---
Hur min lekamen speglar sig i din pupill är ointressant. Min existens i en förvriden samtid kan bara återges av tysk expressionism, från en tid då mänskligheten trodde att man redan hade upplevt den värsta ondskan. Men ännu värre tider väntade. Var det dessa tider han såg, Stadelmann, målad av Otto Dix 1922. ---
”Att mitt förnuft fortfarande bekänner sig till den idag så hånade demokratin, medan mitt hjärta oemotståndligt följer de proletära massornas marsch, inte det slutmål som ligger inkapslat i doktriner, utan arbetarrörelsens levande kött och blod, dess människor och deras själar som brinner av längtan efter rättfärdighet”.
Carl von Ossietzky ur Räkenskap 1932. ---
Dixi Stadelmann finns på nätet sedan sommaren 2009. Epost: dixi.stadelmann@hotmail
Hon var noga med sånt
Och här står Pinnen med huvudet i rymden.
Utan mössa! Ser kallt ut. Ta på dig mössan! Hade min gamla mamma strängt förmanat. Hon var noga med sånt. Det borde arkitekten ha tänkt på. Tidernas förfall hade min mamma tänkt.