Rosengade
Hur flyr man det förbannade januarimörkret? Eller kanske: hur flyr man det förbannade mörkret? Det finns en uppsjö av mer eller mindre farliga och destruktiva sätt, men med åldern kommer en viss vishet och man upptäcker att så länge man använder den nöjesmaskin vi alla har mellan axlarna kan man leka runt utan farliga eller obehagliga konsekvenser. Själv återvänder jag allt som oftast i tanken till Köpenhamn. Alltid på resa, men oftast hemma kan vara mitt måtto.
Ser man i det stora hela är nog inte Kongens By någon av världens vackraste städer, men definitivt en mycket levande och mysig stad. Men att Köpenhamn inte är så vacker i det stora betyder ju inte att det inte finns skönhet i det lilla, tvärt om, håller man bara ögonen öppna kan man hitta fler små paradis än vad man kan tro.
Och vad skulle denna gata heta om inte Rosengade? Och så den härligt röda brevlådan! Jag tror jag dånar.
Ännu mer rosor! Egentligen skulle väl grinden redigeras bort, men livet är ju sällan perfekt.
Så fick även min gamla bil, en fin bil och god kamrat, vara med på bild, där bakom rosorna. Trots att jag vet att han är i goda händer nu, kan jag ännu sakna honom. Ja, ja Bissen, du är fin du också, men Bader var ändå speciell.
Rosengade…. Nu är jag tyvärr inte botaniker, så mina kunskaper räcker inte till för att artbestämma trädet, men en vacker stam har det definitivt.
Nu har vi lämnat Rosengade som ligger ganska nära Kongens Nytorv och begivit oss till Christianshavn med sin kanal. Ett gott råd: lämna Nyhavn med sitt stök och stim ibland, Christianshavns Kanal är minst lika mysig och betydligt lugnare.
