Folkpartiet
Jag tror, eller rättare sagt, det är min fasta övertygelse, att produktionsordningen, det vill säga hur ett samhälles produktion av varor och tjänster är organiserad, till stor del bestämmer hur ett samhälle ser ut och hur det uppträder. Det moderna sättet att förklara samhällsfenomen är emellertid ett annat. Idag är det vanligt att det mesta skall analyseras genom en individpsykologisk modell. Då jag vill bli en modern människa och inte längre betraktas som en relikt har jag försökt modernisera mitt tänkande.
När Bengt Westerberg valdes till partiledare för Folkpartiet, var han ett högeralternativ, i det då till stora delar socialliberala partiet. Högervridningen av svensk politik har sedan dess tilltagit och Westerberg betraktas väl med dagens politiska läge som utgångspunkt, som närmast en socialliberal. Sedan Rottingmajoren tog över i Folkpartiet har det partiets högervridning antagit farten från en skenande karusell och många av dagens socialliberaler känner sig säkert smått illamående. Även jag har under en lång period undrat vart det partiet är på väg.
När USA folkrättsvidrigt angrep Irak argumenterade Rottingmajoren för att Sverige skulle sluta upp i kriget och sända svenska trupper för att hjälpa USA:s stridskrafter i Irak.
Folkpartiet driver vidare linjen att vårt land skall gå med i valutaunionen EMU. Ja, ni läste rätt. När i stort sett allt, som motståndarna till en gemensam europeisk valuta varnade för, har slagit in, eller är på väg att slå in, vill fortfarande Folkpartiet ha en anslutning till EMU.
När den internationella finansmarknaden nyss har kollapsat och när den politiska sektorn sedan tvingades gå in och styra upp den finansiella verksamheten för att inte konsekvenserna för världsekonomin skulle bli katastrofala, vidhåller Folkpartiet sin syn på den ekonomiska politiken. Man framhärdar i åtgärder som privatiseringar och avregleringar. Politiken skall ta sin hand från marknaden. Folkpartiet har inte lärt någonting.
Jag, med min nyantagna individpsykologiska förklaringsmodell som grund, har hittat diagnosen på Rottingmajoren och hans Folkparti. Man har helt enkelt drabbats av vad jag definierar som NSS. Nu blir nog Freud orolig i sin himmel, snart är han inte ensam längre på sin piedestal. Det är inte länge sedan jag började psykologisera samhällsfenomen och redan har jag skapat en ny diagnos. Starkt jobbat Dixi! NSS? Ja, det betyder Nationellt Självskade-Syndrom.
Hur botar man då NSS? Det här med terapi och utbildning som medel för självinsikt, det känns för mycket 70-tal. Jag går mer på Rottingmajorens egen linje; sluta med daltandet, här krävs mer rejäla tag. Jag föreslår helt enkelt att vi ger majoren och hans parti en rejäl spark där bak i höstens val. Låt dom flyga ur riksdagen!
Och vid närmare eftertanke återgår jag nog till min gamla förklaringsmodell med produktionsordningen. Det här psykologiserandet och min nyuppfunna NSS-diagnos slänger jag på soptippen. Det gav för dåliga historiska associationer.
Bild, Jan ”Rottingmajoren” Björklund, wikipedia.org
