befinna sig i området.

bild, barnensskattkista.files.wordpress.com

En del texter hoppas man att de skall bli inaktuella, men nedanstående text, som jag har använt tidigare, vägrar tydligen att gå den vägen. Nu är det ledsamt nog dags igen. Hur länge kan detta pågå?

Jag har flyttat in i och tagit över grannens hus. Visst, jag tvingade bort honom, men jag är inte omänsklig, grannen med sin stora familj får bo kvar längst bort på tomten i ett skjul bakom stängsel. Han är dock en ond människa och har börjat skjuta på mig och mitt hus med sitt luftgevär. Jag har nu i självförsvar närmast ödelagt hans skjul med min kanon och halva hans familj har jag skjutit bort. Men han fortsätter att skjuta.

Varför inte polisen gör något? Ja, det undrar jag också. Varför skall han få fortsätta med sin terror mot mig?

Varför polisen inte gör något mot MIG? Det var ju också en fråga, men jag skall svara då jag är en resonabel man: jag är bästa vän med Sheriffen.

bild, romanoprodi.it

Dra kragen tätt kring halsen idag
Det blåser snålt och kallt
Gå med knuten näve i fickan idag

Du ser det överallt
Femhundratusen utan jobb idag
Dom behövs inte mer
Gott om herrar som hoppar fallskärm idag
Se hur dom dalar ner

Jag ser rött
Rött som blod
Rött som köttet i slaktarns bod
Rött
Som solen i gryningen
Rött som män och kvinnors mod
Jag ser rött
Rött
Jag ser rött

Gott om flaskor och burkar att plocka i år
Femti öre styck
Gott om timmar att slå ihjäl i år
Gott om styrkedryck
Gott om lögner och tystnad och svepskäl i år
Vi har hör det förut
Gott om klöver och blåklint och blåbär i år
Gott om stora beslut

Jag ser rött
Rött som hat
Rött som ett huvud lagt på fat
Rött
Som kärleken
Rött som vin och vänskap och mat
Jag ser rött

Jag ser rött
Rött som blod
Rött som dammet från en ödelagd jord
Rött
Som fläckarna på lakanen
Som seglet på skeppet där alla går ombord
Jag ser rött
Rött
Rött
Jag ser rött

Dom finns här överallt idag
I sina slutna rum
Dom är på väg att ta över alltihop idag
Varenda meter och tum
Snön ligger djup överallt idag
Ingen värme än
Isen ligger tjock som ett pansar idag
Mitt i sommaren

Jag ser 1, 2, 3, 4,
1, 2, 3, 4,
1, 2, 3, 4,
1, 2, 3, 4,
Rött
Rött
Rött som blod
Rött som syster och brodermord
Rött som själva sanningen
Som vinet på den sista måltidens bord
Jag ser rött!
Rött
Rött
Jag ser rött
Rött
Rött
Jag ser rött
Rött
Rött
Jag ser rött
Rött
Rött
Jag ser rött
Rött
Rött
Rött
Rött
Rött!

Som jag har skrivit tidigare och som jag säkert kommer att skriva igen: Borgerligheten sådde nyliberalismen, nu skördar vi fascismen. I denna vredens, smärtans och sorgens tid lånar jag orden ovan från Ulf Lundell och hans låt ”Jag ser rött”. Vill man höra musiken också går låten att leta upp på nätet. Uffe, texten och musiken tillsammans, det är rena dynamiten!

Vapenskåpet är låst.

 

Vapenskåpet är uppbrutet. Beväpna er.

 

 

 

 

 

 

Ordfront. Makten må bäva!

 

 

När det gäller demokratin i Sverige så tvingades denna fram av arbetarrörelsen och liberalerna. Motståndarna, som med näbbar och klor länge bekämpade demokratin, var högern. Det var högerkrafterna som var emot allmän och lika rösträtt. Det var högerkrafterna som sköt demonstrerande arbetare till döds i Ådalen.

