Eldkvarn brinner igen
Vi har haft besök av Eldkvarn i stan. Jag var inte där, men jag såg bandet 2011. Texten nedan skrev jag då.
Eldkvarn, folkbladet.se
Jag såg Eldkvarn på scen på Götaplatsen i Göteborg. Så här mycket folk har det väl inte varit här sedan Olof Palme talade, sa min gode vän bilarbetarn och han hade nog rätt. Det var packat.
Förra gången jag såg Eldkvarn live var faktiskt på Palmes tid. Det var i mitten av 1980-talet, bara ett par hundra meter från Götaplatsen, då det var en festival vid Himlabacken utanför Kåren. Vid den tiden spelade Eldkvarn en relativt perifer roll i mitt musikaliska universum. Visst kände man igen sig i ”Stan är full av fula pojkar”, men det var fortfarande något som fattades i mitt förhållande till bandet.
Jag hade kommit till Himlabacken främst för att höra och se Wilmer X. Eldkvarn gick på scenen efter Docenterna och Wilmer. Det var då jag insåg att band som Docenterna och Wilmer, det var pojkar som lekte rockband; Eldkvarn, det var något helt annat. Det var som att bli överraskad på perrongen på Partille station, som liten grabb, när expresståget till Stockholm rusade förbi i full fart. Flera hundra ton rå energi blåser förbi och stjäl all luft och ruskar om en tills det känns lockande att bara släppa taget och dras med. Kombinera denna tunga energi med ett allvar och en slags sällsynt innerlighet och ni har Eldkvarn, idag troligen Sveriges tyngsta rockband.
Dagens Eldkvarn, cirka tjugofem år äldre än när jag såg dem senast, ser ut som gamla ”rock-krigare”, en grupp ärrade kämpar från ”strider” i folkparker, på klubbar och krogar och längs vägarna, men glöden, den har de kvar. Jag är imponerad!
Formatet med MP3-CD är hopplöst när det gäller Eldkvarn. Jag fick bara plats med 67 favoritlåtar och skivan räckte inte längre än till fem timmars lyssnande; en droppe i havet! Vadå? Om ”Blues för Bodil Malmsten” och ”27” var med? Skämtar du? Att inte ha med Blues för Malmsten och 27 hade varit som att tvingas klippa av sig tummen; på höger hand!
- Dixi, en sådan samling vivörer, lebemän och syfilitiker som gubbarna i Eldkvarn blir väl inte komplett om inte du är med.
- Du menar att jag skulle vara med i Eldkvarn på scen. Ja, så mycket som jag har lyssnat på dom, så kanske du har rätt. Inte för att jag är någon större instrumentalist, men jag har ju faktiskt en gång i tiden kunnat spela solot i Lennons Jealous Guy hjälpligt på munspel, så varför inte. Jag får väl tala med Plura och höra vad han säger.
- Johnny One Note, he blows his horn!
