Skolminnen
Under hela min utbildningstid tyckte jag att lärare var ett konstigt yrke. Det fanns lärare som inte la två strån i kors och var urusla i sitt yrke och det fanns andra som var både kunniga och ambitiösa (även om de var alltför få) och båda typerna var lika mycket lärare år efter år. Jag har svårt att tänka mig att det finns andra yrken där man kan vara lika dålig och ändå få vara kvar i yrket över tid. Nu talar jag om min skoltid, idag är det säkert annorlunda (hoppas jag). Jag känner så många lärare att jag inte vågar skriva något annat… (Jag vill ju inte ha stryk av Margaret Teacher!).
”Jag tycker du uttrycker dig väldigt väl och ser fram emot att få läsa uppsatser av dig, som handlar om mer seriösa ämnen. Välj ett ”tyngre” ämne nästa gång.”
Ovanstående stod antecknat i min uppsats, ”En fisketur”, tillsammans med betygssiffran, när jag fick den tillbaka efter att ST hade läst den.
ST var den bästa läraren jag hade under hela min utbildningstid. Hans kunnande och hans ambitionsnivå var beundransvärda. Jag hade honom i svenska på gymnasiet. Han gav mig verktygen som gjorde att jag utvecklades från bokläsare till litteraturälskare. För mig har detta betytt oerhört mycket genom livet.
Men när han efterfrågade mer seriösa och ”tyngre” ämnen hade han fel! Vad kan vara mer seriöst och tungt att skriva om än västerhav, havsöring och säl? Inte vet jag!