Vad är då demokrati? Det finns inte någon i evighet given form för demokratin. Folkets vilja att styra sig själv kan kanaliseras på olika sätt. I det antika Grekland var det bara fria män som fick vara med och styra. Kvinnor och slavar stod utanför. Det moderna västerlandets form av demokrati grundar sig på att representanter väljs till ett parlament i fria val genom allmän och lika rösträtt. Politisk demokrati kombinerad med mänskliga rättigheter är västerlandets ”recept” för demokrati. Notera då att det inte är alla av FN:s fastlagda mänskliga rättigheter som är eftersträvansvärda hos oss, en artikel säger tex ”alla har rätt till arbete, till skälig lön för detta och till fackliga rättigheter”.

Vänsterns syn på demokrati (om man generaliserar) är att politisk demokrati och mänskliga rättigheter inte räcker för att kanalisera folkets vilja att styra sig själv. För att denna vilja inte skall förvanskas måste även ekonomisk demokrati finnas. Olof Palme brukade säga att demokratin inte fick göra halt vid fabriksgrindarna. Till detta kommer att i ett samhälle utan social rättvisa kommer inte hela folkets vilja att genomsyra landets styrelse. Som så många exempel visar blir det då en liten ekonomisk och politisk elit som i praktiken styr.

I dessa tider då imperiemakten USA säger sig vilja sprida demokrati skall man notera att det bara handlar om en form av demokrati som kan godkännas av USA. USA har många gånger visat att man är villig att krossa de former av demokrati som man inte godkänner. Ett exempel på detta är kuppen i Chile 1973.

Om Sveriges regering kan fördöma en nation som:

använder dödsstraff inom rättskipningen,

använder utomrättsliga avrättningar/mord mot dem som betraktas som nationens fiender,

ser oskyldiga offer som något nödvändigt i kampen mot nationens fiender,

använder tortyr,

låser in människor utan formella anklagelser och utan rättegång,

startar folkrättsvidriga angreppskrig,

störtar misshagliga länders regeringar,

motarbetar klimatsatsningar

övervakar och spionerar på allt och alla?

Självklart!

Självklart?

Ja, om det inte handlar om USA. För då är vi tysta, så tysta, i bästa fall. I sämsta fall är vi till och med medbrottslingar.

Nedan följer Dixi Stadelmanns demokrati-tabell. Det är bara att välja nation och sedan fylla i tabellen för att undersöka hur demokratisk nationen är. Hur man definierar de olika demokratifaktorerna kommer att avgöra resultatet. Vilket politiskt ställningstagande man har gjort avgör vilka demokratifaktorer man anser vara relevanta och detta ställningstagande avgör även hur man definierar faktorernas innehåll. För mig som är demokratisk socialist är den här tabellens innehåll relevant. Och egentligen är det väl så att det är bara den demokratiska socialismen som kan ge vad jag definierar som fullvärdig demokrati?

Bild, kartbutiken.se

Man skulle ju kunna tro att man skulle möta en massa snesminkade kvinnor och slarvrakade män. Men inte alls så. Moderater målar inga speglar svarta. De kan alltid se sig själva i ögonen på morgonen. Fan vet om de inte är stolta också när de gör det. Inte ens att ta pengar från Sveriges bistånd till världens fattigaste människor och sedan använda dessa resurser till skattesänkningar åt sig själva får dem att skämmas. Skam!

Högern och biståndet är en sorglig historia. Ni minns väl dåvarande högerledaren Gösta Bohmans uttalande om folk i sydligare länder: ”De kan ju bo i plåtskjul och äta bananer”. Bock i örtagård, att sätta bocken som trädgårdsmästare, eller kanske låta vargen vakta lammen. Det är bara att välja vilket uttryck ni tycker passar bäst. Högern och biståndet är en motsägelse i sig själv. Den egna plånboken är ju deras käraste ägodel. Förlåt mig, här var jag nästan lite för altruistisk, jag menar givetvis, den egna plånboken är deras käraste kroppsdel.

