Stora och små andar
Man släpar upp sin gamla marterade kropp varje morgon och man frågar sig: Varför? Sedan läser man som vanligt Göran Greider i Dalademokraten till frukostkaffet och genast sker något närmast magiskt. Det är som att doppa sig i ungdomens källa. Man blir nästan som ung på nytt. Adrenalinet sprutar och man är redo att ta ett rejält nacksving på ännu en dag. Tack GG för att du finns och när drömmen om en rimligare värld! Så länge den drömmen ännu finns hos några människor orkar man leva.
Göran Greider skriver i Dalademokraten om den ryske författaren Leo Tolstoj och jag läser intresserat. Nej, det var inte Tolstoj som skrev Harry Potter, inte heller har han författat någon vampyrserie, däremot har han skrivit några av litteraturhistoriens stora klassiker såsom ”Krig och fred” och ”Anna Karenina”. Ett litet klargörande bara; man kan ju ha några unga läsare som har vuxit upp i Rottingmajorens svenska skola. Som vanligt har GG en livlig interaktion med läsekretsen och han har fått ett brev med intressant innehåll från en Torsten Allvar i Falun. Allvar skriver om Tolstojs skola. Tolstoj som var adelsman i den ryske tsarens feodala och efterblivna land hade bestämt sig på 1850-talet för att öppna en skola för de livegnas barn på det egna godset, dessa barn som annars normalt sett skulle framleva sina liv som analfabeter och jordbruksarbetare under nästan slavliknande förhållanden. Tolstoj var inte bara en stor författare, han var en stor ande också och säger så här om pedagogiken i sin skola: ”Vi ger aldrig uppsträckning åt någon för sen ankomst och det är heller ingen som någonsin kommer för sent. Ingen bär något, varken böcker eller skrivhäften. Hemläxor ges inte. Lika lite som de bär något i händerna har de något att bära i sina huvuden. Ingen läxa, inget av det som genomgicks igår är eleven skyldig att kunna idag. Tanken med den förestående lektionen oroar honom inte. Han medför endast sig själv, sitt mottagliga sinne och sin förvissning om att det kommer att bli lika roligt som igår.”
Tänk er om Rottingmajoren tvingades läsa detta. Han skulle med magstöd och med darr på stämman morra rakt ut: Detta är ju värre än den socialdemokratiska flumskolan! Jag tror jag svimmar. Men det verkar ha gått bra för barnen i skolan, i alla fall några; Vaska Morozov lämnade genom skolan livegenskapen och analfabetismen och blev själv författare.
Tolstoj reste i Europa på 1860-talet och utanför Berlin besökte han en skola som inte föll honom på läppen, Rottingmajoren hade nog däremot älskat den. Tolstoj skriver: ”Jag har varit i en skola. Förskräckligt, bön för kungen, stryk, minnespluggning, förskrämda och själsligt förkrympta barn…”
En sådan skola hade nog passat den själsligt förkrympte, auktoritetstörstande Rottingmajoren mycket bra. Snart är det emellertid val igen, då har vi chansen att få Rottingmajoren att sluta stöka med vår svenska skola. Jag tänker i alla fall ta den chansen!
