Ovan där

 

En brasiliansk favela? En indisk kåkstad? Eller en vietnamesisk stad sekunden innan den amerikanska piloten fäller sina napalmbomber? Nej, bilden visar en del av det gamla Amager som gränsar till den nya stadsdelen Örestad, som nu tar en allt större del av Amager i anspråk. Örestad en mycket modern stadsdel som skulle göra sig suveränt i en dansk film noir, en blåskimrande stad en regnig sommarnatt med skyar, bilstrålkastare som sökljus i natten och Mads Mikkelsens trötta spegelbild, som länge torkad björkved, i vindrutan.

 

 
 

Världen ser annorlunda ut än vad man är van vid från tjugofjärde våningen. Jag tänkte skriva: ”Att se ner på jorden…..” Men ångrar mig direkt. Det låter ju nästan som om man är Gud, eller i alla fall rymdfarare där man högt upp i himlen beskådar jorden. Det får istället bli: ”Att se ner på marken…”

 

Jag har aldrig bott så högt upp som under den senaste Köpenhamnsresan. Från ett nybyggt hotell kunde jag från stora fönster på tjugofjärde våningen se ut över Amager. En erfarenhet av detta var att det inte är lätt att få markplan och utsiktspunkten där uppe i höjden att överensstämma. Uppifrån rummet kunde jag spana ut en väg som jag sedan skulle ta när jag befann mig på marken, men det visade sig vara mycket svårt att sedan hitta den vägen och om jag körde bil var det lika problematiskt att sedan se den vägen från höjden. Vi körde som exempel en rak gata i flera kilometer, jag uppfattade det som att gatan ledde rakt söderut och att vi till slut skulle hamna där gatan tog slut ute vid havet. När jag sedan uppifrån fönstret letade efter gatan kunde jag inte förstå hur vi hade kört. Den enda gatan som det möjligtvis skulle kunna ha varit gick i öst-västlig riktning och slutade i öster vid Kastrups flygplats. Varför har man ingen kompass i bilen, det är en fråga jag har ställt mig många gånger.

 

”Vi förstår hans vägar bättre ovan där…” Svaret på den ständiga frågan: ”Var fanns Gud i Auschwitz?” Där, långt uppifrån, såg väl röken ur krematorieskorstenarna ut som oskyldiga bomullstussar, som spunnet socker på en pinne.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0