Den moderata biståndsministern i den borgerliga Alliansregeringen, Gunilla Carlsson, fick lämna den stormskadade biståndsskutan. Som om inte den totalhavererade arbetsmiljön för medarbetarna vore nog, så hade Carlssons lön betalats direkt ur biståndet. Smaka på den: de fattigaste människorna i världen skulle betala hennes lön (cirka 120000/månad). Det är nog bara i högerpartiet som sådant känns normalt.

Det är väl bara att hoppas att Moderaternas aktuella förslag om att Sverige skall frångå enprocentsmålet när det gäller biståndet till fattiga länder förkastas av riksdagen. För så mycket anständighet finns det väl kvar i dagens Sverige?

Göran Greider från Dalademokratens ledarsida (2019-02-08) om Liberalernas partiledare Jan Björklund och hans aviserade avgång. Ledarartikeln är förkortad.

Vi förlåter dig aldrig för vad du gjorde mot svensk skola.

Han (Jan Björklund) gav svensk skolpolitik en ny, auktoritär och marknadspräglad inriktning. Och det är det jag har så oerhört svårt att förlåta denna arbetargrabb för. Under hans tid som skolminister sjönk detta land allt djupare ner i det fria skolvalets och friskolekoncernernas träsk.

Skolan hamnade alltmer på marknaden. Och Björklund var aldrig intresserad av att göra något åt det eller ens erkänna problemen. Ovanpå det pådyvlade han svensk skola en ny disciplinär för att inte säga auktoritär stil med ständigt fler prov och mer nya betyg.

Progressiva och frigörande undervisningsideal avfärdades som uttryck för ”flumskola”, trots att det var under flumskolans högkonjunktur som svenska elever presterade som bäst. Under hans tid sjönk betygen i internationella mätningar.

Det jag anser vara oförlåtligt är att Björklund och hans parti medverkat till marknadifieringen av skolan som ger välfärdsdirektörer alltmer makt – och därmed bidrar till en tilltagande segregation och ett befästande och fördjupande av det svenska klassamhället.

Det är egentligen fullständigt häpnadsväckande att Liberalerna varit så ointresserade av att främja en likvärdig skola. Ytterst speglar det en enorm omsvängning bort från de socialliberala idealen som alltid satte det gemensamma bästa högst.

Kan en ny partiledare återföra Liberalerna till en mer socialliberal agenda? Nej, jag tror inte det. Liberalerna har på något sätt skrumpnat. Partiet verkar idag närapå ha fler ledarskribenter i sin tjänst än vad de har väljare.

Som vanligt håller jag med GG i vad han skriver. Det är inte ofta vi är oense, han och jag. Att borgarna slår mot den jämlika och välpresterande skola som arbetarrörelsen byggde är extra allvarligt. En bra utbildning i ett samhälle är kanske det vassaste vapnet mot klassamhället.

Man kan ju undra vem som tar över ledningen i Liberalerna efter Rottingmajoren? Det märkliga med liberalerna är att man ofta minns de föregående partiledarna med viss nostalgi, för den nya som kommer står alltid längre till höger än de föregående. Tänk om det blir Nyamko Sabuni nu? Jag ryser. Då måste väl nästa partiledare efter henne bli självaste Djingis Kahn?

”Att begära socialism av socialdemokratin, det vore som att försöka plocka bananer på en björnbärsbuske”.

Carl von Ossietzky, Weltbuhne, 21 maj 1929

Efter Olof Palmes (1927-1986) död har partiet varit ute på en ideologisk ökenvandring högerut med partiledare som gråsossen Ingvar Carlsson, kälkborgaren Göran Persson, högerbönan Mona Sahlin och offerlammet Håkan Juholt. Idag har vi Stefan Löven, en drängsjäl i en arbetarkropp.

Men att det skulle gå så här långt trodde inte ens en riktig pessimist som jag. Dagens socialdemokrati är tydligen villig att regera till vilket pris som helst. Nu skall man styra landet efter en karta som är ritad av nyliberaler. Det är dags för fotfolket i partiet att vakna och tillsammans med fackföreningsrörelsen städa ut den styrande högerklicken i partiet. Det är väl inte meningen att det radikala folkrörelseparti som Socialdemokratin en gång var skall förvandlas till en ideologiskt tom regeringsmaskin. Borgerligheten sådde nyliberalismen i västvärlden, nu skördar vi fascismen. Skall arbetarrörelsen överleva som politisk kraft är det verkligen hög tid för en radikal vänstersväng i politiken, annars får man snart betrakta sig som medskyldig till den bruna tsunamin som drar fram.

