Att leva i den bästa av världar
Han vaknade till radions P1. De firade jubileum. USA:s fångläger Guantanamo fyllde tio år. En högerman vid namn Roland Poirier Martinsson höll högtidstalet till imperiemaktens ära. Programledaren hade inget att invända. Poirier, det låter som namnet på en padda, tänkte han.
Till lunch kom nyheten om att ännu en iransk kärnfysiker hade mördats i ett bombattentat. Det finns goda nationer med goda vapen och så finns det onda nationer med onda vapen, tänkte han. Tur att vi har Israel och USA.
Fram emot eftermiddagen talades det om att en demonstration i Jemen hade blivit beskjuten av regimtrogna med flera döda som följd. Demonstranterna krävde att diktatorn Ali Abdullah Saleh och hans regim inte skulle få straffimmunitet för sina grova brott begångna mot folket under trettio års tid. Bakom diktatorn stod USA och Saudiarabien. Varför bråkar dom så mycket i arabvärlden, tänkte han.
Nästa morgon innan han steg upp såg han bilder på morgon-TV. Det var USA-soldater i Afghanistan som skändade fienden genom att pissa på deras döda kroppar efter en strid och som om detta inte var nog hånades liken även verbalt. Usch, tänkte han, skönt att man lever i den bästa av världar.
I morgon skall jag köpa ny bil. Tack, banken.
