En apelsin med urverk

Sommarloven i min barndom brukade jag tillbringa på en liten ort i södra Sverige där det under semestern varje år visades en ”sommarfilm” på Folkets Hus. På anslagstavlan vid kiosken var filmaffischen uppsatt. Vi som var för unga för att se den barnförbjudna filmen fick skapa våra egna historier inspirerade av filmaffischen. Filmaffischen avslöjade vilken genre det handlade om och det var alltid någon som sade sig ha en kompis eller en kompis till en kompis eller kanske ett äldre syskon som hade sett filmen och som kunde förtälja oss andra om handlingen. Här skarvades det nog ganska friskt ibland.

 

Men en sommar satt det en konstig filmaffisch på anslagstavlan vid kiosken. Sminkade unga män i svart kängor och vita långkalsonger med svart kubb på huvudet och en filmtitel som ingen blev klok på. Urverk apelsin? Filmsnacket dog ut efter ett tag. Ingen kände någon som hade sett filmen. Affischen gav inga ledtrådar om genre så vi hade inga andra filmer av samma typ att diskutera kring. Något måste göras.

 

Jag och min bästa kompis, trots att vi inte ens var tonåringar ännu, bestämde oss för att försöka komma in på filmen. Vi hade tur, i kassan satt inte den vanliga gamla tanten som var stenhård med åldersgränsen, utan en ung uttråkad tjej med putande läppar och blicken förlorad i fjärran. För henne kunde vi lika gärna ha varit två insekter, därför kom vi in!

 

Det vi sedan såg. Det vi sedan såg. Två helt oförberedda småkillar uppväxta i det trygga folkhemmet fick vara med om en resa genom ett svart hål rakt ut i ett annat universum. Det var som om en atombomb hade exploderat i själva huvudskålen.

 

Efteråt var världen inte sig lik. Resten av den sommaren talade vi ett annat språk med ord som dragis, divotchka, gulliver, ultravåld… De andra förstod ingenting och lika bra var väl det. Vi skulle aldrig se en västernfilm mer. Vi hade sett något annat.

 

En sen natt smög jag ut och tog med mig affischen hem.

 

Senare på hösten satt ofta en liten kille på biblioteket hemma på torget och lyssnade i hörlurar på Ludwig van.

 

bild, bestscifibooklist.com

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0