Alla svek honom
Det slumpade sig så att den sista bok jag läste innan Rysslands invasion av Ukraina drog i gång i februari 2022 var Michail Gorbatjovs självbiografi ”Som jag minns det”.
Gorbatjov kallade sig demokratisk socialist, precis som Olof Palme gjorde, och när jag läser biografin blir jag överraskad när jag inser att vad Sovjetunionens sista president Gorbatjov var ute efter var att transformera Sovjetunionen till något som kanske kunde ha liknat Palmes visioner för Sverige. I detta arbete hade Gorbatjov ingen lycka, för många stalinistiska strukturer återstod i Sovjetunionen, och i väst, under USA:s ledning, fick han inte heller något stöd. USA:s intressen låg i att krossa Sovjetunionen och införa en nyliberal kapitalism i landet. Gorbatjov sveks av i stort sett alla och Sovjetunionen splittrades i vad Gorbatjov kallade en kuppartad process och i Ryssland infördes en USA-stödd regim med en kapitalistisk rövarekonomi av värsta sort. Gorbatjov störtades och Palme mördades. Vann den ideologiska kampen gjorde politiker som Ronald Reagan och Margaret Thatcher. Hur det gick vet vi idag. Nyliberalismen såddes och idag skördar vi fascismen. Jag hade personligen varit mer nöjd om politiker som Gorbatjov och Palme hade gått segrande fram.
I boken beskriver Gorbatjov med viss bitterhet hur han och Sovjetunionen fick försäkringar och garantier från USA och Västeuropa om att USA och Nato inte skulle flytta fram sina positioner öster ut, som svar på Gorbatjovs beslut att låta Tyskland återförenas och att upplösa Warszawa-pakten och låta medlemsstaterna söka sina egna vägar ut ur ett säkerhetssystem dominerat av Sovjetunionen.
Och det är inte en historieskrivning som bara Gorbatjov står för utan vad jag kan se i andra källor är det ett historiskt faktum som USA och Väst borde ha svårt att förneka. När Sovjetunionen slutligen kollapsade och det kalla kriget slutade fick sovjetiska ledare och sedan ryska, försäkringar från amerikanska och västeuropeiska ledare att Nato inte skulle expandera mot Rysslands gränser. ”Det skulle inte bli någon expansion av Nato en tum österut”, framförde USA:s utrikesminister James Baker till Sovjetledaren Gorbatjov den 9 februari 1990. Liknande garantier och försäkringar från andra amerikanska ledare samt brittiska, tyska och franska politiker under 1990-talet förstärker detta.
Sedan 2007 har Ryssland upprepade gånger varnat för att Nato:s väpnade styrkor vid ryska gränsen var en för Ryssland oacceptabel situation, precis som ryska styrkor i Mexiko eller Kanada skulle vara oacceptabla för USA, eller som sovjetiska robotar på Kuba var 1962. Särskilt pekades en Nato-expansion i Ukraina ut som exceptionellt provocerande. Och idag är Michail Gorbatjov död, begravd i en tystnad han inte förtjänade, och ett fruktansvärt krig pågår i Ukraina; ett krig som kan beskrivas som ett krig mellan Ryssland och Ukraina, som ett inbördeskrig i Ukraina, som ett krig mellan Nato och Ryssland och som ett krig mellan USA och Ryssland. Vill det sig riktigt illa kan lågan vara tänd som sätter hela världen i brand.
Till sist ett exempel på Gorbatjovs humor ur boken. Han berättar en anekdot om Sovjetunionens dåvarande ledare Leonid Brezjnev:
En gång bjöd Brezjnev hem sin mor för att visa hur han hade det. Först visade han henne sin våning på Kutuzovskij prospekt i Moskva, sedan den datja i byn Zaretjje vid ringvägen där han som regel bodde. Slutligen sitt lantresidens i Zavidovo där han tyckte om att tillbringa sin lediga tid och dit han ofta for för att jaga. Slutligen for de hela familjen till Krim på semester, där generalsekreteraren hade sitt sydliga residens. Efter allt detta undrade han hur hans mor reagerade på allt hon hade sett.
-Men jag måste fråga dig: vad skall du göra med all denna rikedom när kommunisterna kommer tillbaka?!
bild, Michail Gorbatjov (1931 – 2022), berlingske.dk
