Bryter tystnaden

 

Jag har länge lidit av dålig hälsa. Men hur dåligt det än är så kan det alltid bli sämre. Hur djupt man än har grävt gropen så går det alltid att gräva djupare. Det finns ingen botten. Jo, det gör det nog om jag tänker efter…

 

Nu har jag inte kunnat skriva på ett tag i bloggen. Jag har legat på sjukhus, vilket är bland det värsta jag vet. Utgående från min hälsostatus har jag ändå vistats förvånansvärt lite på sjukhus, men jag har lång erfarenhet, ända tillbaka från 1980-talet, så jag anser att jag har skaffat mig en gedigen bakgrund i frågan. Och sjukvården har under denna period blivit sämre och sämre. Och nu är vi på väg mot katastrof!

 

Samtidigt läser jag om stora militärövningar. Man kastar pengar på krigsmakten. Där kan man aldrig få nog. Jag säger bara: inte ett öre mer på det militära vansinnet! Lägg resurserna på sjukvården!

 

Så, nu är jag tillbaka igen efter tystnaden och så länge möjligheten finns kör jag på. Ännu lever Dixi Stadelmanns blogg.

 

 

 
 

 


Tråkiga problem

 

Jag kan bara beklaga de tekniska problem som har gjort och som fortfarande gör min blogg svåråtkomlig. Hade jag själv kunnat åtgärda dessa problem hade jag gjort det och samtidigt bett om ursäkt för olägenheten. Min bloggleverantör ”Blogg.se” som står för det tekniska och därmed ansvarar för att minimera de tekniska problemen tycks däremot aldrig be om ursäkt hur dåligt deras bloggar än fungerar. Synd!

 

Jag hoppas att saken snart löser sig. Man blir inte speciellt sugen på att lägga in nya inlägg när man inte vet om de går att läsa. Jag hoppas på en ljusare framtid!

 


Tekniska problem

 

Min blogg har legat nere några dagar på grund av tekniska problem. Nu är den i gång igen.

 

På´t igen!

 


De tappra sexhundra

 

Britternas kavalleri går till anfall mot ryssarna i slaget vid Balaklava, (25/10 1854) i Krimkriget. I rent dödsförakt rider sexhundra kavallerister ( i verkligheten nästan 700 ) in i en dal där ryskt artilleri är grupperat på tre sidor. Målet är att slå ut en rysk artilleriställning längst in i dalen. När det ryska artilleriet har gjort sitt jobb återvänder etthundranitton brittiska kavallerister till anfallets utgångspunkt. Efter sig lämnar de sina döda kamrater längs hela dalens botten. Denna ”bedrift” i krigshistorien har blivit kallad: ”Dödsritten vid Balaklava”. Någonting som egentligen visar den brittiska militärens totala militära inkompetens gjorde makten sedan om till ett lysande exempel på engelskt hjältemod.

 

Varför skriver jag då om den lätta brigadens anfall vid Balaklava? Jo, min blogg jubilerar med detta inlägg. Jag har nu uppnått sexhundra dödsföraktande inlägg. Sexhundra tappra inlägg till ingen nytta, uppvisande inget annat än min totala inkompetens i ett fåfängt försök att storma övermakten.

 

Lärde sig då britterna något av detta totala fiasko vid Balaklava? Nej, inte mycket. Det är väl bara att studera vad som sedan hände i slaget vid Somme i det första världskriget. Har Dixi då lärt sig något av sina första sexhundra blogginlägg? Inte ett spån; det blir minst hundra till!

 

 

 
 

Bild, Lätta brigadens anfall vid Balaklava, konstnär Richard Caton Woodville, wikipedia.org

 

 

Hjälp

 

Jag köpte en bloggtjänst hos Blogg.se som innebar att jag slapp reklam. Jag fick ett meddelande om att denna bloggtjänst hade tagits bort ur deras sortiment, men att jag kunde fortsätta att skriva och publicera i min blogg som vanligt för övrigt.

 

Nu har jag upptäckt att det finns reklam i min blogg. Fy satan vad fult! Vad skall jag göra?

 

 

 
 

 


Som ogräs

 

Efter nya tekniska problem med bloggen är det dags igen. Dixi Stadelmann, han är som ogräs, kommer alltid tillbaka. Alltid subversiv!

 


The comeback kid

 

Att ha sin blogg hos Blogg.se är inte som att köra en Merca på motorväg i solsken. Det är snarare som att skumpa fram på en gammal luggsliten trebent åsna längs en medeltida hålstig i regn. Donkey, donkey, donkey. Skump, skump, skump. Tålamod, tålamod, tålamod. Mitt ryggslut: aj, aj, aj.

 

Men nu är jag återigen tillbaka efter teknikproblem.

 

The comeback kid is back!

 


Ännu en gång

 

Ännu en återkomst efter tekniska problem.

 

Min bloggleverantör Blogg.se och deras tekniska nivå litar jag inte riktigt på. Problem uppstår alltför ofta. Sköter man som privatperson inte sina åtaganden mot ett privat företag drabbas man ofelbart av sanktioner. Men om det är tvärt om känner jag mig ofta maktlös, företagen gör som dom vill. Själv står man där med kepsen i näven och skrapar med foten.

 

Det är nog tur att det inte är Blogg.se som administrerar våra kärnkraftsverk (varför dom nu skulle göra det). Pang i Ringhals, tjoff i Oskarshamn och krasch i Forsmark… Uj, uj, uj vad det bränner i skinnet, det där röda molnet som kommer seglande på himlen kan aldrig vara hälsosamt.

 

Nog nu med dumheterna, nu är jag tillbaka igen och det är dags att det börjar hända något på bloggen.

 


Mardrömmen

 

Just när ni trodde att mardrömmen äntligen var över är Dixi Stadelmann tillbaka. Han kommer likt ”Razorback” alltid tillbaka.

