Varulven
Jag är rädd.
Jag är rädd när jag tänker på mannen som länge hade sovit dåligt. Han vaknade sällan utvilad. En morgon tyckte han att han kände en svag doft som av hund i sängens svettiga ihopvirade lakan. Visshet fick han när han under sängen fann ett lårben. Natten gjorde honom till varulv.
I denna urspårade tid har jag på kort tid läst Jon Lee Andersons biografi över Ernesto Guevara, mer känd som Che Guevara. Jag har sett filmen av Steven Soderbergh om Che. Filmen tyckte jag för övrigt inte om. Jag läser alla romaner jag kommer över om klass. Jag känner en allt större olust inför samtiden.
En morgon när jag vaknar är jag rädd att det vid sängkanten står ett par leriga kängor med en basker vilande på kängskaften. När jag sedan förskräckt tittar under sängen och där upptäcker en AK47, vars krutrökluktande karbinpipa avslöjar att den nyligen har använts, inser jag vad jag nattetid förvandlas till.
I natt vågar jag inte somna.
Bild, wikipedia.org