Tröst

 

Till sist är det bilderna

musiken och de blommande träden

som säger till dig:

Du är inte ensam.

Kom till oss med ditt mörker

och vi skall tvätta det

i vårt ljus

och lämna det tillbaka

klarare, lättare att bära.

 

 

Dikten Tröst ur diktsamlingen Det Röda av Ingrid Arvidsson utgiven på Bonniers 2005.

 

 

 

Jag hörde ovanstående dikt i P1 i Dagens Dikt och den fastnade direkt. Jag hade aldrig tidigare hört talas om författaren Ingrid Arvidsson, men det är så det är med Sveriges Radio och Sveriges Television, Public Service ger oss det vi inte visste att vi ville ha, men ändå längtar efter. Folkbildning. Finns det något vackrare ord? Starka, stolta, bildade människor som inte ens vet vad en dokusåpa är för något, som samlar in den kommersiella dyngan vi bjuds på i skitkanalerna i en stor burk, skruvar på locket och sparkar den åt helvete! Naivt? Javisst, men man kan väl i alla fall få drömma om ett annat samhälle.

 

Redan som liten pojk satt jag med min radio i mitt rum och lyssnade på P1. Detta var på 60-talet. Nej, inte 1860, utan 1960-talet! På morgonen vid åttatiden var det Berättarkvarten och på eftermiddagen vid tretiden var det Svar Idag. Historiefrågan brukade Alf Åberg svara på om jag inte minns helt fel. Det var högtidsstunder

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0