Nobels litteraturpris
Årets nobelpris i litteratur gick till den kanadensiske författaren (novellisten) Alice Munro. Jag kan inte kommentera valet på annat sätt än att det var roligt att det blev en kvinna i år, eftersom jag i min monumentala obildning inte har läst henne. Jag har visserligen inte hunnit kontrollera det, men jag är ganska säker på att inte ens någon bok av henne står i min bokhylla. Det blir till att knata på till bokhandeln med läxväskan på ryggen och köpa en bok av Munro. Uj, uj, uj, den läxväskan börjar bli riktigt tung nu. Har inte ens hunnit läsa Mo Yan, från förra året, ännu. Istället för att lägga ut texten om Munro har jag skrivit om den kanske mest eldfängde litteraturpristagaren på senare tid, Elfride Jelinek. På österrikarna bara Elfride, buss på!
Jag hörde på kulturradion att nobelpristagaren i litteratur Elfriede Jelinek har svårt att stå emot den hatstorm hon drabbas av i det småborgerliga Österrike. Jag undrar om inte de österrikiska författarna Thomas Bernhard och Elfriede Jelinek hade/har rätt. Det måste vädras i detta auktoritära, patriarkala och småborgerliga Österrike, landet som aldrig gjorde upp med nazismen, som lyckades lura resten av världen att man var det första offret för Hitlers expansionspolitik, när man i själva verket till stora delar var källan till nazismen. Hur många nazipotentater var inte Österrikare?
Tyskland kan tacka sin 68-generation som vägrade leva kvar i ett nazianstruket, auktoritärt, patriarkalt, förljuget och småborgerligt Tyskland, de kan tacka den generation som gjorde politiskt, socialt och moraliskt uppror. Det är ett sådant uppror som behövs i Österrike.
Vi minns väl alla Josef Fritzl, mannen i det lilla österrikiska samhället, som höll dottern inlåst i källaren, som sexslav, år efter år. Visst, sjuka människor finns överallt, men som en bild av en sjuk nation var det närmast ett skådeexempel. Småborgerlighetens kärna, den privata äganderätten, finns det något som rimmar så illa ihop med kärleken? Vad är den perversa tanken på att patriarken skall ha en annan människa inlåst i källaren och att han sedan skall kunna utnyttja denna människa för sina lustar, om inte äganderätten dragen in absurdum!
Den högerextreme politikern Jörg Haider, som var regeringschef i Österrikiska delstaten Kärnten i många år och partiledare för de brunanstrukna partierna BZÖ och FPÖ under olika tidsperioder, förde en politik för ”lag och ordning”, konservativa könsroller, heterosexualitet och gammaldags syn på familjen. Sedan körde han i hög hastighet, rattfull ihjäl sig, efter ett besök på en bar för homosexuella. Tala om dubbelmoral och hade det stannat vid dubbelmoral på individnivå hade det inte varit så farligt, för vem kan svära sig helt fri från denna ack så mänskliga åkomma? Men när en hel nation vägrar att göra upp med en nationell förljugenhet, då kan det bli farligt.
Jag travesterar Hamlet: det är något sjukt i den Österrikiska nationen. Jag kan förstå att Thomas Bernhard inte tillåter sin dramatik att spelas i Österrike. Vädra ut det gamla unkna och släpp in nytt syre!
Elfriede Jelinek, wikipedia.org
