dixistadelmann.se

Britternas kavalleri går till anfall mot ryssarna i slaget vid Balaklava, (25/10 1854) i Krimkriget. I rent dödsförakt rider sexhundra kavallerister ( i verkligheten nästan 700 ) in i en dal där ryskt artilleri är grupperat på tre sidor. Målet är att slå ut en rysk artilleriställning längst in i dalen. När det ryska artilleriet har gjort sitt jobb återvänder etthundranitton brittiska kavallerister till anfallets utgångspunkt. Efter sig lämnar de sina döda kamrater längs hela dalens botten. Denna ”bedrift” i krigshistorien har blivit kallad: ”Dödsritten vid Balaklava”. Någonting som egentligen visar den brittiska militärens totala militära inkompetens gjorde makten sedan om till ett lysande exempel på engelskt hjältemod.

Varför skriver jag då om den lätta brigadens anfall vid Balaklava? Jo, min blogg jubilerar med detta inlägg. Jag har nu uppnått sexhundra dödsföraktande inlägg. Sexhundra tappra inlägg till ingen nytta, uppvisande inget annat än min totala inkompetens i ett fåfängt försök att storma övermakten.

Lärde sig då britterna något av detta totala fiasko vid Balaklava? Nej, inte mycket. Det är väl bara att studera vad som sedan hände i slaget vid Somme i det första världskriget. Har Dixi då lärt sig något av sina första sexhundra blogginlägg? Inte ett spån; det blir minst hundra till!

Jag köpte en bloggtjänst hos Blogg.se som innebar att jag slapp reklam. Jag fick ett meddelande om att denna bloggtjänst hade tagits bort ur deras sortiment, men att jag kunde fortsätta att skriva och publicera i min blogg som vanligt för övrigt.

Nu har jag upptäckt att det finns reklam i min blogg. Fy satan vad fult! Vad skall jag göra?

Efter nya tekniska problem med bloggen är det dags igen. Dixi Stadelmann, han är som ogräs, kommer alltid tillbaka. Alltid subversiv!

Att ha sin blogg hos Blogg.se är inte som att köra en Merca på motorväg i solsken. Det är snarare som att skumpa fram på en gammal luggsliten trebent åsna längs en medeltida hålstig i regn. Donkey, donkey, donkey. Skump, skump, skump. Tålamod, tålamod, tålamod. Mitt ryggslut: aj, aj, aj.

Men nu är jag återigen tillbaka efter teknikproblem.

The comeback kid is back!

Ännu en återkomst efter tekniska problem.

Min bloggleverantör Blogg.se och deras tekniska nivå litar jag inte riktigt på. Problem uppstår alltför ofta. Sköter man som privatperson inte sina åtaganden mot ett privat företag drabbas man ofelbart av sanktioner. Men om det är tvärt om känner jag mig ofta maktlös, företagen gör som dom vill. Själv står man där med kepsen i näven och skrapar med foten.

Det är nog tur att det inte är Blogg.se som administrerar våra kärnkraftsverk (varför dom nu skulle göra det). Pang i Ringhals, tjoff i Oskarshamn och krasch i Forsmark… Uj, uj, uj vad det bränner i skinnet, det där röda molnet som kommer seglande på himlen kan aldrig vara hälsosamt.

Nog nu med dumheterna, nu är jag tillbaka igen och det är dags att det börjar hända något på bloggen.

Just när ni trodde att mardrömmen äntligen var över är Dixi Stadelmann tillbaka. Han kommer likt ”Razorback” alltid tillbaka.

Det finns bara två sätt att undkomma: lemlästning eller döden.

Min internet-leverantör försöker stoppa mig genom vad man kallar ”tekniska problem”. Fy Fanhof!

Men Dixi Stadelmann dyker alltid upp igen.

Det är väl inte alltid så tätt mellan inläggen hos Dixi Stadelmann, men nu har det gått för lång tid. Anledningen är tekniska problem. Det fungerar inte just nu att ladda upp bilder till bloggen. Jag hoppas att det löser sig snart.

