Churchill
Försök att göra gårdagens politiker till hjältar och förebilder för vår tid blir ofta patetiska föreställningar. Politiker från historien som har innehaft starka maktpositioner lämpar sig sällan för detta. Churchill är ett intressant exempel, som ofta äldre konservativa herrar försöker kanonisera. Mannen fick ju om jag minns rätt till och med nobelpriset i litteratur! I dessa herrars värld är historien svart eller vit och runt Churchill strålar en helgongloria. Och visst mannen gjorde en mycket stor insats i kampen mot Nazityskland, men historien ger en mycket mer komplex bild av hans gärning.
Churchill kom ur en historisk period som präglades av rasism, imperialism, kolonialism och klassförakt. Under denna tid kunde en engelsman beteckna den brittiska krigsmaktens slakt på i det närmaste försvarslösa krigare i någon afrikansk koloni som ”god sport”. I vår tid vore en politiker som Churchill en närmast grotesk företeelse medan han under sitt liv var en produkt av tidsandan.
På 1920-talet, då britterna fällde gasbomber mot irakiska byar i ett av sina kolonialkrig, skrev Churchill under på användandet av giftgas mot vad han kallade ociviliserade stammar: ”I am strongly in favour of using poisonous gas against uncivilised tribes”.
I det första världskriget satt Churchill periodvis i ledningen och måste därmed även han belastas för det enorma slöseri med människoliv som styresmännen i stormakterna gjorde sig skyldiga till när de lät Europas ungdom slaktas i meningslösa och inkompetent ledda gigantiska offensiver. Ett exempel är slaget vid Somme; denna sommarmorgon klättrade 100 000 man ur sina skyttegravar. I sina tunga ränslar började de att gå mot fiendens linjer. Order hade givits om att ingen fick ta skydd innan fiendens skyttegravar hade nåtts. De tvingades alltså att gå upprätt i flera hundra meter rakt mot de väl förberedda tyska linjerna med spelande kulsprutor i skyddade ställningar. Till kvällen när general Haig satte sig till bords för middag var 60 000 döda eller sårade. Nästa morgon skulle hans ridstig som vanligt vara sandad, tänk om generalens häst störtade och han slog sig!
Även i det andra världskriget fanns det i Churchills roll massiva gråtoner. Som Storbritanniens krigsledare bar han det högsta ansvaret för engelsmännens terrorbombningar av tyska civila. I bästa fall kan dessa bombningar för krigets utgång beskrivas som meningslösa och i värsta fall som kontraproduktiva. De hundratusentals civila i tyska städer som dödades sporrade snarare motståndet än knäckte det, enligt många historiker.
”Det förefaller mig som om den stund har infunnit sig då bombningen av tyska städer för att bara spä på terrorn, även om det sker under andra förevändningar; bör omprövas”. Detta ur en promemoria skriven av Churchill 19450328, där Churchill utan språkliga omskrivningar erkänner att det har handlat om terrorbombningar.
