Om humor
Från min utsiktspunkt i tillvaron införde humorkillarna i Killinggänget en ny sorts humor. En humor där man skojade med lågutbildade landsortsbor, ensamma människor, homosexuella etc. Kort sagt, humor som ibland var på de svagares bekostnad. I samma anda jobbar humorkvinnorna Mia och Klara. En mer extrem variant på samma tema är Little Britain.
Jag anser att man kan skämta om det mesta om man gör det på ett bra sätt och jag skrattar ibland gott åt vad ovanstående humorkreatörer åstadkommer, men det får inte bli för stora portioner om jag skall orka med. Då och då fastnar också skrattet i halsen. Killinggängets Torsk på Tallinn har jag svårt att se. För mig är det betydligt mycket mer tragedi än komedi, i resan till Estlands huvudstad.
Men vad jag definitivt inte kan acceptera är skämt med rasistiska undertoner. Dessa skämt, som är alltför frekventa på internet. I ett annat forum på nätet, där jag medverkade då och då, blossade med jämna mellanrum en het debatt upp om tillåtna och otillåtna skämt. Försök till skämt som byggde på stereotyper om folkslag var mer regel än undantag. En grupp, av företrädelsevis äldre människor, som i andra debatter i forumet drev vad jag skulle kalla en främlingsfientlig linje, tycktes älska att dra historier om olika folkslag, där ”den andre” alltid beskrevs i förklenande ordalag.
”Vi skämtar hej vilt med varandra. Holländare/belgare, svenskar/norrmän, tyskarna är si och danskarna är så, amerikanarna får man säga vad man vill om för att inte tala om den "late" spanjoren, svenskarna är lovligt villebråd för vem som helst. Men den lede själv må ta oss om vi skämtar om folk från icke nämnbara länder. Har de immunitet och i så fall varför?
En gång i tiden älskade jag min lilla "mörka docka" idag är den tidens ord ett skällsord, det är verkligen diskriminering, hon var så söt.”
Ovanstående har skrivits under signatur av en av de medverkande i forumet och det tycks vara ett stort problem för henne att vissa ”skämt” om folkslag eller nationaliteter är problematiska. Hon återkom ständigt till denna fråga.
Om jag ser på humor ur min synvinkel, är det nog så att det är roligt när det är två jämställda parter som är inblandade, eller när den svagare parten är rolig på den starkares bekostnad. När den starkare driver med den svagare är det aldrig/sällan roligt.
Skämt om etnicitet, folkslag, nationaliteter innebär att man beträder minerad mark, av bland annat historiska, sociala, kulturella, ekonomiska skäl. Att svenskar och norrmän driver med varandra betraktar väl få som ett egentligt problem, men låt oss titta på ett extremt exempel som jag anser är belysande.
Jag läste en historia som behandlade humorn som skapades av fångarna i nazistiska koncentrationsläger, vilken jag refererar ur minnet: En tysk lägerkommendant hade tidigare varit officer i waffen-SS och i strid hade han förlorat sitt ena öga. De tyska läkarna hade lagt ner ett enormt arbete för att skapa ett nytt konstgjort öga som såg så naturligt ut som möjligt. Och de hade lyckats mycket bra. Kommendanten hade prövat det konstgjorda ögats utseende på sina underlydande vakter. Ingen vakt hade med säkerhet kunnat peka ut vilket öga som var det konstgjorda. Nu ville lägerkommendanten utsätta en judisk fånge för ett grymt experiment. Han gick fram till den första som råkade komma i hans väg. Kommendanten noterade hans fångnummer noga och frågade sedan: Ett av mina ögon är konstgjort, titta mycket noga, för i morgon kommer jag tillbaka hit och då skall du vara här och kunna peka ut det konstgjorda. Pekar du ut fel öga kommer jag att skjuta dig på fläcken. Dagen efter pekade den judiske fången mycket säkert ut det konstgjorda ögat. Kommendanten som tappade hakan frågade: Hur kunde du vara så säker? Fången svarade kort: Det såg så mänskligt ut!
En ganska rolig historia med allvarlig bakgrund, som innehåller ett extremt ”underifrånperspektiv”. En nazistiskt präglad historia däremot, där tysken driver med juden, kan ju i historiens ljus aldrig berättas av en anständig människa. Detta är väl ett svar på varför det finns ”humor” som är extremt problematisk.
- Dixi, du måste vara konstnär.
-?
- Ja, att skriva om humor på ett så tråkigt sätt, det är konst!
