Konkret poesi utan hjärna
Minns hur det var…
Jag har aldrig hört en människa, makthavare eller inte, misshandla vårt språk som vår infrastrukturminister Åsa Torstensson © gör. Hennes språk är som konkret poesi utan hjärna, som om en lobotomerad Åke Hodell skrev hennes manus. Språket är amputerat på all mening. Ett språk, där begrepp som subjekt, predikat och objekt helt har förlorat sin innebörd, faller ur hennes mun. Kombinera den sedvanliga politikerprosan med total brist på språklig insikt och ni har Åsa Torstenssons klistergröt till tal. Hemskt! Ja, ja, hemskt och hemskt, nu låter jag nästan som en konservativ gubbe som gnäller om språkets förflackning, men en rysare är det i alla fall.
I början av den borgerliga regeringens mandatperiod lovade jag mig själv, för att skapa lite spänning i tillvaron, att om Torstensson kunde prestera två språkligt korrekta meningar som följer på varandra, skulle jag rösta på centerpartiet. Jag blev helt kallsvettig, när jag insåg vad jag hade lovat och vad jag riskerade. JAG SKULLE RÖSTA BORGERLIGT! Om jag bara hade lovat att klippa av mig tungan, men detta.
Nu efter snart fyra år är jag helt lugn, jag kommer inte att behöva rösta borgerligt. Och det kan ju faktiskt vara bra med Torstensson i regeringen av en annan orsak också; när det går så dåligt för borgarna i opinionen, kan man snart vänta sig fiske i grumliga vatten. Ett förslag om språktest för invandrare vore inte helt otroligt för att locka brunanstrukna väljare. Men med Torstensson förvirrat svamlandes i bakgrunden, med ordboken upp och ner, vore det ju att bjuda på ett gapskratt!
Bild från wikipedia.org
