Den fria världen
Jag har sett Ken Loachs film ”It´s a free World”. Jag får skylla mig själv, jag borde vara förvarnad, jag vet ju att Loachs filmer får många andra filmskapares alster att framstå som närmast ”dödbakta” skapelser. Bo Widerberg (som gick bort alldeles för tidigt) och Ken Loach är för mig samma andas barn som filmskapare. Det är det ständigt undflyende ögonblicket av liv de söker att dokumentera i sina filmer. Det ögonblick som de flesta regissörer jagar förgäves hela livet, fastnade förvånansvärt ofta på filmrullen hos Widerberg och detta heliga ögonblick fortsätter Loach att dokumentera.
Många av Loachs filmer ser man bara en gång, inte för att de är dåliga, utan snarare tvärt om, de är alldeles för bra och behandlar viktiga ämnen på ett så levande och gripande sätt att betraktarens hjärta drabbas av en köldchock och till slut nästan slutar slå. Vem orkar se om ”Mitt namn är Joe” eller ”Sweet Sixteen”, inte jag i alla fall. Men minnet av dessa filmer finns för evigt kvar inom mig.
Jag var förvarnad, men ”It´s a free World” gjorde mig så fruktansvärt upprörd, ja rent ut sagt förbannad, att mitt inre nästan kokade torrt, samtidigt som och otroligt nog, hjärtat blev totalt bottenfruset. Jag måste bara, för att komma ur detta plågsamma tillstånd, skrika rakt ut:
- Dagens vampyr är en entreprenyr!
Vad är en ”entreprenyr”?
- DAGENS VAMPÖR ÄR EN ENTREPRENÖR!
Nej, det går fan inte att skriva när man är så upprörd. Ni får se den själva, om ni är intresserade. ”It´s a free World”, heter filmen. Ni ser den på egen risk!
Ken Loach, bilden från wikipedia.org
