Nattlig resa
Det myllrar under oss. Tågen går.
Hotell Astoria darrar.
Ett glas vatten vid sängkanten
lyser i tunnlarna.
Han drömde att han var fånge i Svalbard.
Planeten vred sig mullrande.
Tindrande ögon gick över isarna.
Miraklernas skönhet fanns.
Tomas Tranströmer
Ovanstående dikt ur Tranströmers diktsamling Sorgegondolen har fastnat i mitt medvetande. Kanske mest för att hotell Astoria i Köpenhamn lockar minnet med sin härliga funkisarkitektur. Genom åren har jag bott på många hotell i Köpenhamn, men aldrig på Astoria. Men en dag kanske det blir så, om jag inte har blivit för bekväm, med ålderns rätt.
Visst kunde byggnaden vara ritad av Gunnar Asplund eller Sigurd Leverentz? Arkitekturen får en att drömma. Tåghjulen som kommer på plats i den mörka natten. När alla sover får hotellet liv. Först tungt och sakta, liksom trevande, rör det på sig, men när sedan Vesterbrogade regnblank ligger under järnhjulen i nedförsbacken efter Zoo, accelererar kolossen. Här behövs inte ens spår när toppfarten nås på Roskildevej. Ut i natten, ut i världen!
I gryningen skvallrar bara reklampennan med hotellets namn i plast, som under natten har skakat ner från skrivbordet, om vad som har hänt.
Bilden nedan från trivago.se