Det sägs från en del debattörer med rötter i arbetarrörelsen att den nya regeringsbildningen i alla fall har två fördelar: Man stänger ute Sverigedemokraterna från politiskt inflytande och Sverige måste till slut få en regering som kan styra landet. Jag håller inte med! Jag hade hellre tagit ett extraval. Hade arbetarrörelsen gjort valrörelsen till en förtroendeomröstning om Sverigedemokraterna tror jag möjligheten hade varit stor att det bruna partiet hade tappat många röster. Hade arbetarrörelsen hävdat att de som anvarslöst röstar brunt riskerar att göra Sverige ostyrbart, kunde det ha varit en framgångsrik väg framåt.

När det gäller kampen mot de bruna är borgerligheten en svekfull frände. Läs nedan!

”Fascismen är borgerlig; den har överallt kommit till makten så gott som uteslutande med stöd av de borgerligt, antisocialistiskt inriktade folkgrupperna, den har i sina grunddrag bevarat den borgerliga produktionsordningen, den privata äganderätten till produktionsmedlen, den i princip fria konkurrensen, och den avvisar tanken på ekonomisk utjämning.”

Herbert Tingsten (1896-1973) i sin bok ”Nazismens och fascismens idéer” från 1965.

Herbert Tingsten var professor i statsvetenskap, författare och liberal publicist. Under perioden 1946 till 1959 var han stridbar chefredaktör på Dagens Nyheter. Men det vet ni säkert redan, ni bildade läsare av Dixi Stadelmanns blogg, men ibland förirrar ju någon vilsekommen internet-användare sig in även på mitt forum och då kan ju dessa upplysningar komma till sin rätt.

Det rödgröna blocket blev störst och socialdemokraterna blev det överlägset största partiet – borde det då inte vara självklart att Löfven fortsätter att regera? Nej, så har det inte låtit under eftervalsdebatten.

Det verkar som om de fyra allianspartierna så självklart räknat in sin seger sedan lång tid tillbaka att de helt enkelt inte kan ta in fakta: De har 143 mandat medan de rödgröna har 144.

Moderaterna backade kraftigt, alliansen är splittrad och kan överleva bara med någon form av hjälp från Sverigedemokraterna som alla alliansledarna, i synnerhet Lööf och Björklund, hävdat att de inte tänker ta emot.

De som hävdar att det finns en ”icke-socialistisk majoritet” i riksdagen har förstås rätt – men bara om man lägger samman sverigedemokrater med moderater, kristdemokrater, centerpartister och liberaler. Och visst: Gör det då! Men stå då för helvete för det! Säg det öppet! Erkänn att det är så - via ett främlingsfientligt SD - som ni räknar ihop denna icke-socialistiska majoritet! Annars: Sluta snacka om att ni har en majoritet!

Det kan dessutom vara så att den framgång Ebba Busch Thor hade i valet till stor del består i att många SD-väljare valde att stödrösta på KD – just för att vara säkra på att få bort Stefan Löfven.

Jag ser en stor arrogans hos borgerligheten. Trots att den krisar tycks den se det som självklart att kräva också den politiska makten, vid sidan av den ekonomiska och mediala som borgerligheten redan har.

Antagligen finns det en psykologisk dimension här: Inom delar av borgerligheten har förhoppningarna varit så oerhört starka om att (s) helt ska kollapsa denna höst, att de helt enkelt inte kan ta in valresultatet.  På borgerliga ledarsidor anklagas (s) för att via LO ha värvat ”klanröster”.

Men LO:s ekonomiska stöd i valrörelsen är småpengar jämfört med de hundratals miljoner kronor som näringslivet årligen pumpar in i opinionsbildning på högerkanten.