Jag återkommer.

På grund av tekniska problem har min blogg legat nere under en period. Av förklarliga skäl har det då inte blivit några uppdateringar. Men nu är jag igång igen!

Det är som när man har gått igenom en svår magsjuka och man tror att den äntligen är över, då slår den till igen. Så tycker säkerligen många nu när Dixi Stadelmann efter tekniska problem är tillbaka med sin blogg.

Det finns mycket att säga om min nuvarande bloggleverantör, Blogg.se, och det kommer jag nog att göra i framtiden, men nu nöjer jag mig med att konstatera att det är mycket ”myspys” kring verksamheten, men den tekniska nivån verkar det vara sämre beställt med. Jag har varit utestängd från min blogg i en hel vecka. ”Seven lonely days make one lonely week”.

Men ingenting dåligt som inte har något gott med sig (en dålig klyscha), jag har insett att jag nog har blivit en riktig bloggare i alla fall, livets färger blir något blekare när man inte har sin blogg att klura kring.

Nu kör vi igen! Jag hoppas att jag har några läsare kvar.

På grund av tekniska problem har min blogg legat nere under en period. Av förklarliga skäl har det då inte blivit några uppdateringar. Men nu är jag igång igen! Och minsann har man inte blivit lite av en ”riktig” bloggare; det har inte varit lätt att vara utan blogg. Nu är jag riktigt bloggsugen.

Jag har fått två frågor:

Vem står bakom dom usla texterna i bloggen?

Vem tar dom fina bilderna i bloggen?

Svaren är:

De ”usla” texterna står Dixi Stadelmann för (om inget annat anges).

Fotot utförs av ”Den Hemliga Fotografen” (om inget annat anges).

Den Hemliga Fotografen

Semestern från bloggandet är slut. Ja, om man nu kan kalla det för ”semester”; jag som flerårig bloggare blev ju helt enkelt utslängd från min förra bloggleverantör, Bahnhof, (fy Fanhof). Men nu är jag tillbaka igen med en ny leverantör.

Det blir samma blandning som sist. De som gillade mig förra gången, om det nu fanns några, kommer förhoppningsvis att uppskatta min nya blogg och de som hatade mig kommer att ha anledning att fortsätta hata mig. Jag kommer att köra vidare i de gamla spåren med politik, kultur, historia, sport och mycket mer (högt och lågt i en osalig blandning). Det blir nya inlägg, men även en del gamla; ibland blir man ju förtjust i det man redan har skrivit.

Om jag skall ge en programförklaring till eventuella nya besökare får det bli: Dixi Stadelmann är en blogg och ett verktyg, vars syfte är att jag som halvgammal föredetting skall försöka förstå min galna samtid . Och det är inte lätt!

Och så det här med att lära sig ett nytt bloggverktyg… Det blir till att pressa in den gamla slappa gubbhjärnan i nya brottartrikåer. Hur ska det gå? Hur får man till exempel in bilden på Dixi i ”headern”? Hm…

Hur min lekamen speglar sig i din pupill är ointressant. Min existens i en förvriden samtid kan bara återges av tysk expressionism, från en tid då mänskligheten trodde att man redan hade upplevt den värsta ondskan. Men ännu värre tider väntade. Var det dessa tider han såg, Stadelmann, målad av Otto Dix 1922.

”Att mitt förnuft fortfarande bekänner sig till den idag så hånade demokratin, medan mitt hjärta oemotståndligt följer de proletära massornas marsch, inte det slutmål som ligger inkapslat i doktriner, utan arbetarrörelsens levande kött och blod, dess människor och deras själar som brinner av längtan efter rättfärdighet”.

                                            Carl von Ossietzky  ur Räkenskap 1932

Dixi Stadelmann finns på nätet sedan sommaren 2009. Post: dixi.stadelmann@hotmail.com