Efter valet
Efter valrörelsen låg språket kvar
som ett ut-tuggat tugg-gummi
slängt i rännstenen.
I två veckor vägrade jag tala.
Jag kunde inte förmå mig att
ta ord i min mun.
Tills du ställde ultimatum.
”Konjak”
kom då över mina läppar.
Det var det enda ord jag kom på
i hastigheten
som jag inte trodde hade använts
av gycklarna på välviljans marknad.
Du hämtade ett glas och en flaska.
När den brännande vätskan
hade runnit ner i min strupe
kändes språket renare igen.
Och jag sa:
”tack”.
Kommentarer
Trackback