Jag är trött på den där borgerliga arrogansen. Den skadar detta land. Den är irrationell. Den hindrar all självrannsakan hos borgerligheten. Den gör borgerligheten blind för det enkla faktum att 144 är mer än 143.

Ovanstående eftervalsanalys är skriven av Göran Greider på Dalademokratens ledarsida (2018-09-20).

Och visst har han som vanligt rätt i sin analys, mäster Greider. Nu har det gått så långt att borgarna till och med har lyckats framkalla den annars alltid så godmodiga Göran Greiders vrede. Jag själv som plägar vara en av naturen betydligt mer kolerisk person har länge varit ursinnig. Tänk bara tillbaka på valets slutdebatt i SVT; varje gång någon ur det rödgröna blocket hade ordet stod de borgerliga partiledarna konsekvent och hånflinade. För mig räcker det inte att tala om borgerlig arrogans, jag har länge använt uttrycket: ”aggressiv arrogans” för hur borgarna beter sig.

Trots den fruktansvärda politiska situationen vi har i Sverige efter valet med en brun-blå majoritet i riksdagen kan jag inte avstå från en aning av skadeglädje. Alliansen har konsekvent utmålat den rödgröna regeringens politik och regeringens parlamentariskt svaga ställning som en katastrof för landet. Ändå lyckas inte ens Alliansen bli större än de rödgröna efter valet. Alliansen är i kris!

Den demokratiska socialismen

har en egen bergspredikan:

Av var och en efter förmåga,

åt var och en efter behov.

Ingen klarar att säga emot den.

Den är självklar som en molnfri

himmel.

Denna bergspredikan kommer

inte från något högt berg.

Den har inget hemland.

Den kan uttalas på alla språk.

Den utgår från gemenskapen,

den som idag tycks ha övergivit oss.

Av var och en efter förmåga,

åt var och en efter behov.

Socialismens bergspredikan

är tidlös och universell.

Ovanstående appell lästes av Göran Greider som en del av hans förstamajtal i Lindbergshallen i Djurås 2018.

Vad har borgarklassen att komma med i sitt motstånd mot arbetarrörelsens värderingar? Vad är deras alternativ till de vackra orden: ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.”? Jo, det vet du när en borgare beskådar dig med kritisk blick, med ögon som för ett ögonblick söker sig inåt. Då vet du att borgaren har genomfört en Kostnads-nyttoanalys (Cost-Benefit Analysis) på dig. Förhoppningsvis blev utfallet posivt för dig, annars kan du snart känna den kalla vinden blåsa.

Tänk om Göran Greider hade varit socialdemokraternas partiledare i valrörelsen. Då hade vi haft en socialdemokrati som kämpade för:

Politisk demokrati,

Ekonomisk demokrati,

Mänskliga rättigheter,

Social rättvisa.

Eller kortare sagt: Demokratisk Socialism!

Ja, jag vet att det är en fåfäng dröm. Dagens socialdemokrati är så högervriden att den ofta får mig att må illa. Nu går man till val med löften om mer resurser till polis och militär samt en hårdare flyktingpolitik. Vakna Palme, Löfven har blivit galen!

Jag har läst Lena Sundströms bok ”Världens lyckligaste folk”. En bok om hur den bruna politiska nekrosen angriper den danska samhällskroppen och förvandlar en liten frisinnad, ja snudd på anarkistisk, nation till en stinkande sörja där sammanhållande strukturer av etik, moral, empati och solidaritet har upplösts.

Det sägs att människan är människans varg och kanske är det därför Sundström har samlat på sig citat från de stora religionerna i boken som om man levde efter dem skulle ge oss alla ett anständigare liv. Bekämpa den inre vargen!

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

Matteusevangeliet 7:12 (kristendom)

Det som du inte vill att andra skall göra mot dig, det skall du inte göra mot din nästa.

Hillel, Talmud Shabbat 31a (judendom)

Ingen av er är i sanning troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv.

Hadith 13 (islam)

Plåga inte andra med det som pinar dig själv.

