Bock i örtagård igen
Man skulle ju kunna tro att man skulle möta en massa snesminkade kvinnor och slarvrakade män. Men inte alls så. Moderater målar inga speglar svarta. De kan alltid se sig själva i ögonen på morgonen. Fan vet om de inte är stolta också när de gör det. Inte ens att ta pengar från Sveriges bistånd till världens fattigaste människor och sedan använda dessa resurser till skattesänkningar åt sig själva får dem att skämmas. Skam!
Högern och biståndet är en sorglig historia. Ni minns väl dåvarande högerledaren Gösta Bohmans uttalande om folk i sydligare länder: ”De kan ju bo i plåtskjul och äta bananer”. Bock i örtagård, att sätta bocken som trädgårdsmästare, eller kanske låta vargen vakta lammen. Det är bara att välja vilket uttryck ni tycker passar bäst. Högern och biståndet är en motsägelse i sig själv. Den egna plånboken är ju deras käraste ägodel. Förlåt mig, här var jag nästan lite för altruistisk, jag menar givetvis, den egna plånboken är deras käraste kroppsdel.
Den moderata biståndsministern i den borgerliga Alliansregeringen, Gunilla Carlsson, fick lämna den stormskadade biståndsskutan. Som om inte den totalhavererade arbetsmiljön för medarbetarna vore nog, så hade Carlssons lön betalats direkt ur biståndet. Smaka på den: de fattigaste människorna i världen skulle betala hennes lön (cirka 120000/månad). Det är nog bara i högerpartiet som sådant känns normalt.
Det är väl bara att hoppas att Moderaternas aktuella förslag om att Sverige skall frångå enprocentsmålet när det gäller biståndet till fattiga länder förkastas av riksdagen. För så mycket anständighet finns det väl kvar i dagens Sverige?
