Vrak
Du kallade mig för ett vrak.
Och jag kunde plötsligt se dig strålande på en vacker segelbåt,
men även liggande på det solvarma däcket
med blåvita seglarskor hårt knutna kring halsen.
Jag förflyttades till den natt i maj då 2000 män förberedde sig inför döden,
alla instängda i det dödligt sårade odjurets buk.
För sista gången sorterade de sina liv,
i olika högar, fram och tillbaka.
När framtiden inte längre fanns blev de arkeologer,
grävande i historien.
Uniformerade män med darrande händer lyfter minnen sköra som fågelägg.
Beskådar dem i ljuset,
polerar dem med sina lungors andedräkt,
som sedan kondenseras mot tusentals ton kallt pansarstål.
Men vad har jag att göra med Järnkanslerns skepp!
Jag ville skriva framtiden på nytt.
Jag ville vara Aurora.
Jag ville storma Vinterpalatset igen,
men du kallade mig för ett vrak.
Bild, kryssaren Aurora, wikipedia.org