Urdanvarga 5:18 (buddhism)

Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta om det gjordes mot dig.

Mahabharata 5:17 (hinduism)

Denna genomgång av religionerna avslutar Lena Sundström med orden: ”Tänk att det skall vara så jävla svårt”.

Religionerna har ju haft tusentals år på sig att åstadkomma en anständig värld. Har de då lyckats? Knappast. Religionernas problem, i alla fall de stora och dominerande, är att de efter etableringsfasen tenderar att bli samhällsbevarande. Karl Marx har ju sagt en del sanningar som att historien är klassernas kamp och i den striden har religionen inte ställt sig på de svagas sida. Jag skall inte dra upp det om religionen som opium eller om Joe Hills paj i himlen, men min egen övertygelse är att vill vi ha en anständigare värld så får vårt hopp stå till politken. Jag är socialist och socialismens vackra kärna är orden: Av var och en efter förmåga åt var och en efter behov. Det är min trossats. Vi bygger en värld gemensamt där vi äger och arbetar tillsamman. Det är bara fria jämlika människor som kan se varandra i ögonen som kan bygga ”paradiset”; på jorden då. Det är det enda paradis jag tror på. Och förresten tror jag inte alls på begreppet paradis. Vi får nog vara nöjda med ett samhällsbygge som kan betecknas som anständigt. Och det är bra så.

Lena Sundströms ”Världens lyckligaste folk” är en spännande, rolig, intressant och samtidigt skrämmande bok om hur de bruna tog över Danmark. Läs den!

Bild, theguardian.com

Regeringens säkerhetspolitik hotar bli en fara för vår säkerhet och oberoende. Istället för att göra vad vi kan för att främja avspänning i regionen skickas försvarsministern fram med det ena aggressiva anförandet efter det andra. Han kastar sig nu i famnen på Trumps försvarsminister och hans anförande i anslutning till besöket i USA var extremt i sina angrepp på Ryssland och totala uppslutning till USA och dess militära avsikter. Här fanns inte ens ett försök till nyansering eller nykter analys av det globala världsläget. Hoten enligt den svenska regeringens uppfattning är uteslutande Ryssland och Kina och det är USA som tillsammans med sina vasaller, dit numera också Sverige vill räknas, måste upprätthålla världsordning och fred.

Att Trumps USA skulle vara den fredliga världsordningen särskilda väktare är en åsikt som den svenska regeringen nog är ganska ensam om. Bara Trumps globala miljöpolitik är ett större hot mot världen än ryska aggressioner i Ukraina. Men USA har inte heller tidigare varit någon pålitlig garant för en internationell världsordning annat än när den gynnat USA:s ekonomiska eller politiska intressen. Trump är inte den första amerikanska president som misstror och underminerar Förenta Nationernas arbete.

Försvarsministern anklagar Ryssland och Kina för att de vill upprätta intressesfärer, vilket är sant men det ju självklart också vad USA ständigt hållit på med. Det är som bekant USA, inte Ryssland eller Kina, som under de senaste 15 åren startat förödande krig i Afghanistan och Irak, som fått katastrofala följder i regionen. Det går en linje mellan dessa amerikanska krig och IS och dagens terrorism.

Det bekymrar uppenbarligen inte den svenska regeringens vars tilltro till USA:s avsikter och entusiasm för militära styrkedemonstrationer tycks gränslös. Nya stora övningar i vår region, med svensk medverkan, kommer att äga rum under de närmaste månaderna vilket bl.a. innebär att - enligt uppgift - ca 1000 amerikanska soldater intar Gotland. En amerikansk general – 4-stjärnig, säger försvarsministern stolt – har också meddelat att Gotland vore en utmärkt bas för USA flygstridskrafter. Övningarna har föregåtts av en kampanj från försvarsmaktens sida vars syfte uppenbarligen är att skärra opinionen och öka entusiasmen för militära demonstrationer. Nu senast har försvarsministern och överbefälhavaren i en gemensam artikel också hotat dem som inte är övertygade om övningens önskvärdhet och som vill ”sprida en felaktig bild av övningens syfte och inriktning”. Sådan aktivitet kommer att bemötas, meddelas det.

