dixistadelmann.se

Minns hur det var… (Tur att man inte har gått i Rottingmajorens skola; tänk bara hur illa det då kunde ha blivit med stavningen i rubriken ovan. Jag ryser).

Nu när det är valår igen kan det vara på sin plats att se tillbaka på hur det började för dagens borgerliga regering. Den borgerliga regeringens första år kan väl inte karaktäriseras på något annat sätt än att det var ett riktigt “Annus Horribilis”, för den delen av det svenska folket som röstade borgerligt (och oss andra).

Tre ministrar avgick redan första året. Till den avgående försvarsministerns, Mikael Odenbergs, försvar måste dock sägas att han var den förste som kunde gå med rak rygg. Han tog konsekvenserna av sin övertygelse, vilket förtjänar respekt. De två tidigare avgående däremot, Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilo, packade ner sin arrogans, girighet och skam och smög ärelösa i väg.

Det är unikt i modern svensk politisk historia att en nytillträdd regering så snabbt har fallit så lågt när det gäller folkets sympatier. Att det var så relativt tyst om detta i media beror säkert på att den borgerliga dominansen är kvävande. Betänk att ända upp till 90 procent av de svenska dagstidningarna företräder borgerligheten.

I dag, då svårt sjuka människor drabbas av den borgerliga politiken, kan man träffa människor utanför den borgerliga kärntruppen som skäms för att erkänna att de röstade borgerligt i det senaste valet. Detta tror jag beror på att den borgerliga regeringen har överträtt en moralisk gräns, en gräns som står skriven i de flesta människors hjärtan.

Redan som små barn får de flesta lära sig vissa moraliska regler som sedan sitter kvar resten av livet. Vi får lära oss att ta hand om den som är svagare, att dela livets frukter så lika och rättvist som möjligt och att i möjligaste mån hjälpa varandra att bära de svårigheter som uppstår i livet.

Nu har vi en borgerlig regering som bryter mot denna för de flesta människor så djupt sittande moral. Maud Olofsson talar vitt och brett om att det är dags att bryta med den “sossefiering” som hon anser att Sverige lider av. Den demokratiska socialismen, som Olof Palme bekände sig till, hade sin kärna i följande ord: “var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Dessa ord sammanfaller märkligt väl med den moral som många av oss bär i våra hjärtan.

Den borgerliga regeringens moral tar sig uttryck i det så kallade “pigavdraget”. Är du gammal och skröplig eller handikappad och dina ekonomiska resurser är knappa, ja då drar samhället in på din hemtjänst. Det gäller ju att spara på skattepengarna. Är du däremot frisk, stark och har goda inkomster, men inte gillar att städa, då är samhället generöst. Du behöver inte ens betala vad din städning kostar. Samhället ställer upp med subventioner. Det måste löna sig att vara frisk och stark, tycks vara den nya tidens motto!

Det är denna förbrytelse mot den moral som sitter så djupt i de flesta människors hjärtan som gör mig så full av förtröstan. Den borgerliga regeringen flyger all världens väg i nästa val! Men fram till dess kommer honungen att flyta in i de besuttnas munnar och piskan att vina över dem som redan har det svårt och det gör mig mycket ont.