Lögner

 

Vi har alltid rätt.

Dom har alltid fel.

 

Son My. Tortyr, våldtäkter.

Döda allt som andas.

 

Vi står för sanningen.

Dom ljuger alltid.

 

Hanoi. Julen 1972.

Palmes tal.

 

Vi är goda.

Dom är onda.

 

Allende. Bomber mot Monedapalatset.

Nationalstadion

 

Vi har så mycket moral att den räcker dubbelt upp.

Dom har ingen.

 

Sabra. Shatila.

Döden i gränderna.

 

Vi skall styra.

Dom skall lyda.

 

Abu Ghraib.

 

Jag äter våra lögner oupphörligen.

Lapar lögnerna,

som fet ljummen vargul grädde,

tryfferad med spyflugor och inälvsmask.

Kväljer.

Kräks.

Äter igen.

 

Assange. Snowden. Manning.

 

Kväljer.

Kräks.

Äter.

 


Natobön

 

Nato vårt som är i himmelen.

Helgat varde ditt namn.

Ske Natokommandots

vilja, i himlen

så ock på jorden.

Vår dagliga Natopropaganda,

giv oss i dag

och förlåt oss vår gamla

fredsretorik

såsom vi också förlåta

dem

vi exporterar vapen till.

Och inled oss icke i

alliansfrihet

utan fräls oss från

självständighet.

Ty riket är Natos och

makten

och härligheten i evighet.

Amen

 

 

”Dikt” av Göran Greider.

 

 

 

Det verkar som om vi nu skall föras in i Nato utan att svenska folket får ge uttryck för sin vilja genom en folkomröstning. Socialdemokraterna, eller i alla fall partiets ledning, tycks ha ändrat sin inställning till Nato på rekordtid och vill nu få in Sverige i organisationen snabbast möjligt. NEJ! Säger jag. Ge oss först en folkomröstning!

 

Maktens taktik i frågan påminner mig om folkomröstningarna runt om i Europa gällande medlemskapet i EU. De länder vars befolkningar var mest positiva fick rösta först. Då kunde sedan etablissemanget i vårt land säga: se, alla länder röstar för ett EU-medlemskap, då kan inte heller Sverige stå utanför. Nu tycks vårt östliga grannland, Finland, användas som ”murbräcka”. ”Går Finland med i Nato, så måste även vi i Sverige göra det”.

 

Jag förstår inte riktigt varför. Sverige och Finland har väl tidigare gått olika vägar inom säkerhetspolitiken. När Finland anfölls av Sovjetunionen strax för andra världskriget, valde Sverige att inte gå med i kriget på Finlands sida. Vi nöjde oss med moraliskt och materiellt stöd och flera tusen svenska frivilliga reste till Finland för att slåss på finsk sida med vapen i hand, men vi gick inte i krig för Finlands sak.

 

När sedan under andra världskriget Finland valde att liera sig med Nazi-Tyskland och deltog i Hitlers angrepp på Sovjetunionen valde Sverige neutralitetens väg och lyckades med detta stå utanför krigshandlingarna.

 

När våra länder tidigare har valt, eller kanske tvingats att välja olika vägar, förstår jag inte varför det nu tycks vara oundgängligt att vi går samma gemensamma väg. Svenska folket måste få välja fritt.

 

Läs historien om första världskriget, om hur allianser mellan Europas stater, där man lovade varandra hjälp i ett eventuellt krig, ledde med automatik till ett världskrig, utan att man efteråt riktigt kunde säga hur det gick till.

 

Till sist kan det tyckas något apart att vi knyter oss till Natos ledande och styrande nation, Usa, i hopp om att detta skall öka vår nationella säkerhet, när supermakten med ambition att styra världen är i krig, eller krigsliknande tillstånd med hot om eller faktiskt utövande av militärt våld i stort sett hela tiden.

 

 

Bild, wikipedia.org

 

 

RSS 2.0