Om regeringen var angelägen om att verkligen främja Sveriges säkerhet och fred borde den dra ned på sina starkt överdrivna hotbilder mot Sverige. Vi är idag inte mer – snarare mindre – hotade än under det kalla krigets dagar, då Warschawapaktens militära operationer i Östersjön var långt mer omfattande än dagens. Vårt försvar var då starkare än nu men alla förnuftiga människor insåg att det inte var det svenska försvaret som ytterst upprätthöll freden i regionen utan stormakternas insikter om att ett europeiskt krig skulle kunna bli ett globalt kärnvapenkrig och därmed total förödelse. Nu precis som då är ett ryskt angrepp på Sverige extremt osannolikt och egentligen bara tänkbart som en del av en större europeisk konflikt.

Svensk säkerhetspolitik idag borde liksom tidigare på alla nivåer verka för avspänning i regionen. Då är inte villkorslös uppslutning till USA lika lite som bombastiska angrepp på Ryssland i vårt intresse och inte heller att understödja och delta i militära styrkedemonstrationer. Försvarsministern tycks tro, med den militära logik som han gjort till sin och regeringens, att de kommer skrämma Ryssland och göra Putin beskedlig, ja lika bra som Trump. Men det enda resultatet lär bli nya militära aktiviteter från rysk sida och så rullar det på med ökad upprustning och ökad spänning.

Jag misstänker att regeringens politik är inrikespolitiskt betingad mot bakgrund av att militära gester, nationalism och rysshat är i tidens anda. Jag och många andra som stödde socialdemokraterna i valet hade ju hoppats – ja, utgått ifrån – att socialdemokratin liksom tidigare skulle stå emot den sortens åsiktsbildning och i sin politik värna den svenska alliansfriheten och motverka upprustning i Östersjöregionen. Men där tog vi uppenbarligen miste. Men med tanke på att den borgerliga oppositionen definitivt vill föra in Sverige i NATO är det bara en socialdemokratisk tillnyktring och kursändring som kan förhindra att Sverige i onödan glider in i ett farligt säkerhetspolitiskt läge.

Försvarsministern avslutar sitt USA-tal med en säregen historisk referens: vi skall nu gå tillsammans med USA ”som vi gjorde på 1700-talet”. Han måtte ha syftat på den handels- och vänskapstraktat som Sveriges ambassadör i Paris, Gustaf Philip Creutz 1783 undertecknade med den amerikanska ambassadören Benjamin Franklin. Hur denna vänskapliga hand till det nyfödda USA på 1700-talet kan föra oss in i dagens militära excesser är svårt att förstå men försvarsminister har kanske sin egen logik.

Carl Tham från en ledare i Dalademokraten 2017-05-30.

I min värld vore Carl Tham, med erfarenheter både som minister och ambassadör, socialdemokratisk försvarsminister istället för den vi har idag, Peter Hultqvist. Hultqvist hade istället passat bra på sin post i en moderatledd regering. Men så långt har det politiska förfallet gått i dagens socialdemokrati att det inte längre går att skilja högerns försvarspolitik från den socialdemokratiska.

Det sägs att Peter Hultqvist när han fick se bilderna från NATO-mötet där USA:s president Donald Trump knuffades, trängdes, ja nästan slogs för att hamna i centrum av gruppen inför TV-kameran skämdes något så gruvligt. Inte för att Trump nästan hamnade i rallarslagsmål, inte för att de övriga nationsledarna låtsades som ingenting hade hänt, inte för att de accepterade situationen likt skamfyllda skolpojkar, utan för att ingen av nationsledarna lade sig på alla fyra och lät sig begangnas av Trump som fotpall. Nu har Hultqvist lovat sig själv att Sverige skall med i NATO till varje pris. I fortsättningen skall han själv liggande på alla fyra bära upp USA:s president på alla NATO:s möten, så att denne inte riskerar att hamna i bakgrunden inför TV-kameran. Peter Hultqvist har en uppgift!

Bild, sverigesradio.se