Kap 6. Människa
Äntligen! Neråt gatan fick han se en gul Renault lämna en parkeringsplats. Han trampade tungt på gasen och automatlådan växlade ner. Det vanligtvis så diskreta motorljudet i kupen fick en vassare nyans och han kände helt plötsligt förarsätets ryggstöd längs ryggraden. Han var först!
När han hade parkerat bilen och kommit ur, började han småspringa gatan fram. Nu var han våldsamt pissnödig. Förklaringen var flaskan med mineralvatten han hade druckit för någon timme sedan.
I den här stan, vars centrala delar egentligen var en plats för fotgängare och cyklister och där en bilist alltid kände sig som en ovälkommen gäst, var det inte lätt att hitta parkering. Han hade snurrat runt ett bra tag längs gatorna kring Ströget innan han äntligen hittade en ledig parkeringsplats bakom Magasin Du Nord.
Han behövde inte springa många meter innan han började känna hur tung han var. Hur hade livremmen som var spänd runt bröstkorgen kommit dit? I morse när han hade klätt sig fanns den där inte. Han behövde plötsligt mycket mer luft än vad lungorna förmådde ta upp. När han äntligen nådde fram till varuhusets ingång, efter något hundratal meter på löpande fot, var det som att gå i mål efter ett maratonlopp. Han lovade sig själv bot och bättring. Lite motion skulle inte skada, men efter några meters gående återhämtning, var det som om denna tanke aldrig hade existerat hos honom.
Det var fruktansvärt mycket folk i varuhuset. Vilken gång han än valde mellan hyllor och diskar körde han snart fast. Det var bara att acceptera faktum och hålla den fart som gick. Han satte kurs mot hissarna. Sedan tidigare visste han att det fanns toaletter på översta våningen. Lördagmiddag, vad skall man då göra om inte handla. Han kände hur han retade upp sig, fast som han var mellan parfymdiskarna. ”Konsumtionssamhället”. Nej sluta nu. Nu får du lägga av. Kör inte fast i det spåret igen. Du blir bara förbannad. Låt folk göra vad de vill. Försök istället komma framåt. Hans tankar vek i denna inre monolog och han koncentrerade sig istället på att nå hissarna snabbast möjligt.
Toaletten var ren och snygg, men trång. Dörren öppnades inåt och eftersom den inte gick att öppna mer än halvvägs för att toalettstolen tog emot, hade han fullt sjå att tränga sig förbi. Men efter att ha fallbesegrat toalettdörren var det underbart att få lätta på trycket. Han noterade att vänsterbenet kändes bra trots språngmarschen, men samtidigt lovade han sig själv att sluta tänka på detta vänstra ben i tid och otid. Han vann även returmatchen mot dörren, men mötte en road blick från en ung man (cirka en och sjuttio lång och sextio kilo tung), som väntade på sin tur att låna toaletten. I spegeln ovanför handfatet såg han sedan sitt rödblanka svettiga ansikte som han kylde ner med kallt vatten. Jävla dörr!
Utanför toaletterna låg varuhusets cafe, en stor, kylig skapelse utan tillstymmelse till trevnad. Trots miljön kunde han inte motstå tanken på en kall öl. Han köpte en grön Tuborg och slog sig ner vid ett ledigt bord för två. Det var mycket folk och den öppna sterila miljön gjorde ljudnivån hög, som i en skolbespisning. Detta var dock ingenting som störde honom. Det skummande ölet i glaset och den återstående tröttheten i kroppen efter språngmarschen gav honom en behaglig känsla av vila.
Hemma drack han aldrig något starkare än lättöl när han körde bil, men här kändes det som om det inte var något problem att ta en mellanöl, trots bilen. Han och Karin hade en gång blivit invinkade i en poliskontroll en sen fredagskväll på Strandvägen. Polismannen hade böjt sig ner mot sidorutan, tittat in i bilen och i all vänlighet frågat om han hade druckit sprit. Det hade han naturligtvis som ansvarsfull förare inte gjort och med detta enkla svar var saken ur världen. Polismannen önskade en trevlig vistelse i Danmark och de hade kört iväg. Tala om sagoland.
Han lade märke till en äldre kvinna i svart kappa med pälskrage och hatt. Medan hon hängde av sig kappan på en av stolarna, blev en ung man, eller kanske snarare en äldre pojke, lite tafatt stående bredvid henne med ryggen åt Tommy. De var i sällskap förstod han när kvinnan hjälpte pojken av med jackan. Nu såg han att pojken var mongoloid. Det heter väl inte längre ”mongoloid” utan någonting med ”syndrom”, tänkte han utan att hitta vad han sökte. Den äldre kvinnan, som han antog var pojkens mamma gick bort mot disken. Hon var ganska lång och hade fortfarande en yngre kvinnas resning. Kanske kunde hon vara runt sextio år. Hennes hår, det som syntes under hatten, var i alla fall silvergrått. Han drack upp sitt glas öl och fyllde på med det sista ur flaskan. Om det var hennes son som hon var i sällskap med måste det handla om en ung man och inte en pojke. Eller hur långt upp i åldern kan en kvinna få barn? Han blev avbruten i sina funderingar av att kvinnan kom tillbaka med en bricka. Hon dukade till hans förvåning fram en Hof och en Gammeldansk tillsammans med ett smörrebröd till sig själv och en Citronvand och ett smörrebröd till sonen.
Här satt en parant äldre kvinna i hatt tillsammans med sin son och åt en lätt lunch. Så långt kunde det lika väl vara en scen i Sverige som i Danmark, men ölen och Gammeldansken i hennes glas uteslöt Sverige. Den svenska puritanismen saknades totalt. Det fattas bara att hon tänder en cigarr efter maten. Han smålog vid tanken. Hur kan två grannfolk vara så olika? Visst fanns det en svart baksida med den danska livsstilen, men han föredrog att inte tänka på den nu.
Kvinnan smakade av sin Gammeldansk, såg ut att njuta av den, satte ner glaset och log mot pojken som hade börjat äta sitt smörrebröd. Det fanns en slags varm intimitet mellan mor och son som gjorde att han vände bort blicken, rädd för att störa.
Den fönsterlösa lokalens enda utsikt vette ut mot avdelningen för musik. Stereoapparater och skivor, han tröttnade fort på den utsikten. Ölen var slut och han började så smått fundera på att gå. Den äldre kvinnan och hennes son var nu klara med smörrebröden. Hon lyfte sitt glas med öl och drack, medan han drack sitt Citronvand med sugrör. Det sista Tommy såg av dem innan han gick var att hon la sin hand på pojkens.
På väg ut ur varuhuset gick han in på livsmedelsavdelningen bara för att få njuta av den närmast gigantiskt långa och omfångsrika delikatessdiskens alla lockelser.
Efter att ha följt turistströmmen upp och ner på Ströget, från juvelerarna vid Kongens Nytorv till hamburgerbarerna vid Rådhusplatsen, och till och med orkat med en avstickare från Storkfontänen på Amagertorv, förbi Rundetårn upp mot Kultorvet, var han både trött och lite frusen, när han satte sig i bilen. Han kände sig vid bättre mod än på länge. Kanske hade han lyckats vädra ut de onda ångorna ur kroppen.