 

Det finns bara två sätt att undkomma: lemlästning eller döden.

 

Min internet-leverantör försöker stoppa mig genom vad man kallar ”tekniska problem”. Fy Fanhof!

 

Men Dixi Stadelmann dyker alltid upp igen.

 


Bloggproblem

 

Det är väl inte alltid så tätt mellan inläggen hos Dixi Stadelmann, men nu har det gått för lång tid. Anledningen är tekniska problem. Det fungerar inte just nu att ladda upp bilder till bloggen. Jag hoppas att det löser sig snart.

 

Jag återkommer.

 


Bloggproblem

 

På grund av tekniska problem har min blogg legat nere under en period. Av förklarliga skäl har det då inte blivit några uppdateringar. Men nu är jag igång igen!

 


Ingen nedläggning i sikte ännu

 

Bild, wikipedia.org


 

 

På grund av tilltagande hälsoproblem har det varit glesare mellan inläggen i Dixi Stadelmanns blogg än vad jag hade önskat. Som morot har jag haft att jag i alla fall skall orka med femhundra inlägg innan jag lägger ner bloggen. Det är en jämn och bra siffra. Mitt förra inlägg, ”Flyktsoda” var inlägg nummer femhundra.

 

Nu när jag står inför avgrunden att inte ha en blogg längre att pyssla om har jag ångrat mig. Jag tänker fortsätta att blogga. Frekvensen på inlägg får bli som den blir. Jag kommer att skriva när lusten faller på och när möjligheten finns. Det får bli som det blir. Ingen bloggpress på mig, bara nöje.

 

Håll till godo! (Ja, jag har inte så många läsare, men några finns ju. Ett stort tack till dem, för att de står ut med dumheterna).

 

 

 

Bild från tidningen ”Socialförsäkring”

 

 

 

Nya bloggproblem

 

Det är som när man har gått igenom en svår magsjuka och man tror att den äntligen är över, då slår den till igen. Så tycker säkerligen många nu när Dixi Stadelmann efter tekniska problem är tillbaka med sin blogg.

 

Det finns mycket att säga om min nuvarande bloggleverantör, Blogg.se, och det kommer jag nog att göra i framtiden, men nu nöjer jag mig med att konstatera att det är mycket ”myspys” kring verksamheten, men den tekniska nivån verkar det vara sämre beställt med. Jag har varit utestängd från min blogg i en hel vecka. ”Seven lonely days make one lonely week”.

 

Men ingenting dåligt som inte har något gott med sig (en dålig klyscha), jag har insett att jag nog har blivit en riktig bloggare i alla fall, livets färger blir något blekare när man inte har sin blogg att klura kring.

 

Nu kör vi igen! Jag hoppas att jag har några läsare kvar.

 


Bloggproblem

 

På grund av tekniska problem har min blogg legat nere under en period. Av förklarliga skäl har det då inte blivit några uppdateringar. Men nu är jag igång igen! Och minsann har man inte blivit lite av en ”riktig” bloggare; det har inte varit lätt att vara utan blogg. Nu är jag riktigt bloggsugen.

 


Den hemliga fotografen

 

Jag har fått två frågor:

 

Vem står bakom dom usla texterna i bloggen?

 

Vem tar dom fina bilderna i bloggen?

 

 

Svaren är:

 

De ”usla” texterna står Dixi Stadelmann för (om inget annat anges).

 

Fotot utförs av ”Den Hemliga Fotografen” (om inget annat anges).

 

 

 

 

Den Hemliga Fotografen

 

 

 

 


Dixi är tillbaka

Semestern från bloggandet är slut. Ja, om man nu kan kalla det för ”semester”; jag som flerårig bloggare blev ju helt enkelt utslängd från min förra bloggleverantör, Bahnhof, (fy Fanhof). Men nu är jag tillbaka igen med en ny leverantör.

 

Det blir samma blandning som sist. De som gillade mig förra gången, om det nu fanns några, kommer förhoppningsvis att uppskatta min nya blogg och de som hatade mig kommer att ha anledning att fortsätta hata mig. Jag kommer att köra vidare i de gamla spåren med politik, kultur, historia, sport och mycket mer (högt och lågt i en osalig blandning). Det blir nya inlägg, men även en del gamla; ibland blir man ju förtjust i det man redan har skrivit.

 

Om jag skall ge en programförklaring till eventuella nya besökare får det bli: Dixi Stadelmann är en blogg och ett verktyg, vars syfte är att jag som halvgammal föredetting skall försöka förstå min galna samtid . Och det är inte lätt!

 

Och så det här med att lära sig ett nytt bloggverktyg… Det blir till att pressa in den gamla slappa gubbhjärnan i nya brottartrikåer. Hur ska det gå? Hur får man till exempel in bilden på Dixi i ”headern”? Hm…


Dixi Stadelmann

 

Hur min lekamen speglar sig i din pupill är ointressant. Min existens i en förvriden samtid kan bara återges av tysk expressionism, från en tid då mänskligheten trodde att man redan hade upplevt den värsta ondskan. Men ännu värre tider väntade. Var det dessa tider han såg, Stadelmann, målad av Otto Dix 1922.

 

”Att mitt förnuft fortfarande bekänner sig till den idag så hånade demokratin, medan mitt hjärta oemotståndligt följer de proletära massornas marsch, inte det slutmål som ligger inkapslat i doktriner, utan arbetarrörelsens levande kött och blod, dess människor och deras själar som brinner av längtan efter rättfärdighet”.

 

                                            Carl von Ossietzky  ur Räkenskap 1932

 

Dixi Stadelmann finns på nätet sedan sommaren 2009. Post: dixi.stadelmann@hotmail.com


RSS 2.0