Arbetslöshetsvalsen
Nu när svenskens “riktiga” nationaldag, midsommarafton, snart är här, dammas de gamla dragspelen av och fingrar börjar mjukas upp för att ta sig an en Taubevals. Men den vals som har präglat de senaste femton åren är inte skriven av Evert Taube, utan den har skrivits av borgerliga politiker, ekonomer och ledarskribenter. Den valsen spelas så gott som dagligen på datorernas tangentbord för att senare presenteras på de borgerliga ledarsidorna.
Den valsens namn är “Arbetslöshetsvalsen” och går så här: Vi har fått massarbetslöshet på grund av att arbetarklassen har skämts bort med trygghet och bidrag, vilket gör att de inte vill arbeta längre, utan hellre låter sig försörjas av samhället. Nu måste piskan fram för att driva dem tillbaka till arbetet. Den “arbetsskapande” klassen däremot skall få smaka den ljuvligt söta moroten, i form av ökade klassklyftor, sänkta skatter och devot dyrkan. Vår tids Gud är FÖRETAGAREN!
I mitt följande resonemang skall jag försöka att undersöka hur ramarna för synen på arbetslöshet har förändrats.
Efterkrigstidens välfärdssamhälle i Skandinavien präglades av en stark arbetarrörelse, vars ekonomiska politik i mycket grundades på Keynes teorier. Här byggdes kanske den mest demokratiska samhällsmodell som någonsin har existerat. Fundamentet för denna samhällsmodell kan sägas vara den fulla sysselsättningen kombinerad med ett demokratiskt inflytande över ekonomin.
I den ideologiska kampen har borgerligheten nu segrat och det tankemässiga rum där alla partier rör sig har blivit mycket trångt. Demokratin skall bort ur den ekonomiska sektorn, statens roll skall minimeras. Vi har fått en fristående riksbank vars huvudsakliga mål är att hålla en mycket låg inflation oavsett följderna för arbetslösheten. Marknaden skall sköta sig själv utan inblandning. Full sysselsättning är inte längre den ekonomiska politikens viktigaste mål.
Under tiden för den demokratiska socialismens politiska hegemoni i Sverige sades det att regeringspartiet aldrig skulle klara ett val om arbetslösheten var högre än tre procent. En friktionsarbetslöshet på cirka en procent var vad som kunde accepteras. Nu hade vi över tre procents arbetslöshet mitt i en skenande högkonjunktur och moderata politiker talar om att balansarbetslösheten ligger runt fyra procent. I den lågkonjunktur vi är inne i nu, är arbetslösheten ungefär åtta procent. Ja ni läste rätt, ÅTTA procent. Det är alltså inte den enskilde arbetslöse som skall lastas för att denne inte har arbete, arbetslösheten är snarare ett resultat av en ekonomisk politik!
Borgarna vann valen eftersom väljarna ansåg att de hade en trovärdigare politik för att bekämpa arbetslösheten. Smaka på den! Socialdemokraterna överger sin traditionella och i historiens ljus framgångsrika politik för full sysselsättning och anammar den borgerliga ekonomiska politiken vilket leder till massarbetslöshet; sedan straffar väljarna socialdemokraterna för deras borgerliga ekonomiska politik genom att välja en borgerlig regering!
Det är dags att genomskåda Arbetslöshetsvalsen och återgå till en ekonomisk politik grundad på en traditionell vänsterpolitik för full sysselsättning!
- Dixi, sluta tjata nu och gå ut i vår vackra natur och fira sommaren!
