Människan bygger sin värld
I min barndom byggde jag mycket med Lego. Jag växte upp på sextio- och sjuttiotalet då stora delar av Sverige var en enda stor byggarbetsplats, när det moderna samhället skulle skapas. Hur många kojor byggde inte jag och mina kompisar i skogen med ”överblivet” byggmaterial som vi ”lånade” från byggena.
Jag slutade skolan och på två av mina arbetsplatser råkade det bli så att under perioder kunde jag utanför fönstret följa byggarbeten på daglig basis. Jag har varit med om att bygga två egna villor och på Norra Älvstranden där jag nu bor byggs det konstant. Kanske är det mot denna bakgrund inte så konstigt att byggandet fascinerar mig. Så Karlatornets framväxt följer jag med stort intresse.
Eller kanske är det som Hasse och Tages sångtext säger (med en viss travestering):”Krig och konflikter gör mig lessen, men kaffe och bullar gör mig glad”, som i mitt fall får bli: Krig och konflikter gör mig lessen, men byggen gör mig glad.
Men en sak är i alla fall förbenat jobbigt med allt detta byggande på Norra Älvstranden. Jag har haft minst sex punkteringar på bilen sedan jag flyttade hit på grund av all spik och skruv som ”tappas” på gatorna här runt omkring. Irriterande!
Karlatornet skall stå färdigt 2024 och med sin höjd på 245 meter och 73 våningar blir det Sveriges högsta byggnad, ja till och med Nordens högsta. Man kan ju undra hur det går att sälja lägenheterna i dagens ekonomiska läge. Idag är bostad inte en social rättighet som det en gång var. Bostäder köps och säljs som vilken vara som helst på marknaden så frågan är adekvat.
