Videocracy
George Orwell hade fel i sin dystopiska roman, ”1984”. Det behövs ingen stenhård repression för att hålla ett folk nere, tvärtom är det nakna våldet en mycket omodern och ineffektiv metod. Det är istället Aldous Huxley som historien har givit rätt. Hans roman, ”Du sköna nya värld”, visade att det är mycket effektivare att hålla folket nere genom att söva dem med droger och intelligensbefriad underhållning. Dokumentären ”Videocracy,” av Erik Gandini om Silvio Berlusconis Italien, är en bra illustration till detta.
Den populistiska högern önskar människor som aldrig har fått chansen att utvecklas intellektuellt till fullvärdiga medborgare i ett demokratiskt samhälle. Detta är ett arv från den mer hårdföra fascismen. I Portugal under diktaturen var analfabetismen en statligt sanktionerad ”sjukdom”. Regimen tyckte att det räckte med fyra års skolgång för de breda folklagren. I Sverige sammanfattade Ny Demokrati sitt politiska budskap i nonsensuttrycket ”drag under galoscherna”. Berlusconi styr sitt medieimperium och i förlängningen hela Italien, enligt tesen att vanligt folk bara vill ha trevlig och rolig underhållning, inte en massa allvar och tråkigheter som kan oroa och stimulera till tankeverksamhet. I denna ”underhållning” ingår kvinnoförnedring som en viktig beståndsdel. Jag har väl aldrig sett så många exponerade kvinnokroppar, på så kort tid, som i Gandinis dokumentär.
Visst, man kan skratta år Berlusconi och mediesituationen i Italien, men egentligen borde vi se faran och genast börja arbeta för en annan utveckling. Även i vårt land går vi mot mediekoncentration och ett allt mer kommersialiserat medieklimat. Enbart marknad ger oss enfald, inte mångfald. Det är en läxa att lära.
Silvio
Silver and gold
Won´t buy back the beat of a heart grown cold
Bob Dylan
Bild, Silvio Berlusconi, wikipedia.org
